Human…

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är mycket som händer i världen. Ibland känns allt tröstlöst, men så ser man en dokumentärfilm som heter ”Human” som enligt SVT Play handlar om, citat ”Vad innebär det att vara människa? Human är den legendariske filmaren Yann Arthus-Bertrands hyllning till mänskligheten och vår planet. En serie vittnesmål om kärlek, hat, lycka, rädsla och vardagsliv från hela världen blandas med andlöst vackra bilder och musik. En upplevelse långt utöver det vanliga.” Filmen är lång, 2 timmar och 14 minuter, men väl investerad TV-tid. Det är komplext, varken svart eller vitt. Det är glädje, sorg och kärlek. Och jag tänker mig att så länge man känner, så länge man kan beröras är man människa.

Julen är snart här. Imorgon blir det julfirande med barnbarnen. ”Nu så kommer julen, nu är julen här, lite mörk och kulen men ändå så kär.”

Tillönskar er en riktigt God Jul!

 

2014

 

 

 

Sov på min arm…

Av , , Bli först att kommentera 7

Så vackert – Evert Taubes ord och musik: ”Sov på min arm! Natten gömmer under sin vinge din blossande kind. Lycklig och varm snart du drömmer flyr mig i drömmen som våg flyr vind. Fångas igen. Flämtar. Strider. Vill inte. Vill. Och blir åter kysst. Slumra min vän! Natten skrider. Kärleken vaktar dig ömt och tyst.”

I alla ord, i meningar, i allt som känns bra – lever jag. Det som bygger upp, ett ljus tänds och man kan se livet ur ett annat perspektiv. Vardagens magi gömmer sig ofta runt hörnet, osynlig och har helt andra ord som randigt och rutigt, men lågan fladdrar ändå oavbrutet. Ibland tänker jag att i varje människa finns ett mysterium, kanske för att jag fortfarande och oavbrutet försöker klura ut vem jag själv är. Allt är komplext, Då lyssnar jag på Soul bossa nova med Quincy Jones. Livet kan ju vara enkelt! Allt kan egentligen tala till en, det beror på vilken våglängd man är på. Ett mysterium kan inte förklaras med ord – det måste upplevas. Jag sluter ögonen och lyssnar – slumra min vän! Natten skrider. Kärleken vaktar dig ömt och tyst…

Elisabeth Massi Fritz – kvinnans sista hopp…

Av , , 8 kommentarer 5

Elisabeth Massi Fritz. När alla är tysta – då talar advokaten Elisabeth Massi Fritz. Det känns nästan som om EMF är den enda i det här landet som tar strid för kvinnliga brottsoffer. Jag antar och hoppas att det inte är det, men när man läser att hon i en våldtäktsrättegång frågade den tilltalade hur hans kalsonger såg ut – blir man inte förvånad.

Det borde finnas en Elisabeth i varje polis, nämndemans och domares hjärna…

The Law of attraction…

Av , , Bli först att kommentera 4

Har för andra gången sett filmen ”The secret” – Hemligheten som beskriver attraktionslagen som kort går ut på att vad du tänker, känner och visualiserar – får du. Eftersom jag sedan ett antal år tillbaka lever ett singelliv (etiketter är farliga) får det mig att undra över om det är något jag önskat – eller inte velat ha. Jag som har vuxit upp i en storfamilj och alltid haft massor med människor runt omkring mig på helgerna. Det har kryllat av syskon, syskonbarn, respektive och andra släktingar. Jag har levt livet som bonusmamma, mamma, gift och heltidsarbetande. Bott i villa, krattat gräsmattor och skottat snö. Nu bor jag da solo – i samma stad har jag min dotter, svärson och barnbarn. Vilken gåva!

Man måste tänka hur energinivåerna är – vad är det som ger en positiv energi – och hur får man den? Jag blir lycklig när jag skriver. Jag älskar att skriva – ungefär lika mycket som jag förr älskade att läsa. När jag för några år sedan på en väldigt grundläggande nivå, pluggade italienska, kände jag en oerhörd glädje och tillfredsställelse – inte för att jag var superbra, utan för att det var så roligt att kunna lite, lite italienska.

