Edith och jag…

Av , , Bli först att kommentera 3

Hon har funnits där de gånger jag sökt. När jag velat förstå eller se saker och ting i ett annat perspektiv. När jag velat känna något nytt och inte vara fångad i varje dags lika tankar. Hon är den jag alltid återvänder till…

Som i Vierge moderne (Edith Södergran)

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet…

Eller i Stjärnorna (Edith Södergran)

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.

 

IMAG0782


Hon är den jag tänker på när jag själv skriver om natten:

På ett golv av björk…


nattens tystnad

hör, nattens tystnad

alla före mig
har hört den
spetsat öronen
försökt förstå

nattens tystnad
funderat på
mysteriet att
det tysta
hörs mest av allt

hör, nattens tystnad
går genom rummet
försiktigt på golvet
knarrar stumt
mot björkens yta

alla före mig
som väntat
på dagens ljud
för att äntligen
somna lugnt

Eller en kväll efter jobbet…

Sen reality-poesi

när jag går hem på kvällarna
efter jobbet
på de slippriga trottoarerna
glider genom gathörnen
och det isiga vattnet
tränger igenom mina
trötta skinnstövlar
känner jag i kurvan ned till
hyreshuset matoslukten
samma sort varje dag av
stekt falukorv och makaroner
och jag ser dem framför mig
barnen som stojar
runt matbordet och slåss
om ketchupflaskan
och jag tänker
inte är det klinkers
och kakel som för oss
människor samman –
ge mig en doft av
något jag känner igen
– så är jag alltid hemma

Britta Johansson

Hon är den som påminner mig om att livet kan vara glimrande och dallrande. Hon är den som skriver om ”Vi kvinnor” och jag motvilligt läser fast jag inte är. Hon är den som ger mig drömmar och ett inre liv. Hon är den som funnits. Hon är den som går balansgång på orden. Hon är den som skriver:

Ord 

Varma ord, vackra ord, djupa ord…
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom dem lurar den tomma rymden…
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?

Edith Södergran

IMAG1663

Hon är min vän i natten…

Min energi falnade idag…

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag läste för ett tag sedan om Andy Warhol och hans favorituttryck: ”“Sometimes people let the same problem make them miserable for years when they could just say, So what. That’s one of my favorite things to say. So what.

Eller “They always say time changes things, but you actually have to change them yourself.”

Jag ska tänka vidare på Andy ikväll.

“Don’t think about making art, just get it done. Let everyone else decide if it’s good or bad, whether they love it or hate it. While they are deciding, make even more art.”

”I never fall apart, because I never fall together.”

Faktum är att jag redan känner mig piggare…

BrittaJo

Jag borde ha stannat…

Av , , Bli först att kommentera 3

Gick min vanliga promenadrunda igår, de dagar jag går en runda vill säga. Jag var trött och enda anledning till att jag gick ut var att jag hade lovat mig själv en tupplur när jag kom hem igen. När jag kommer in till Vasaplan gick jag förbi några okända människor som ville börja prata med mig eller åtminstone fråga om något och jag kände bara att jag orkar inte just nu och fortsatte bara att gå utan att svara. Efteråt kände jag mig som världens otrevligaste knöl och efter ett tiotal meter var jag på väg att vända om och fråga vad de ville. Det finns inget försvar för ett sådant beteende, men jag hoppas att de fick svar ändå – av någon trevlig människa. Ibland blir man trött på sig själv. Speciellt när jag kom att tänka på när jag åkte till Rom och skulle hitta till mitt hotell och frågade ett stort antal människor om vägen och alla var hur hjälpsamma som helst. Vände kartan rätt väg till och med.

