Kanske tar vi den för given alltför lätt – friheten. Eller så tar vi den på så stort allvar att den måste skrivas in i grundlagen, som exempelvis yttrandefriheten, en frihet som jag just i denna stund använder mig av: ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”. Människan är så komplex att det ständigt varit tvunget att upprätta regler för hur man får såväl som ska bete sig. Att vara människa är att balansera på slak lina. Det finns så många risker. Man kan tappa balansen, falla ned, bli förvirrad, slå sig hårt, bli arg på den som spände linan, bestämma sig för att aldrig gå på lina igen. Bli arg och bitter. Hata alla som klarade av att gå på linan. Bli rädd för att försöka igen. Försvinna bort i sus och dus för att glömma fallet.

Människan är född fri och vill så förbli. Inte instängd i alltför snäva ramar, inte bedömd enbart efter det yttre. Själen måste få sitt. Sväva ut. Blomma ut. Hjärnan vill att vi ska tänka fritt. Den växer när den utmanas. Den vill inte bli itutad lögner. ”Freedom’s just another word for nothing left to lose, Nothing don’t mean nothing honey if it ain’t free, now now.” sjöng Janis Joplin om Me & Bobby McGee. Jag såg dokumentären om Janis för något år sedan. Jag hade velat ta hennes hand, säga – försvinn inte bort i sus och dus. Var rädd om dig. Det finns bara en som du.

Man får se upp när längtan efter total frihet blir ens boja. Man blir nämligen aldrig fri från sig själv. Man kan inte ställa sig själv i ett hörn och gå därifrån. Frihet under ansvar. Ja, allt är som bäst när det finns något som håller tillbaka. Det är det varje människa måste lära sig. Kanske är det att detaljstyra att skriva in friheten i en grundlag, något man tycker skulle vara självklart att få uttrycka sina tankar, åsikter och känslor – så länge det inte kränker någon annan.

Så därför tänker jag uppmärksamma en person som gjort precis det han enligt grundlagen är fri att göra – genom skrift meddelat upplysningar samt uttryckt tankar, åsikter och känslor: Björn Ranelid. En text publicerad i Expressen/Kvällsposten 2 mars 2018. Jag läste den när jag satt i bussen hem igår, citat ”Alla lagböcker i världen borde inledas med följande heliga paragraf: Du skall inte dräpa, mörda, misshandla eller skända en enda varelse så länge du lever, ty var och en av dina medmänniskor är lika omistlig som du. Hela mänskligheten hade förvandlats i ett slag, om denna lag efterlevdes till fullo. Det bleve den största revolutionen i världshistorien och den vore fullkomligt oblodig och den kostade ingenting i pengar.” Hela krönikan är träffande, svår, sorglig, tyvärr sann, men tänkvärd.

Låt Björn Ranelids lagbokstillägg bli verklighet – ty var och en av dina medmänniskor är lika omistlig som du…