Jag har bestämt mig för att jag tror på the law of attraction. Visualisera. Jag älskar italienska…

Busschaufförer borde hyllas oftare…

Av , , Bli först att kommentera 6

En av de vanligaste frågor jag får i den värld som kallas smalltalk handlar om kommunikationer ”Går det bra att åka buss varje dag?” eller ”Är det inte jobbigt att åka buss varje dag?” ”Eller kör du aldrig bil?” Frågorna är så pass vanliga att svaren sitter i ryggmärgen och det vanligaste är ”Jag älskar att åka buss!” vilket är bra nära sanningen.

Att åka buss till jobbet innebär att:

– det är billigare än att köra bil
– jag bidrar till en bättre miljö
– på mitt periodkort kan jag även åka hur mycket jag vill med Ultras lokaltrafik
– jag slipper bekymra mig om dåliga väderdagar
– jag får en kort promenad före och efter jobbet
– jag kan läsa på bussen och gå igenom morgonens nyheter
– jag får busshållplatskompisar

Sedan är det det där med busschaufförer. Jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb! så pass bra att jag funderar på att byta ut mitt standardsvar till: Jag älskar busschaufförer! Men jag inser att det kanske inte faller inom ramen för smalltalk. Här kanske man går över gränsen för vad som är accepterat och går för djupt in i ett ämne – det blir helt enkelt för personligt. Men, jag vill att hela världen verkligen ska förstå hur bra de är och hur glad man blir på morgonen när man möts av orden: ”Du är ett föredöme – som har varselväst” och vad passar väl bättre att säga i en värld av smalltalk än: ”Ja, men tack – då syns man ju:-)”

 

När gruppen blir ditt öde…

Av , , Bli först att kommentera 4

Allting handlar om det – att ingå i en grupp eller stå utanför. Grupptryck, grupplojalitet, grupptillhörighet, gruppmobb etc. I gruppen blir den egna personligheten överspelad – du måste acceptera och stå ut med en grupps regler för att kunna vara en del av den. Det är något läskigt med grupper – att den tar över den enskilda människan och gruppen agerar tillsammans som en enda själ, hjärna och kropp. Om gruppen är godhjärtad och jobbar för en bättre sak – så bra – men gruppdynamik kan också ändras och bli något annat. Jag tycker att det är varje människas skyldighet att motverka dålig gruppdynamik, stå upp för sig själv och andra – oavsett vad. Tänker på ett program jag såg en gång om ett överfall ute på öppen gata. Skriken hördes vida omkring och folk började titta ut från fönstren och såg att en tjej blev överfallen – men ingen gjorde något – alla tänkte: någon annan ringer väl polisen.

Det har skrivits en del om grupper senaste tiden. När utsatta människor bildar en grupp för att få en röst och skapa förändring – så bra! Eller om institutioner och dolda, men sedan länge kända hemligheter – så dåligt. Brott som begås i grupp blir inte mindre hemska om en grupp gör det och själva brottet fördelas ut på alla – nej, brottets grymhet multipliceras med antalet förövare. Så därför ar den enskilda människans agerande så viktigt – i allt vi gör, tänker och agerar. Det är droppen som urholkar stenen, som gör skillnad – som förändrar världen.

Allting handlar om det – att tillhöra. Frågan är bara: Vad och vilka?

Julskinkan kostade skjortan…

Av , , 2 kommentarer 5

Ni vet, när man står där i kassan och betalar och tycker att det blev väl ändå lite väl dyrt? Vid närmare eftertanke när man studerar kvittot efter något som sticker ut frågar man hen i kassan om julskinkan verkligen ska kosta 765 kronor? Jag är ju lyckligt singel (fritt för tolkningar:-) och det kändes plötsligt som om jag veckohandlat till en fempersonersfamilj. Nej, julskinkan var inte en avknoppning av Pata Negra, ej heller kom den från någon lycklig liten gris som fått daglig massage, sprungit fritt i naturen och levt ett liv i lyx. Det var en vanlig rimmad julskinka. Man skulle kunna tänka att det var en kändisskinka, av ett speciellt märke som bara rika knösar känner till – som en väl förborgad hemlighet – har man råd men en julskinka som kostar 380 kr/kilot så har man garanterat en snackis på lördagens glöggfest. Jag kan i alla fall berätta att jag gick från affären med nypressade sedlar i plånboken och två kilo skinka till rätt pris och kände mig rätt nöjd:-)

På något sätt känner man sig lite rikare när man har sedlar istället för ett plastkort. Ja, jag vet – född på 60-talet i det närmaste en dinosaurie – men hur gör man egentligen med veckopengen nuförtiden?

