Ingen återvändo…

Av , , Bli först att kommentera 25

Min diskmaskin har gett upp. Man kan ju fråga sig varför den har gått sönder just nu när den har fungerar prickfritt i fjorton år? Jag har inget emot att köpa en ny – inte heller att bestämma vad jag ska ha – men själva grejen att göra det. Nu skriver jag det och så hoppas jag att jag beställer en ny inom kort. Jag undrar om man samtidigt kan hyra en senior som kan det här med inkoppling eller möjligen att affären har en sådan service som man kan köpa samt ta den gamla diskmaskinen med sig.

Det känns som om man nuförtiden måste vara tusenkonstnär. Fonder, pensionen, bankärenden, söka all information själv, hitta all information själv, göra allt själv (speciellt om man bor själv). Ibland vill man ju bara att någon ska ta hand om en. Gå ut med soporna, sätta på en tvättmaskin eller skrubba köksgolvet med såpa. Vardagslyxen. Ni som har tillgång till just detta – ge er äkta eller oäkta hälft en stor bukett röda rosor på söndag under tiden som ni torkar bort en stor tår som kommer i ena ögonvrån. Alla hjärtans dag. Själv ska jag fira den med att studera olika diskmaskiner och dessas energiklasser. Funderar på att köpa mig en stor bukett tulpaner, en ask lyxig choklad och en flaska Moet & Chandon till detta tillfälle – och själv avnjuta alltsammans:-)

 

IMG_0771 (1)

På med paljettklänningarna…

Av , , Bli först att kommentera 5

Vill man ha lite måndagsinspiration kan man lyssna på Tina (här är hon 59 år). För övrigt så gifte hon sig för ett par år sedan (då hon var 73) med Erwin, 57 år, efter att de varit sambosar i 25 år (källa Aftonbladet, vars källa var veckotidningen National Enquirer som citerade en källa med insyn i den kommande vigseln). Solsidan funkar också ganska bra!

Att skriva gör något med en…

Av , , Bli först att kommentera 14

Det är som ett kontrakt. Man skriver om det man borde eller skulle vilja göra och plötsligt så får man äntligen något gjort. Man lägger upp planer och några skrivna ord på ett papper blir betydelsefulla och finns sedan i bakhuvudet och bearbetas i någon omedveten process. Jag skrev om Italien och någon dag efteråt anmälde jag mig till en kurs. Jag skrev om att jag borde beställa tid hos frissan och någon dag efteråt var det också gjort.

Jag har aldrig motionerat speciellt mycket, men för några år sedan hade vi hälsodrive på jobbet och jag bestämde mig för att börja promenera regelbundet och småjogga för att kunna springa Blodomloppets 5 km – vilket jag också gjorde senare vid två tillfällen. Det kan tyckas småttigt, men för mig var det en stor bedrift och jag minns hur bra det kändes. Ni förstår vartåt det lutar va…

Nu verkar den värsta kylan vara över och dagarna blir ljusare. Hoppas mitt omedvetna är med mig nu:-)

Blodomloppet 2012

Blodomloppet 2012: Nr 6680 är jag

Oh Agnes, My Agnes…

Av , , Bli först att kommentera 20

Jag har sett Min sanning med Agnes Wold på SVTplay. Så otroligt befriande denna människa är – hon är som en svalkande yoghurt på solsvedda armar. Det är allt från allergier till råd som ges av myndigheter till vad man säger idag om cancer – att ”man besegrade cancern”. Jag har alltid tyckt att det är stötande att säga och skriva just det. Cancer kan väl ändå inte vara en tävling. Hon gillar inte råden som myndigheter ger, speciellt inte de råd som är helt felaktiga, för man måste vara otroligt stark för att våga gå emot sådana råd utifall det skulle hända något.

Agnes säger (fritt citerat) att kvinnor har mycket större krav på sig att vara ordentliga och ansvarstagande, för hur skulle det bli om kvinnorna anammade männens frihetskultur. Allt skulle i princip gå åt skogen. Världen skulle förmodligen gå under. Ja, det är skillnad på tillåtelsekultur och omhändertagandekultur.