Nästa gång jag går ut får jag ta med en karta över Umeå med busshållplatser och avgångstider så att jag åtminstone kan ge ett korrekt svar och sona mina tidigare tillkortakommanden:-)

Han körde bil på min arm…

Av , , 2 kommentarer 5

Ikväll fick jag fint besök – mitt tvååriga barnbarn ville höra några sagor under tiden som föräldrarna gick en promenad. Vi tittade i den stora boken med bilder, luckor, räkneord och bokstäver. Jag läste boken om Lilla Anna och Långa farbrorn och vi kollade på en genomgång av alfabetet på Fem myror är mer än fyra elefanter på SVT arkiv. Sedan blev det trefärgsglass på fat och vi satte oss på golvet en meter framför TVn och fick i oss allt utan att spilla alltför mycket. Vi körde med småbilar och jag fick frikostigt ha den blåa. Vi parkerade under kuddar och på mattan och han körde åt vänster och jag körde åt höger. Min arm med rosa tröja blev en bra bilväg och det kördes uppåt och nedåt. Han berättade att han pappa åkt flygplan idag och sedan kollade vi på bussarna som går förbi mitt hus.

En perfekt söndagskväll:-)

Fallskärmshopp – nej tack!

Av , , Bli först att kommentera 1

Idag ska min dotters sambo hoppa fallskärm – ett tandemhopp – och det är jag som är nervös. Jag läser på någon av fallskärmshoppens hemsidor ”Beställ en upplevelse med oss! 14 dagars ångerrätt”. Det skulle i alla fall behövas om jag fått ett hopp i present. Enbart tänka tanken gör mig smått illamående. Jag får svindel när jag står på kökspallen, men det blir säkert en underbar upplevelse! Det måste vara häftigt att sväva omkring i luften. En kollega på jobbet ska också hoppa idag. Det är tydligen något som går. Ungefär lika vanligt som att åka till Ikea. Det behöver inte vara märkvärdigare än så.

– Jag åker iväg på ett tandemhopp
– Ok, glöm inte att ta med dig fallskärmen hem igen
– Nej, jag lovar
– Du kan väl åka förbi Ikea på hemvägen och köpa några servetter till middagen
– Ok!

Det blir säkert en underbar upplevelse!

PS! Allt gick bara bra!

Vissa personer får helt enkelt inte bli äldre…

Av , , Bli först att kommentera 5

Nej, jag tänker inte se filmen med Meryl Streep och Hugh Grant; Florence Foster Jenkins. Jag vill ha några illusioner kvar, som den om att vissa personer är konserverade i en tid och aldrig kommer att förändras eller att vissa personer helt enkelt aldrig får lämna den här planeten. ”Falling in love”, ”Notting Hill” är väl två bra exempel på varför de här skådisarna helt enkelt är okompatibla. Läser att Björn Skift fick åka in till sjukhus på grund av svimning efter ett konsertuppträdande. Jag vill bara att världen ska stanna en stund och helst gå tillbaka en smula.

Jag skulle vilja ha mer av Michael Jackson och Barry White. Skulle vilja ta en tyst fika med Greta Garbo och höra en konsert med Josefin Nilsson. Upptäcka Amy Winehouse’s storhet på en nysläppt singel och sitta armkrok på en fest som Björn Afzelius ordnat och sjunga ”Allting kan gå itu, men men ett hjärta kan gå i tusen bitar…” tillsammans med ett gäng andra singlar.

Jag skulle vilja gå på en David Bowie-konsert i androgyn frisyr och gunga till Let’s Dance. Jag skulle vilja träffa min språklärare på högstadiet som hade så mycket humor i sig och säga: Gud, vad du var bra!  Jag skulle vilja ta min farfar i handen och berätta att det har aldrig funnits någon som han i en femårings liv.

Jag skulle vilja träffa ett känt par och fråga – vilka drömmar har ni om framtiden? En går inte längre att fråga och den andra har lite svårt med minnet ibland.

Mor och far på deras förlovningsdag anno 1946…
 

IMAG1742

Bara en ur mängden…

Av , , Bli först att kommentera 3

Tänkte ta itu med lite lördagsstädning, men som vanligt fastnar jag framför datorn en stund. Lyssnade på Eric Blixs intervju igår med prästen Kent Wisti som gick på P4. Om jag ska vara ärlig hade jag aldrig hört talas om Kent förut, men han är tydligen ett fenomen på FB och Twitter med satir- och skämtteckningar. Humor gillar Kent. Och svordomar. Ett sätt att nå människor på ”deras nivå” och inte vara så högtravande. Då kom jag att tänka på en undersökning, vars resultat troligtvis sprids på Facebook av alla de som svär hejvilt; att personer som svär är intelligentare än de som inte svär. Jag undrar hur den undersökningen gick till? I alla fall får Kent aldrig utstå näthat för som han sa, fritt citerat: Jag tillhör en privilegierad grupp, vit, man osv – det är skillnad mot ett kvinnligt affärsbiträde i Sveg – för som kvinna är man inte godkänd att tala. Som man har man liksom det mandatet (väldigt fritt citerat, men intervjun går i repris idag i P4).