 

Det finns somliga lagar som inte behövs…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag känner bara för skrika rakt ut när jag läser artiklar av det här slaget i AB idag: 

”En domstol i El Salvador har fastställt ett 30-årigt fängelsestraff för en kvinna som dömts för mord efter att ha fått ett dödfött barn år 2007.

Landets stränga antiabortlagar möter skarp kritik.” Och mera: ”Fick dödfött barn i nionde månaden

34-åringen är en av 27 kvinnor som för tillfället hålls fängslade i El Salvador för att ha brutit mot anti-abortlagarna.

Kvinnan fick ett dödfött barn 2007 i den sista graviditetsmånaden, när hon befann sig på sitt arbete på en skola. Hon ska ha försökt ringa efter ambulans, men svimmade.”

Det framgår också att den här kvinnan har suttit i fängelse i 10 år för den här händelsen och att hennes överklagande har avvisats.

En lag som är som tortyr – först får kvinnan missfall och sedan åker hon i fängelse – snacka om dubbelbestraffning. Vad är det för mening med att ha sådana lagar? Det finns ingen mening. Det är rent förtryck.

Jag hatar förtryck.

Åsikter kommer någonstans ifrån…

Av , , Bli först att kommentera 5

Min mamma sa en gång till mig att Jesus var den förste feministen. Jag har burit med mig den tanken sedan dess. När jag misströstar – finns hoppet där.

Berättelsen om Marta och Maria har följt mig och jag har tänkt att just den dialogen skulle kunna hållas idag och vara helt modern:

”Medan de var på väg gick Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd Jesus hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

1. Först gör det mig glad eftersom Jesus talade både med kvinnor och män. Han var intresserad av att höra vad kvinnor talade om och tyckte. Han älskade sin mor, han dömde inte kvinnor som i andras ögon endast förtjänade att stenas. Det är ett modernt synsätt.

2. Visst är det bra att hinna med mycket, men det är inte vitsen med allt. Fulltecknad kalender, sociala flöden, skapa sitt eget varumärke, vara något, kompetent, rik, lycklig, prestera för att duga.

3. Det finns något som klingar inom en – inte alltid allt det praktiska och är helt gratis. ”Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne”.

När jag misströstar finns hoppet där…

I gryningen känns allting möjligt…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är mörkt ute. Klockan är halvfem. Inga bilar eller bussar kör förbi mitt hus, allt är stilla. Vad jag älskar de här tidiga morgnarna. Det finns alltid ett hopp i gryningen, en ny dag, ett nytt blad, en morgon som blir ljusan dag. Kanske minns jag min egen mamma när jag någon gång en tidig morgon trippade ned till köket och hon satt där med en kaffekopp och Allers svåra kryss. Jag förstod redan då att morgnarna var mammas, en stund innan allt drog igång – mjölkningen, frukosten, alla saker som skulle göras. Ett andningshål – det här är min tid. Ibland la jag mig på kökssoffan med en kaffekopp och en bulle och delade hennes stund – ibland smög jag tillbaka och tänkte – du behöver den själv.

Våra bästa stunder var i tystnaden när vi delade ögonblick som vi förstod oss på och lät varandra vara i fred – men ändå tillsammans. Kanske är jag bara så beroende av den tysta kommunikationen. Ord blir ibland så fel och jag vet så många gånger när jag borde ha formulerat mig annorlunda och det jag sa inte speglade vad jag tyckte eller menade. Men så kommer det en ny dag och det lite aviga tonar bort. Man ser sig själv i en ny gryning, förlåter sig själv för misstag man gjort och tänker på andra med kärlek.

Believe…

hur skulle man annars
kunna skratta
eller se fram emot
en ny dags frukost
bland brödsmulor och
osötad marmelad

kunna strunta i
det perfekta, utan
kantstötthet,
för i allt som betyder
något finns det
operfekta,
naggad i kanten

man måste tro
på en bättre dag,
ett liv, att ett
kan bli två,
att leva är att
tänka så

jag tror på
att tro, på något
eller någon, genom
år av fallna ridåer
är tron min
sista bugning…

Britta Johansson