Frånvaro i betygen – ett bra beslut!

Visst är det märkligt att det behöver diskuteras om skolelever ska vara i skolan på skoltid eller inte. Att det från många anses naturligt att barn och ungdomar själv kan välja om de vill gå till en lektion eller inte. Ett exempel på att skolan inte är viktig utan att lärdomar med fördel sökes på annat håll.

Är inte detta själva grunden till att förtroendet för skolan har minskat kraftigt i Sverige. Om det inte anses viktigt att eleverna är närvarande, är det då viktigt för någon?

Jag har hört oerhörda berättelser (från politiska motståndare) att det beror på att elever måste vara hemma och hindra pappa ifrån att slå småsyskon. Att eleven måste vara hemma för att hjälpa mamma som har det svårt. Orimliga förklaringar att barn ska ta ansvaret istället för att vuxenvärlden omedelbart agerar.

Samma personer brukar för övrigt ha åsikten att duktiga flickor inte bör få använda och utveckla sin kompetens utan snarare ska vara solidarisk med bråkiga grabbar och hjälpa fram dem i skolan. Friskoledebatten är ett tydligt exempel på detta. Duktiga flickor ska inte ha rätt att välja en annan skola utan ska sitta kvar mellan grabbarna och på så sätt vara en levande stötdämpare.

Det är bra att skolan nu kommer att kräva närvaro. Att bristen på närvaro är ett rop på hjälp och omedelbart måste hanteras. Nästan alla omhändertagna barn har börjat sin karriär med att "skolka". Dessvärre har allt för få tyckt att det har varit något bekymmer. Det är först när det har gått för långt som vuxenvärlden reagerar. Jag är helt övertygad om att "skolbeslutet" i framtiden kommer att innebära färre barn och ungdomar omhändertas av samhället pga sitt eget uppträdande.