Vad är det för fel på de katolska pedofilprästerna?

Av , , 4 kommentarer 6

Återigen har en pedofilskandal briserat inom den katolska kyrkan – återigen ber den katolska kyrkan om ursäkt! Wow, det är verkligen stort, en ursäkt till alla de små barn och ungdomar som blivit utsatta för kyrkans pedofilpräster. Denna gång är det prästerna i Tyskland som begått brotten, citat Aftonbladet 25 september 2018: ”Tusentals barn och ungdomar har utsatts för sexuella övergrepp av katolska präster i Tyskland – och skrämts till tystnad.– Kyrkan har tittat åt andra hållet, dolt och förnekat de sexuella övergreppen, säger den tyska katolska kyrkans ledare Reinhard Marx.” och ”Katolska kyrkan har den senaste tiden skakats av en rad avslöjanden om prästers övergrepp på barn. Bara i Tyskland har nästan 3 700 minderåriga utsatts för övergrepp, visar en studie gjord av ett forskningskonsortium på uppdrag av den tyska biskopskonferensen. Övergreppen har begåtts av 1 670 präster mellan åren 1946 och 2014.” Slut citat.

Förra gången det var en ursäkt på gång var i augusti, citat Aftonbladet 15 augusti 2018 ”I en av de mest omfattande utredningarna om sexövergrepp inom katolska kyrkan någonsin har över 1 000 offer identifierats. 300 präster i Pennsylvania misstänks för att systematiskt ha begått övergrepp och sedan mörkat detta i decennier.” Slut citat.

Från Aftonbladet 8 mars 2006, citat: ”Minst 350 barn har utnyttjats sexuellt av katolska präster på Irland sedan 1940. I dag publicerade katolska kyrkan i Dublin en rapport som anklagar 102 präster för sexövergreppen.”

Det är sjukt, vidrigt och bisarrt. En kristen kyrka som ska älska sin nästa som sig själv och istället skadar människor för livet i skydd av sitt prästerskap. Ska en sådan kyrka ens få finnas kvar?

Att vandra…

Av , , Bli först att kommentera 8
i det vita mörkret…

jag såg en bild idag
det var en bild
av ljus i mörker
av rimfrost innesluten
bilden växte fram

jag såg en människa idag
det var en människa
ett ljus i mörker
av glädje omsluten
människan växte fram

jag tände ett ljus idag
det var ett rum
i ett större rum
av sorg ingjuten
ljuset växte fram

Britta Johansson 2012-12-11

Frimureri – en slags förädlad mellanstadieklubb?

Av , , 2 kommentarer 8

Jag har alltid trott att frimurare var något alldeles speciellt – tills jag såg en dokumentär om Frimurarorden inatt på Netflix. Jag hann med tre delar innan jag somnade. Jag kanske är respektlös och trampar någon på tårna som är med i frimurarorden och som med all säkerhet tar detta på största allvar – men för en utomstående (kvinna) så verkade sammankomsterna vara lite som teater; fastlagda, inrepeterade tal och frågor och helt enligt rutiner från 1700-talet. Riter, ceremonier, olika slags förkläden beroende på vilken grad man har – stora tavlor på väggar av storceremonimästare och ett hemligt språk med olika tecken. Och för varje grad man stiger i rang får man ytterligare information om tecken etc. Enligt Wikipedia har frimureri, citat ”till syfte att verka för mänsklighetens förbättring och förädling genom att främja ödmjukhet, tolerans och barmhärtighet samt att visa detta i ord och handling.” Och det var också det som någon i dokumentären sa att det var viktigt att idka välgörenhet. Familjen, jobbet och sedan frimureriet – i den ordningen skulle man prioritera.

Jag har aldrig i mitt liv varit med i en klubb. Det är säkert kul, men tanken på att jag skulle gå till Frimurarlogen en gång i veckan och vara med på möten i stora salar med initieringsceremonier och utnämningar och sedan avsluta allt med en god middag med vin och gemytligt samtal ”oss systrar emellan” känns inte vidare lockande. Men har ni något bra tips om bra klubbar för introverta – hör gärna av er.

Det sägs (åtminstone sas det så förr i tiden) att kvinnor aldrig skulle kunna göra lumpen. Och jag håller med. Jag skulle absolut inte vilja göra lumpen. Meningslösa ritualer, order, rangordning – men män verkar ta det här på största allvar (åtminstone förr i tiden).

This is a man’s world…

När man skrivit om allt – vad finns då kvar?