Nu fastnade jag i tidningen Kommunalarbetaren och en intervju med Madeleine som arbetar som timanställd inom vården, citat: ”Madeleine Karlsson har fyra jobb som undersköterska i Nyköping. I livet som timanställd försöker hon vara extra glad och trevlig. Oron för att ordinarie personal inte ska gilla henne finns alltid där. Då kan det bli stopp för fler inhopp.” Madeleine har inte haft mer en veckas sammanhängande ledighet sedan 2013 då hon blev undersköterska. Man känner verkligen för Madeleine och fastän hon förmodligen är född på 90-talet så verkar hon inte vara speciellt curlad (apropå resultatet av Migrationsverkets interna revisionsrapport). Jag hoppas verkligen att hon fått en acceptablare arbetssituation sedan den här artikeln skrevs i februari.

Fel, fel, fel…

Av , , Bli först att kommentera 4

När man får den där känslan av att hjärnan gått på semester fastän man bara slutat för helgen. Kan möjligen bero på att dagens lunch bestod av ett rött äpple av märket Pink lady eller så har veckans ackumulerade sömnbrist kulminerat – just nu. Man förstår att hjärnan har energibrist när man står inne i en affär och kunden bakom står och väntar på att jag lämna plats och expediten ser mig stint i ögonen under tiden som hon ler vänligt i två minuter utan att polletten trillar ner – och sedan ber mig vänligt att flytta på mig. Hade hon sett arg ut hade jag greppat direkt. Det är kanske därför jag älskar självskanning. Ja, faktiskt – om det fanns i varje butik skulle jag slippa stå i kassan och vara till besvär. Ta plats och inte veta när jag ska röra på påkarna. En sak som är säker är i alla fall att på måndag blir det två röda äpplen till lunch och inga som helst butiksbesök.

Och när man ska gå på en pub eller restaurang och hela tiden ska föra in summan eller summan+dricks innan man får avsluta köpet. Bardiskarna är förresten gjorda för jättar. Nästa gång ställer jag mig på barstolen.

Dags för middag…

En fri människa…

Av , , Bli först att kommentera 2

Det fanns en tid när kvinnor brändes på bål. Häxprocesser. Erkände man inte kunde man bli halshuggen eller så blev man torterad tills man erkände och diverse andra förfinade knep. Barn riktade anklagelser mot kvinnor och sa att de blivit bortförda till Blåkulla. Jag undrar hur det hela började egentligen? Vad var det som gjorde att land efter land startade processer mot kvinnor och anklagade dem för att vara häxor? Hade dom för långt hår? Var dom klädda som påskkärringar? Hade dom burkini på sig? Apropå burkini – så måste jag säga att jag är ingen stor fan av huvtröjor. När jag ser en person ha en hoddie på sig blir jag faktiskt lite rädd. Speciellt svarta hoddies. Jag tror alltid att det är en terrorist som bär den. Faktum är att jag skulle vilja förbjuda svarta hoddies och de män som bär dem bör få terroristböter. Fast om de erkänner att de är blyga kan de få straffrabatt.

Andra klädslar som jag inte gillar är nättröjor; speciellt om det är man som bär den och han är extremt hårig. Det borde vara straff på det också. Fulböter. Utan straffreducering. Sedan är det ju en gammal sanning att män INTE får bära plagg gjorda av lycra. Lite för utmanande. Här blir det Lycraböter. I paritet med hur mycket man kan ana därunder.

Keps, fluga och fleecetröja får tråkighetsböter. Det enda egentligen som finns kvar är kostym, skjorta och slips – det är faktiskt det enda en man får ha på sig och ett par schyssta dojor i svart skinn med flätad ovansida. Glöm inte hatten och ta bort hipsterskägget. Nu finns det nog bara en man kvar i hela Sveriges land som duger – kan det vara Marcus Oscarsson?