Replik till Natalie Svartvatten

Ibland förstår jag mig inte riktigt på debatten. Natalie Svartvatten beskriver (VK idag) att unga kommer till korta och förvisas till stadens utkanter, att unga i Umeå så länge förnekats utrymme och pengar.

För tre år sedan var jag själv inbjuden till ett möte med ungdomar om just byggande av en skatepark i Umeå. Politiken fattade besluten och parken kommer att stå klar för åkning i november 2009.

En av de största skateboardparkerna i Sverige 2 000 kvadratmeter, som dessutom är parkerad i absolut centrala Umeå. Vad är egentligen problemet? Är tre år en allt för lång planering/framkörningstid? (Diskussionerna fanns givetvis innan dess). Politiken var som jag minns det helt enig om att satsa pengarna. Inte heller den kommunala investeringsdelen (tror att det var 5 miljoner) var det någon som ifrågasatte.

Natalie beklagar sig över förväntningar att jobba gratis. Jag antar att hon avser att det ideella föreningslivet väldigt sällan erbjuder några ersättningar. Att det är många gamla och unga som lägger hela sin fritid på att på olika sätt gemensamt bygga upp vårt samhälle, utan en spänn i betalning. Jag kan inte tänka mig att detta är något som den unga generationen ifrågasätter och vill ändra på.

Utan föreningsliv stannar Sverige. Utan idealister är det svenska samhället är riktigt illa ute!