Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd…

Jag har känt mig så nedslagen efter fotbollsmatchen mellan Sverige och Tyskland. Nej, inte för att Sverige förlorade, utan för att det som hände efteråt kändes som en käftsmäll. Allt huvudlöst som rasisterna hävde ur sig – det blir dålig stämning. Och det är väl kanske det som är meningen, varför sprida glädje och lycka när man kan sprida dynga? Ingen som känner någon som har kommit från ett främmande land och trivs i Sverige? Ingen som har någon närstående som kommer från ett annat land? Hoho? Någon?

”En svensk tiger” ju – men det gör inte Sverigedemokrater – de pratar om ditten och datten, om denna uttröttande svenskhet. Kan ni inte flytta till ett annat land och börja där istället. Bosätt er i Nordpolen och bevara Nordpolen nordpoliskt. Sitt där och ruva på ert partiprogram, med gårdsförsäljning av alkohol och nordpolisk kultur – istappar i skägget och polvandringar. Björn Söder måste byta namn till Björn Nord – annars är han inte nordpolitian. Bygg en snömur mot världen utanför. Dansa med isbjörnarna. Gör fejkinlägg och falska FB-konton och sprid er mission från er kalla isigloo utan känslor där ingen vill bo – Nord är bättre än Syd. Inga sydiater här. För ni ser inte likadana ut som oss, vi snögubbar med hattarna på sned.

Jag är trött. Jag spårar ur. Jag vet det. Jag ogillar inte människor. Jag förstår bara inte – varför? Det finns ingen mening med att hata. Det blir bara tomt, svart och kallt. Rasister är människor som mobbar andra människor.

”Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd…”