Kulturhuvudstadsansökan är antagen av kommunfullmäktige. Det är en stark ansökan med ett nytänk som inte enbart handlar om att lägga aktiviteter på varandra. Det handlar om ett förhållningssätt. Min absoluta tro är att Umeå har en god chans att vinna utmärkelsen.

Om detta ska bli trovärdigt måste det dock till ett annat förhållningssätt i Umeå politiken – livet utanför det kommunala finns också. Om Umeå ska lyckas så handlar det om att kommunen blir ännu bättre på att samverka med näringsliv, Universitetet m. fl.

Medborgaren måste vara i centrum hela tiden. Varför lyckas inte målsättningen om 15 barn i barngrupperna till 2009? Finns viljan? Eller är det bara ord för att tysta medborgare som ställer krav?

Hur är det möjligt att äldre tvingas i säng klockan 17.00. i Umeå???

Kulturhuvudstad 2014 kan bli den katalysator som Umeå så väl behöver.
Ska projektet lyckas måste verkligen alla med.

En viss osäkerhet kan skönjas i det socialdemokratiska lägret när Holmlund har dragit för att träffa näringsminister Maud Olofsson. Med stigande förvåning noterar vi övriga att socialdemokraterna debatterar mot varandra. När det gäller arbetskläder för personal inom förskolan.

När kristdemokraterna genom Anders Sellström går upp och berättar att redan 2002 gjordes en kartläggning (efter motion från kristdemokraterna). Blir det knäpptyst. Saken kommer liksom i ett annat läge…

Vad gör för- och grundskolenämnden?

Kommunfullmäktige debatterar vidare. Idag har jag bl.a debatterat: varför Umeå Kommun är urursel på att tillse att de som går på Svenska för Invandrare också får praktikjobb hos kommunen. Staten betalar merparten av kostnaden. Antalet just nu ligger på 14-17 stycken. Den intresserade kan gå in och se aktuell siffra på arbetsförmedlingens webb sida.

Visst borde större krav kunna ställas på en arbetsgivare med 11 000 anställda. Det visar på att kommunen och den kanske blivande kulturhuvudstaden 2014 inte är särskilt intresserade av att ge en god introduktion i arbetslivet för invandrare.

Dessvärre verkar ingen i kommunledningen vilja göra mer i frågan, beklagligt!

Ser att VK-bloggaren Jan Nilsson reagerar på den illvilja retoriken mot friskolor.

Välkommen in i politikens värld! Debatten har för länge sedan lämnat den hederliga argumentationen utifrån sanna och falska påståenden. Mot friskolor går att anföra precis vad som helst och det tas för dagens sanning.

Det finns en djupt rotad föreställning att det är bara ’överklassen’ som går i friskolor (som för säkerhets skull kallas för privatskolor även av kommunala tjänstemän). Inget kan vara mer fel. Ett stort antal elever går idag i friskolor (eller har gått). De är där därför att de tillsammans med sina föräldrar, har gjort ett aktivt val. Ett val som alla kan göra (eftersom friskoleplatserna numera är ganska många). Att det enbart skulle vara en ekonomisk överklass faller på sin egen orimlighet. Så mycket överklass finns helt enkelt inte.

Naturlitvis är friskolornas populäritet ett problem för beslutsfattande politiker som inte tycker att ’vanligt folk’ ska få göra några val. Utan anser att politiken bör göra alla val för alla. Detta för att ingen ska kunna göra ett bättre val, vilket betraktas som orättvist. Det bottnar sannolikt också i uppfattningen att politiker alltid är bättre skickade att göra val åt allmänheten (von oben principen).

De stora vinnarna på friskolereformen är elever både i friskolan och i den kommunala skolan. Den allt mer hårdnande konkurrensen om elever har tvingat den kommunala skolan att höga sin kvalité.

Förhoppningsvis är det idag färre som väljer från den kommunala skolan utan istället väljer mellan olika skolor, såväl kommunala och friskolor.

Låt bästa skola vinna – så enkelt är det.

För några dagar sedan bloggade Lennart Holmlund om kommunens goda ekonomiska resultat, som han ansåg i själva verket dolde en hel del oro. Fantastiskt att en av hans nämndsordföranden då tycker sig ha råd att bygga ett kulturhus – utan att veta vad det ska fyllas med!

Många känner behov av att bygga ett monument över sina "bravader", men det som framkommer i artikeln i dagens VK slår väl ändå alla rekord: vi behöver ett kulturhus, men vet ännu inte vad det ska användas till.

Folkpartiet är beredda till en seriös diskussion om bibliotekets behov och huruvida andra lokaler behövs. Men det kan inte bottna i att även Umeå måste ha ett nytt kulturhus eftersom andra kommuner har det.

Intressant är också att kulturnämndens ordförande avvisat ett förslag om att i samarbete med en aktiv förening omvandla Vasaskolan till just ett ungdomens kulturhus med inslag av idrott. Vilken kassakista har kulturnämndens ordförande Tomas Wennström tillgång till, med denna lättsinniga inställning till stora kommunala investeringar? Hittills har kommunens inställning varit att bygga för definierade behov, inte för att gynna byggföretagen.

För någon vecka sedan lämnade jag in en interpellation till För- och grundskolenämndens ordförande Margareta Rönngren om hur man kommer att klara det mycket tydliga målet från Kommunfullmäktige om 15 barn i barngrupperna i förskolan från 2009.

Interpellationen ska diskuteras i fullmäktige på måndag den 27 (i varje fall ska det finnas ett skriftligt svar ifrån Margareta) men redan idag kunde vi läsa i VK att först 2011 kommer målet att uppfyllas. Man baxnar och tar sig för pannan!

