Sov på min arm…

Så vackert – Evert Taubes ord och musik: ”Sov på min arm! Natten gömmer under sin vinge din blossande kind. Lycklig och varm snart du drömmer flyr mig i drömmen som våg flyr vind. Fångas igen. Flämtar. Strider. Vill inte. Vill. Och blir åter kysst. Slumra min vän! Natten skrider. Kärleken vaktar dig ömt och tyst.”

I alla ord, i meningar, i allt som känns bra – lever jag. Det som bygger upp, ett ljus tänds och man kan se livet ur ett annat perspektiv. Vardagens magi gömmer sig ofta runt hörnet, osynlig och har helt andra ord som randigt och rutigt, men lågan fladdrar ändå oavbrutet. Ibland tänker jag att i varje människa finns ett mysterium, kanske för att jag fortfarande och oavbrutet försöker klura ut vem jag själv är. Allt är komplext, Då lyssnar jag på Soul bossa nova med Quincy Jones. Livet kan ju vara enkelt! Allt kan egentligen tala till en, det beror på vilken våglängd man är på. Ett mysterium kan inte förklaras med ord – det måste upplevas. Jag sluter ögonen och lyssnar – slumra min vän! Natten skrider. Kärleken vaktar dig ömt och tyst…