Av , , 1 kommentar 4

Man kommer på att just det ska jag skriva om och sedan blir det googling på det ”nya ämnet” och namnet på min gamla blogg för säkerhets skull och så dyker det upp ett inlägg från 2011. Det var serien ”En röst i natten” där Jack Killian satt och småpratade med folk i etern och avslutade varje sändning med ”Good night America, wherever you are”. Kanske var det på den tiden när det enbart fanns ettan, tvåan och ev fyran att tillgå. Tydligen gjorde Jack Killian ett visst intryck i alla fall.

Egentligen det som låg och snurrade i bakhuvudet var att världen har blivit så rå. Jag tappar ibland tron på mänskligheten när jag läser alla rubriker i tidningarna. Såg en snutt på tv för någon natt sedan i ett realityprogram från en akutmottagning och där låg en äldre kvinna som berättade om vad hon varit med om tidigare i sitt liv. Det var inga roliga saker. Nu hade hon fått en riktigt god vän, en kvinna som var blind som satt och höll sällskap vid sjuksängen. Den blinda kvinnan kramade den sängliggandes hand och sedan var det en intervju med henne också. Hon berättade också lite om vad den andra kvinnan varit med om och så sa hon med eftertryck: I think bullies should go to hell – and stay there! Jag vakar över dig och ska se till att du får bra vård här sa den blinda kvinnan och kramade återigen den andra kvinnans hand. Det är i de ögonblicken jag får tillbaka tron på mänskligheten. De goda människorna svalkar, gottgör, försöker fixa till vad andra har ställt till med. Det är olika vad man sår och därefter blir skördarna.

Hann även med ett program där en doktor tog bort en fettknöl på över tre kilo från en kvinnas nackparti – något som denna doktor sysslade med dagarna i ända – ta bort fettknölar. Jag upphör aldrig att förvåna mig. Vi människor är som gjorda för varandra. Länge leve kärleken

Se ”Broarna i Madison County” – och släpp fram tårarna…

Av , , 2 kommentarer 3

Filmen hade premiär 1995  och jag såg den när den gick på bio. Filmen lämnade mig oberörd – Meryl Streep med Clint Eastwood? Jag hade inte glömt glöden mellan Meryl Streep och Robert de Niro från filmen ”Falling in love”. När jag nu drygt 20 år efter den första visningen ser filmen för tredje gången – så är den glimrande. Ett mästerverk i replikerna, i skådespeleriet, i allt. Clintan är inte längre en Dirty Harry-figur – utan en levande, vibrerande person och Meryl, ja Meryl är alltid Meryl. Ni som inte sett filmen så är handlingen om Francesca, jordbrukarhustru i Iowa och hennes möte med Robert, fotograf, under fyra dagar när hennes man och de två truliga tonårsbarnen åker iväg till en jordbruksmässa. Det är en film om att livet inte är svart eller vitt – att val ibland kan vara alltför svåra.

Himlen är blå. Solen skiner. Idag är en ny dag…

 

Charity väger 353 kg…

Av , , Bli först att kommentera 6

My 600lb Life – alla dessa livsöden. Charity är en kämpe. Hon ville ta tag i sitt liv när hennes mamma får en hjärntumör och hon var för stor för att kunna åka och hälsa på henne. Hon åker till Dr Nowzaradan, nästan döende, blir inlagd och sätts på en diet på 1000 kalorier per dag. Charitys pappa var alkoholist och hon levde i ständig skräck. Hon fick stryk regelbundet och hon var livrädd när pappan kom hem full och galen. Efteråt smög hon sig ned till köket och åt. Det gav tröst i en hopplös situation. Charity når inte Dr Nows mål att gå ned 18 kilo, men får ändå sin gatric bypass-operation. När hon kommer hem får hon hjälp av dottern och sonen att rensa skafferiet från alla dåliga matalternativ och hon är peppad att ta tag i sitt liv. Hon äter Chili con carne, proteiner, grönsaker och undviker kolhydrater. Så dör Charitys mamma och allting rasar igen och hon sitter med vitt formbröd och pommes frites.

Nästa gång hon besöker doktorn har hon bara gått ned fem kilo efter operationen. Charity tar nya tag och får hjälp av en terapeut och en näringsfysiolog. Hon börjar träna. Hon sitter i rullstolen och kör med hantlar. Hon ska på återbesök till Dr Now och kan nu sitta i baksätet i en bil utan att läggas på en bår och baxas in i en ambulans. Hon får ja till en operation för att ta bort överskottshud. Hon har enorma svullnader och vid operationen tar Dr Now bort 26 kilo. Charity beställer nya kläder och är beslutsam att fortsätta kämpa för sin hälsa och fortsatt viktnedgång.