Jag älskar kött. Kanske är det från min uppväxt med grisar och kalvar, skjutna älgar och tjädrar som gjort mig till den jag är. Variationen. Människor skulle inte ha klarat sig så här långt utan att ha ätit kött. Med det vill jag inte säga att det är fel att vara vegetarian. Man måste välja själv hur man vill leva sitt eget liv. Och det är där Agnes gör mitt hjärta lite gladare. Främst av allt är Agnes emot moralismen, hur man ska vara och leva för att bli ”godkänd” speciellt om man är kvinna…

När fel personer tar över…

Av , , Bli först att kommentera 4

Det fanns ett Palmehat. Mina föräldrar var lantbrukare så det var kanske inte så konstigt att Bondeförbundet låg dem varmt om hjärtat; ja, numera heter partiet Centerpartiet. De gillade nog inte Olof Palme och själv som barn på 60-talet visste jag inte. Jag har sedan dess omprövat Palme och jag minns än idag den lördag jag vaknade upp med budskapet om hans död. Jag arbetade i en skobutik och skulle jobba den lördagen i februari när jag hörde på radion att Palme hade blivit skjuten på hemväg från bion – det var väl någon film om Mozart som gick. Jag minns den våren när jag hela tiden hoppades att polisen skulle ta fast mördaren. Presskonferenserna i TV med Holmér som visade vapen, kurdspår och sedan Pettersson.

Felet som vi människor gör att sätta människor på en piedestal och inte tro att just den människan som har alla de unika egenskaperna, talet, intelligensen – inte kan begå några som helst fel. Han ljög ju Palme i Geijeraffären och man vet inte allt vad som försiggicks, men ändå, han stred för demokratin. Det var kvalitet, det var sannerligen passion – och tal om den vanliga människan – men han var inte arbetarklass. Det finns arbetarklass även idag, men inte på samma sätt som för hundra år sedan.

Man måste förstå att den tunna polityr av vad vi tycker är acceptabelt när vi umgås med andra människor är så oerhört tunn och minsta rubbning i vad som anses fel eller rätt kan få grupper av människor att löpa amok och förråda varandra. Vi är tyvärr inte större än så. Men jag såg aldrig Palme gå med järnrör. Jag undrar vad han skulle ha sagt om dagens politiska situation i Sverige.

Ja, varför inte bli demokratisk socialist…

Igenkänning är allt..

Av , , Bli först att kommentera 20

Kanske är det därför som jag ofta känt mig som en främmande eller udda fågel på den här planeten. Jag har svårt att känna igen mig i andra eller så är det tvärtom – att andra har svårt att känna igen sig i mig. Det är så många saker som är utan betydelse, fast jag vet att small talk är grunden till allt. Jag borde tänka att ”vi bygger broar” – men det funkar inte riktigt. Jag har istället byggt mitt liv på en slags själarnas gemenskap, utan så mycket ord, vilket kan tyckas vara en felaktig väg att gå, fast ibland kan samtal bli intressanta när man vågar tala om det som är djupt inom en – där livet ligger och skvalpar. Vardagsproblem, existentiella problem, saker som vi människor går och grunnar på i det tysta.

När man inte känner sig grundad, förankrad i något utan det bara gungar på och TVn visar Hollywoodfruar och Farmen – då blir jag smått olycklig. Kanske är det därför jag läst ganska mycket, åtminstone förr i tiden för att hitta sammanhang och någon röst som är lik min. Man behöver så förtvivlat väl att hitta den eller de som tänker och tycker ungefär lika som en själv för att inte känna sig alltför ensam och udda…

Gör om mig!

Av , , Bli först att kommentera 26

På torsdagskvällarna brukar jag kolla in gör om mig i Go´kväll. För det mesta blir resultatet väldigt lyckat, men det har också hänt vid något enstaka tillfälle att man kan se ett kort ögonblick av misstro eller fasa i ögonen på den som blivit omgjord när spegeln vänds i slutet på programmet. Jag har vetat länge att det är dags – ja, inte att anmäla mig till programmet, men att åtminstone beställa en klipptid hos frissan.

