Botniabanan kräver mer samplanering mellan Örnsköldsvik och Umeå. Det konstaterades på en konferens igår med näringsliv och offentliga företrädare från bägge orterna. Väldigt positivt. Med stor kreativitet och kompetens samt personer som verkligen tror på att verkligheten kan förändras kommer det att lyckas.

Tvärtom är det när det gäller storregion i Norrland. I det föregående fallet är alla eniga och ser bara fördelar eller "Vinn, Vinn" som det heter numera. I det andra fallet tecknas en dyster bild av ett ökat samarbete i Norrland. Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Varför ändra ett system som har funnit sedan Axel Oxenstiernas dagar (1583-1654). Har det dugt åt våra förfäder borde det duga i framtiden också

 Alla förändringar innebär ett hot med den nuvarande verksamheten och den säkraste politiken är alltså att undvika förändringar. Men vem vill ha politiker som sitter i baksätet och styr bakåt istället för att driva utvecklingen framåt till nya och bättre lösningar. Politik måste vara att vilja förändring och ha mod att driva arbetet framåt.

Klart är att Botniabanan ger möjligheter till en utveckling av Norrland men det krävs att politiken deltar med liv och lust att förnya och förmera. Tillväxt är ingen färdigstekt sparv. Tillväxt kräver nytänkande. Inget land kan i längden lita på att gamla lösningar fungerar även i framtiden.

Den som sitter still kommer att bli omsprungen den saken är helt säker.