Frågan om garage under Rådhusesplanaden har uppenbarligen börjat röra på sig igen. Folkpartiet står fast vid sitt nej.

Varför håller majoriteten fast vid en gammal och dyr lösning när det finns alla möjligheter att "fixa" parkeringarna genom att samordna "nybygget" av simanläggning och hotell med garage?

Hur mycket pengar ska prestigeförlusten (att ändra sig) få lov att kosta? Varför finns detta ointresse för att utreda alternativ? Frågorna är många, men svaren förvånande få. Det är sorgligt att behöva konstatera att viljan helt saknas att diskutera frågan.

Öppet Hus på lördag med eller utan politiker?

Umeå Kommun håller Öppet Hus på lördag. Politikerna (förutom Holmlund antar jag) får reda på tillställningen via pressmeddelande. Från att det (för några år sedan) har varit ett stort pådrag med politisk debatt som en av huvudattraktionerna, är de lokala politikerna reducerade till att i sista ögonblick få veta dagen för kännedom.

Så går det när kommunens styrdokument är att politiken ska bestämma vad som ska göras (det är sagt i budgetskrivelsen) och tjänstemännen bestämmer hur det görs.

När det gäller barngruppernas storlek är metoden en annan. Eftersom samband saknas mellan Vad som ska göras och Hur det ska göras så blir svaret att det går inte. Fattade ’eniga’ politiska beslut gäller helt enkelt inte längre. Det blir inte som det är tänkt. Det påminner ganska starkt om sagan om Mäster skräddare.

Löftet om en kostym omvandlas till något annat och efter lång väntan och nya löften så bidde det en tumme.
Steg för steg så förändras förväntningarna.

Är det inte dags att politiken tar kommandot igen i Umeå? Vad och Hur hänger onekligen mer intimt ihop än vad retoriken i Umeå vill låtsas om. Beslut och utförande måste gå hand i hand.

Idag tillträder Barack Obama. Ingen skulle påstå att han inte är ansvarig för hur hans politik genomförs. Det kanske är något att tänka på även i Umeå!

Idag tillträder USA:s första svarta president. Världens förväntningar är enorma. Nu ska det äntligen bli fart på ekonomin (800 miljarder dollar ska satsas). Fredsprocessen i Mellan-Östen ska ta fart på allvar och banksystemet återfå sin trovärdighet.

Stora uppgifter för en enda person. Tilltro är en yttersta exklusiv vara i dag när misstron om framtiden är total. Att det finns ett hopp ut ur erländet kan säkert få börserna i världen att vända, vändande börser ger jobben tillbaka, jobben tillbaka ökar köpkraften.

Barack Obama tar världen ur recessionen. Förutsättningarna finns att han kommer att lyckas.

När Barack Obama håller sitt öppningstal sitter jag och diskuterar välfärdsfrågor på Umeå Folkets Hus tillsammans med Metalls ordförande m. fl.

Misstänker starkt att den debatten – till skillnad mot Obamas installationstal – inte kommer att skriva in sig i världshistorian.

Det är lätt att lova men svårt att hålla är väl en bra sammanfattning på VK:s debattartikel om mindre barngrupper idag. Helt obegripligt att det uppenbarligen inte fanns mer bakgrundsmaterial när beslutet fattades (senast i juni). 15 barn i barngrupperna var en rimlig målsättning i juni för att sedan bli fullständigt omöjlig i oktober. Vad hände egentligen under sommarmånaderna (eller snarare vad var det som inte hände)?

Kan det vara så svårt? Kunskap om antalet befintliga barn kan inte vara så dålig som det påstås. Möjligen är detta ytterligare ett tecken på att styrning inte fungerar. Det politiken vill saknar helt enkelt förankring i verkligheten. Beslut är inte beslut utan snarare en önskelista som skickas vidare till förvaltningen. En vision som ’förhoppningsvis’ kommer att genomföras.

Styr eller avgå är namnet på en konferens som kommunförbundet i Gävleborg erbjuder den 25 februari. Det verkar finnas många som skulle behöva gå den kursen.

Fortfarande kvarstår frågan om kajen! Trots åratal av utredningar handlar frågan just nu om att biblioteket ska flyttas (eller inte)? Andra kommuner har kulturhus nära vatten ( typ Luleå, Halmstad och framförallt utomlands).

Men är det inte lite fel ordning på diskussionen? Vad är det som behöver finnas i ett nytt hus på kajen? Vilken fråga är det som ska lösas? Om biblioteket behöver mer yta (och när det behövs) kanske det går att ordna på befintlig plats.

Hur mycket pengar går det att avvara till ett nybygge och kommer det i så fall att vara på bekostnad av sämre öppethållstider och färre bibliotikarier?

Eller är det snarare så att filialbiblioteken ska utvecklas mer och pengarna ska läggas på en ökad tillgänglighet ute i stadsdelarna.

Mycket att fundera på innan beslutet fattas. Mer substans krävs!!

Eget val inom hemtjänsten. Vem ska fixa städning, inköp, tvätt, matleverans, personlig hjälp, när jag inte klarar att göra det själv? En jätteförändring i synsätt är pågång. Från att kommunen bestämmer allt, till att jag själv får bestämma.

Arbetsdagen började med ett familjeärende (fråga om att föreslå länsrätten att omhänderta barn). För att raskt gå vidare till en informationskonferens om valfrihetsreformen inom hemtjänsten via en ny lagstiftning från 1/1 2009.

I Umeå har redan ca 20-25% en annan utförare än kommunen. Det händer något när brukaren har makten över tjänsten. Framför allt kan jag byta utförare (i Linköping sker bytet på en vecka, och jag behöver inte berätta varför jag vill byta). Deras erfarenhet är att det fungerar alldeles utmärkt. Trots att ett 50-tal har bytt så väljer de allra flesta att stanna kvar hos den de har valt vilket måste tyda på att de flesta är nöjda.

Umeå har ju som bekant bottenbetyg när det gäller kontinuitet (jämfört med övriga kommuner i landet). Hur många ska jag behöva släppa in i mitt hem? Är det rimligt att det kommer 15 – 20 olika personer på en tvåveckors period eller har jag rätt att kräva att schemaläggningen görs så att jag i pirncip får träffa ett mindre antal personer som hjälper mig och dessutom lär känna mig. Trots att politikerna i Umeå i åratal har krävt förbättringar så har det uppenbarligen inte skett särskilt mycket (när det gäller kontinuitet).

I Umeå säger tjänstemän ofta att politikerna inte ska lägga sig i hur beslut genomförs (ett synsätt som inte har stöd i kommunallagen) men helt uppenbart är det en felsyn. I detta fallet finns det uppenbarligen en intressekonflikt mellan vad politiker och de gamla vill = träffa så få som möjligt från hemtjänsten, medan schemaläggare och andra kanske inte tycker att det är lika viktigt.

Det ska bli spännande att se hur många nya hemtjänstföretag som startar upp i Umeå och hur många som byter hemtjänstutförare.

Lagen föreskriver likvärdiga villkor mellan kommunal hemtjänst och alternativa utförare. Nu är det upp till bevis i Umeå. Konkurrensen kommer att vara vilken kvalité som kan erbjudas. Hemtjänsten står helt klart inför nya utmaningar men också stora möjligheter. Vinnarna är helt klart de äldre.

80 år – gammal nog att bestämma själv!