Jag kommer aldrig mera att få höra hennes röst. Aldrig mera få en kram. Aldrig mera få höra att jag var bortskämd, men snäll när jag var liten eller att hon var så fascinerad av den där babyn när mamma kom hem från BB.
Det slår mig ibland att så är livet – först lär vi oss att älska och sedan att sörja. Men, det finns inget alternativ, för annars skulle vi aldrig riktigt kunna känna om allt bara var som en dimma som passerade förbi.
Till min syster…
BrittaBloggen
Jag kommer från en liten charmig by i Norrbotten. Det var där jag formades och försökte komma på vad livet gick ut på egentligen.
Livet är en resa. Jag reser ibland. Tittar mig nyfiket omkring. Punktlig. Allt det andra kan vara svårt. Hållplatserna. Trängseln. Intrycken. Jag försöker fortfarande komma på hur livet ska levas. Kan inte låta bli att skriva. Kanske för att det blir för mycket i hjärnan ibland. Det finns så många saker att fundera på.
Jag är introvert, vilket innebär att jag regelbundet måste tanka energi tillsammans med mig själv.
Vad jag borde göra - kasta mig ut i livet.
Min andra blogg på Wordpress heter
Brittas Betraktelser
Senaste kommentarerna