Ett jordbruk på egna ben

Det kan knappast ha undgått någon att jag är en storanhängare till EU.Såväl Europas demokrati och stabilitetsom tillväxt och välstånd har gynnats av den utveckling som skett ända sedan Kol- och stålunionens bildande. Det finns dock en del frågor inom EU som jag anser måste förändras, och det omgående.

Här återfinns bl.a. den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna är inget annat än ett enormt resursslöseri då runt 40 procent av EU:s totala budget upptas av jordbruksstöd. Att detta stöd sedanförsvårar fattiga länders möjligheter att utvecklas gör det hela ännu mer beklagligt.

Nog måste det gå att skapa en matproduktion fri från stora subventioner? Jag inser att det finns inflytelserika krafter som bromsar denna utveckling men min stora förhoppning är att den jordbrukspolitik vi ser idag har gått i graven senast år 2015. Det skulle såväl Europas skattebetalare som utvecklingsländerna tjäna på.