Jag bara älskar de här historierna, inte bakgrunderna, men när man ser att någon har bestämt sig för att NU är det dags. Så mycket styrka det finns i det…

De här raderna skrev jag för några år sedan.

Jag har aldrig förstått…
Jag har aldrig förstått – hatet mot andra människor som inte har samma tro som jag har
Jag har aldrig förstått – vapnens makt
Jag har aldrig förstått – människors vilja att ta andra människor i gisslan – bokstavligt eller bildligt
Jag har aldrig förstått – nöjet i att domptera andra människor
Jag har aldrig förstått – människor som inte vill förstå
Jag har aldrig förstått – människor som utnyttjar andra människor
Jag har aldrig förstått att kvinnor inte är jämställda män

Jag kommer aldrig att förstå – men, jag kommer alltid att kämpa. För när kärleken tar slut, när ingen godhet finns kvar. När allt är mörkt och kallt.
Lys upp!

Länge leve demokratin…

Av , , Bli först att kommentera 4

Ain’t No Sunshine…Bill Withers. Jag älskar låten. Jag älskar filmen Notting Hill. Jag vet inte hur många gånger jag sett den – och varje gång är den som ny. Det är det som är grejen med bra filmer, bra musik och även människor man känner som alltid, alltid går vidare i diskussionen, i förhållandet – ingenting är gammalt – det är enbart en grund och dialogen tar aldrig slut. Ikväll är det en annan dialog – valslutdebatten i SVT1.

Jag har knappast dolt var mina sympatier finns – mitten, vänster – där klappar mitt röda hjärta. Enligt mig är Sverigedemokraterna varken Sverigevänner eller demokrater – utan ett parti som vill inskränka demokratin. Vi tror att vi är skyddade här i Sverige mot ofrihet, förtryck etc – men om man inte har demokrati – vad har man då?

Länge leve demokratin och alla människors lika värde oavsett what so ever, färg etc…

 

Storbritannien ska lämna EU den 29 mars 2019 klockan 23.00. Tidpunkten ska skrivas in i brittisk lag.

Låt inte söndagens val i Sverige bli en sådan dag att när folk vaknar upp på måndag morgon och med eftertankens kranka blekhet – förstå att Sverige tagit ett stort kliv bort från demokrati och mot ett ev framtida Swexit…

Härskartekniker…

Av , , Bli först att kommentera 10

Kom just på att jag läser en bok, fast det var längesedan sist. När jag var på Maxi gick jag förbi boksektionen och högg en bok i flykten ”Härskarteknik – den fula vägen till makt” av Elaine Eksvärd, retorikexpert. När jag först hörde talas om härskartekniker var då Birgit Ås beskrev dem – det subtila som man inte riktigt kan sätta fingret på, men känner av. Först på banan att mynta begreppet var (fritt citerat Wikipedia) Ingjald Nissen 1945 i verket Psykopatenes diktatur där han lade fram hypotesen att psykopati var orsaken till nazisternas maktövertagande i Tyskland. Citat Wikipedia: ”Härskarteknik syftar på olika sociala manipulationer varmed en grupp eller person behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot människor ur andra grupper eller gentemot en enskild individ”.

Poängen i Eksvärds bok är att man både kan vara den som sysslar med härskartekniker och att vara drabbad av dem och såväl omedvetet som medvetet – och både män och kvinnor samt ger tips till både ”härskare” och ”utsatta” med hur man kan förändra sitt sätt att tänka och tilltala folk. Fast jag inte läst ut boken ännu så verkar knepet vara att ställa frågor, utan att lägga någon värdering i dem, utan med nyfikenhet. Frågor öppnar upp och kanske kan man då få tillfälle att reflektera över vad man sagt eller gjort.

När jag kom hem i torsdags hade jag tidningen Kollega – Unionens medlemstidning i brevlådan och under tiden jag åt middag läste jag artikeln som handlade om ”Två i veckan – varje år dör 100 personer till följd av mobbning på arbetet”. Det är ju helt oacceptabelt att det förhåller sig på det sättet, citat: ”Utfryst, ignorerad, trakasserad. Varje dag utsätts 100 000 människor för mobbing på sina arbetsplatser”.

Relationer kan vara knepiga. Kanske finns det en och annan människa därute som tycker att relationer är det lättaste som finns. Det är bara att gratulera – men så svårt när det ibland hoppar ut tanklösa ord som kanske inte alls var meningen att låta så bryska. Och kanske borde alla skaffa sig ett eget ex eller låna boken på bibblan och rannsaka sig själva. Grupptryck är en vansklig företeelse – individen måste alltid själv tänka efter och stå för det man själv tror på istället för att följa gruppen. Ensam är inte stark – men man måste vara stark för att vara ensam…