I sitt budgetäskande i våras bad nämnden om ett tillskott om 15 miljoner kronor för att klara målet. Det fick man, men också ytterligare 25 miljoner kronor för andra behov. För mindre än ett halvår sedan sade nämnden att man skulle klara målet om man fick 15 miljoner. Ansvaret vilar tungt på nämndens ordförande, tillika förskolläraren Margareta Rönngren. Man måste fråga sig vart pengarna tar vägen – eller är det så att kulramarna inte räckte till vid beräkningarna i våras?

Föräldrar och barn i Umeå är lurade. Under ett par års tid nu har Margareta Rönngren upprepat sitt mantra "nästa år" eller "näst-nästa år" då fixar vi mindre barngrupper. Så blir det helt uppenbart inte. Barnen, de barn som nu vistas i förskolan, får betala priset för en usel planering. Vilken glädje har dagens treåringar av att barngrupperna blir mindre hösten 2011?
Om det nu blir bättre 2011. Man får nog citera Rellingen, är jag rädd?

Att skriva böcker tycks ha blivit populärt. Att skriva om politiker – sig själv eller andra – är tydligen en extra populär gren. Och, som en extra knorr, ska man tydligen året 2008 ägna sig åt bokligt kungamord. Eller vad sägs om Lotta Grönings bok om Mona Sahlin och nu senast Per Nuders om sig själv och relationerna till såväl Mona Sahlin som Göran Persson?

Lotta Gröning har väl knappast några politiska ambitioner och har länge setts som Sahlin-kritiker. Men hur ser Nuders strategi och tankar om en fortsatt politisk karriär ut? Hur länge ska man odla sin bitterhet och tjäna pengar på den?

Intressant, sannerligen.

I december 2007 kunde 85% av eleverna i Umeå kommun läsa i årskurs 3.

Att läskunskaperna numera mäts i årskurs 3 beror på en motion från Folkpartiet som antogs av fullmäktige för ett par år sedan. Visst är det egendomligt att det inte har ansets nödvändigt att mäta tidigare. Att det skulle vara negativt för eleverna att ta reda på om de klarar att hänga med i undervisningen eller inte. Att det skulle vara bättre att inte veta.

Men nästa fråga måste naturligtvis vara vad som görs för de elever som inte har nått läskunskapsmålet. I Umeå är det nämligen samma andel elever som går ur årskurs 9 som inte klarar målet om betyg i minst 16 ämnen (dvs 15% som inte klarar målet!!!)

Kan det vara så att, den elev som kommer efter från början får vara efter hela tiden? Ja, någon sådan studie känner jag inte till att den är gjord men den borde göras på det snaraste.

Jag är inte säker på att alla elever i skolan får den hjälp och stöd som de behöver och som de också har rätt till. Här finns det fortfarande mycket att göra.

Jag jagar inte, men äter gärna vilt. Jag har också helt klart för mig att jakt för många människor är en viktig del av deras kulturella mönster. Det gäller inte minst i byar och samhällen i Västerbotten – pappa jagar, farfar jagar, morfar jagar, kanske mamma också.
Det är helt naturligt i familjen och dessutom en viktig ingrediens i hushållsekonomin.

Skulle det då i ett av alla de samhällen där älgjakten är en del av tideräkningen vara fel att låta barnen "leka älgjakt"? Nej, verkligen inte. Att säga att detta skulle vara initierat av
Svenska Jägarförbundet för att rekrytera kommande medlemmar är helt bisarrt.

Man skulle lika gärna kunna säga att motsatsen, alltså att argumentera mot älgjakten inför barnen, skulle vara att vända treåringarna mot sina föräldrar.

Nu börjar det bli riktigt spännande! Jag har länge efterlyst en sammanhållen fysisk planering i Umeå men mötts av tystnad framför allt från (s)-håll. Nu ser jag att Thomas Hartman i sin blogg kritiserar kommunens bristande älvstrategi. Kanske händer det något nu, när (s)-myrstacken blir omrörd av en av sina egna?

Att det inte finns någon strategi om hur älven ska kunna bidra till utvecklingen av staden är en sak, om än väldigt viktig. Thomas Hartmans inlägg kan kanske bidra till att pengarna till en gång- och cykelbro mellan Bölesholmarna och Lundåkern läggs tillbaka i budgeten med det snaraste! En enkel och tämligen billig åtgärd för att ge fler möjlighet att utnyttja älven som rekreationsområde än mer.

Det finns många fler brister i den fysiska planeringen, vill jag påminna om. Projektet Staden mellan broarna, som nu kanske börjar förverkligas, kräver nya parkeringsmöjligheter, när kajparkeringen försvinner. Hittills har (s)- och (m)-lösningen varit att gräva ner ett garage under Rådhusesplanaden. Den lösningen tilltalar inte alls ett stort antal umebor – bland annat, kan jag avslöja efter en inte helt vetenskaplig undersökning, ett antal framträdande moderater? Kanske kan det bli en öppning nu när socialdemokraternas traditionellt slutna fasad ändå visar sig innehålla en del sprickor.

Självklart måste vi kunna parkera, men det finns fler alternativ: börja med att titta på den markparkering som redan idag finns längs järnvägen vid korsningen E12 / Östra Kyrkogatan. Att bygga ett p-däck i några våningar här borde inte vara något problem. Inom centrumfyrkanten ligger det dessutom!

Som sagt, spännande blir det! Kanske är detta början till en tydlig och sammanhållen planering, inte minst i centrala Umeå.