Jag vet att jag är älskad ändå och kanske förstår jag det mest när mitt barnbarn ropar mojmoj och totalt struntar i om jag är rufsig i håret och har ful frisyr – huvudsaken att jag kan kravla på golvet och leka med bilar och bygga med klossar, agera såväl rutschkana som gungbräda, typ Barbamormor, men inom mig lever drömmen om att återigen bli en chic brud och en stilig kvinna och istället för gör om mig så kan jag kanske ta lite egna initiativ. Jag lovar att lägga ut en bild när jag trotsat mina inre demoner som säger att det är ingen idé och visa resultatet när allt är klart. Tills dess ska jag ställa mig själv i ett hörn och bara komma fram när det är lekdags…

Mormor och M spelar fotboll

Att gilla påven…

Av , , Bli först att kommentera 26

Varje gång jag läser något om den nuvarande påven Franciskus så blir jag positivt inställd. Han säger saker som jag gillar. I SvD kan man läsa ett urval av hans uttalanden som väckt starka reaktioner. Det är nästan så att jag skulle vilja ha en liten underpåve i Sverige. Franciskus säger att män ska sluta vara mansgrisar och lyssna på kvinnorna♥. Som nyvald påve sa han till sin limousinchaufför efter predikan på Petersplatsen: Jag tar bussen med de andra. När han fick frågan om vad han tycker om homosexuella präster säger han: Vem är jag att döma? Dessutom är paradiset öppet för alla Guds skapelser, även djur. Han fördömer dödande i religionens namn, men ger en liknelse om varför man inte ska göra narr av andras tro: Om min gode vän hånar min mamma kan han förvänta sig en smäll. Han säger att han är en syndare. Absolut nolltolerans mot sexuella övergrepp som han liknar vid en ”satanisk mässa”. Man behöver heller inte föröka sig som kaniner för att vara en god katolik.

Jag håller med om allt som påven säger. Faktum är att om jag fick välja en berömd person som jag skulle få träffa personligen tillhör nog påven topp-3…

 

 

 

Fick inspiration igen…

Av , , Bli först att kommentera 26

Efter jag skrev om resan till Italien började tankarna att gå och när jag såg att det fanns en konversationskurs i italienska i Umeå anmälde jag mig. Förra gången jag försökte så blev det ingenting av för det var för få anmälda – hoppas nu att kursen kommer att starta som planerat i april! Då har jag all anledning att försöka träna lite glosor och grammatik ett tag innan den startar och kanske även att se några italienska filmer. Kommissarie Montalbano är något av en favorit – och inte minst hans assistent Catarella vars svada jag inte alls hänger med i, men kroppsspråket är fantastiskt. Vad som är lite mindre bra i filmerna är bilden av kvinnan, lite för mycket naken hud för att det ska kännas helt nödvändigt.

Annars är kvällens hjälte pensionären Thorbjörn i Harads som tog kontakt med den asylsökande Roosbeh från Iran, som producerat regimkritiska dokumentärer i sitt hemland och bad honom om hjälp med att dokumentera Harads historia. Efter fyra år fick Roosbeh asyl och säger ” – Jag vill visa de andra som flytt hit att det faktiskt går att skriva en ny berättelse om sitt liv, att vi alla är en del av den här platsens historia.” Läs mera här…

Vi behöver de goda berättelserna och inte enbart allt eländes elände och kris. Superkris. Flyktingkris. Krissiffror. Tidningarna är fyllda av kriser, sida upp och sida ned. Fast jag såg en god nyhet i Aftonbladet idag: 50-plussarna är populära igen! Man ligger ju helt rätt i tiden:-) och det är ju otroligt dumt att inte vilja ta tillvara all den erfarenhet som människor samlat på sig genom årens lopp – även om man kan ha svårt att känna igen folk ibland…

Dold bakom fasaderna…

Av , , Bli först att kommentera 13

Dold bakom fasaderna

Jag föddes fri utan bojor
från ljus till mörker
v
ärlden gör mig sorgsen

Var glad!

öppna ögonen mot ljusblå sky
stryk slöjan bort
en klar dag nalkas
utan solkiga kanter
ett paradis för en drömmare
en blomsteräng för en konstnär

Kärleken kommer aldrig att dö
den övervinner allt
den strängaste kyla och de hårdaste ord
går in i varje hjärta
får dem att vekna
smältande is blir porlande vatten
brusar friskt och skönt
livets strömmar kan ingen värja sig mot

Glid med!

Skratta!

gläds åt det vackra

försök förstå
människan
dold bakom fasaderna

Britta Johansson, 2012