Vem är rädd för stora stygga vargen?

Läser dagens ledare i VK och minns det seminarium jag var på för ett par veckor sedan. Seminariet handlade om vad vi vill med Norrland. Vi? Ja, vi som är så kallade makthavare, men också alla vi som bor i norra Norrland.

Nu konstateras, för vilken gång i ordningen, att det inte tycks finnas något underlag för att bilda en region av de fyra nordligaste länen. Man kan verkligen med Ola Nordebo undra över om allt krismedvetande lyser med sin frånvaro bland norrländska, huvudsakligen s-märkta, beslutsfattare. Vem tror man ska lösa kommande, inte minst demografiska, problem? Staten? EU?

Eller är de i själva verket rädda? För vem? Och varför?

Jag börjar undra om denna beröringsskräck vad gäller samarbete över ett större område handlar just om att vi är så få. Så långt ifrån varandra. Handlar det om just det? Glesheten? Är det därför Skåne och Västra Götaland slutit sig samman? För att de redan från början vara närmare varandra, rent geografiskt?

När ska insikten komma, att det inte är tryggare att gömma sig i skogen – vi behöver varandra!