Någon som hört talas om flickstreck?

Av , , 2 kommentarer 6

Det är kulturen det är fel på. Förväntningarna och tillåtelserna. Pojkstreck – helt normalt.. Flickstreck – någon som hört talas om det? Någon?

Felet med att säga att det är ”bara ett pojkstreck” är att man tillåter kulturen att fortgå. Se mellan fingrarna. Urskulda. Dom fattar inte bättre. Det är respektlöst både mot pojkar och flickor. ”Pojkstreck” är ”old school” – låt oss gå in i nästa utvecklingsfas när vi respekterar alla…

Alla dessa avskyvärda krig…

Av , , Bli först att kommentera 4

En bild av två bruna tändstickssmala ben i en sjukhussäng. Blodigt krig, barnsoldater och landminor. I ett av världens fattigaste länder, Jemen.

Sverige väntas stå som värd för fredssamtal om Jemen, citat DN:

Vilka är det som förhandlar?

– Å ena sidan Jemens ”legitima” regering under Abdrabbu Mansour Hadi, presidenten. Anledningen till att legitimiteten är ifrågasatt är att Hadi överskridit sin mandattid med råge och att han när han utsågs var den enda kandidaten. Dessutom är hans maktbas påfallande svag, och själv har han dålig hälsa och befinner sig på sjukhus i USA. Hadi får stöd av den mäktiga grannen Saudiarabien som i sin tur backas upp av USA.

– Å andra sidan huthierna, en etnisk grupp som dyrkar zaidismen, en form av shiaislam (Jemen är övervägande sunnimuslimskt). Huthierna antas få stöd av Iran, Saudiarabiens arvfiende i regionen, och deras militära gren har också stöd av avhoppare från regeringsarmén.

– Bägge sidor har hittills visat stor kompromisslöhet och inte öppnat för några eftergifter. Vilket har drabbat civilbefolkningen hårt, i ett land som redan innan kriget var ett av världens fattigaste. Slut citat.

Det är alltid barnen som drabbas hårdast. Dessa avskyvärda och grymma krig…

Vadå män ska få vara män…

Av , , 5 kommentarer 6

Idag den 25 november är det FNs internationella dag mot våld mot kvinnor. I en debattartikel i DN av Jenny Westerstrand och Maja Ahrman, Roks, kan man läsa, citat ”Det råder inga tvivel om att det vi tagit för givet av vunna rättigheter nu är under angrepp. Vi vill mana till uppmärksamhet, ett kritiskt sinne och ett varmt hjärta för kvinnor och barn. Det är allvar nu.” och mera ”När vi möter våldsutsatta kvinnor och tjejer, liksom när vi talar med våra systrar som arbetar med dessa frågor i andra delar av Europa och världen, hör vi hur dessa röster får ett allt hårdare grepp om världen. Vi hör till exempel om en ökad önskan att ”låta män vara män och kvinnor kvinnor” och hur kvinnor i våra europeiska grannländer inte orkar anmäla det våld de utsatts för eftersom det finns en uppfattning om att det hör till mannens natur att slå. Vi möter politiker som öppet vill hindra ratificerandet av Istanbulkonventionen och förhindra andra reformer, för att det strider mot könens påstått biologiska olikhet och skapar ”onaturliga” relationer mellan kvinnor och män – det vill säga, ger kvinnor rätten att leva liv fria från våld. Vi möter ständigt stereotyper om kön och ser hur de skadar och krymper människor.”

Tidigare i veckan en artikel i Expressen, av Jan Emanuel Johansson, Om män vågar vara män så får vi ett bättre samhälle där han radar upp vad han tycker är kännetecknar en riktig man, citat:
”Att vara man är att våga agera mot vad som är fel även om det är obehagligt eller till och med farligt.
En man har heder.
En man är lojal.
En man tar hand om sin familj.
En man super inte upp familjens pengar.
En man är inte full och beter sig inför sina barn.
En man är inte egoist.
En man är utifrån sina förutsättningar ett föredöme.
En man har förmågan att bita ihop och göra sin plikt innan han kräver sin rätt.
En man bär den tyngsta stenen, han pratar inte om hur den ska bäras.
En man gömmer sig inte bakom en dataskärm och hatar anonymt på nätet.
En man dömer inte andra efter hur de väljer att leva sina liv, med vem de vill leva sitt liv, hur de klär sig eller hur de röstar.
En man behöver inte en stat som tvingar honom ta föräldradagar, för han vill vara med sina barn. Hur dagarna delas löser han själv med sin kära.
En man står upp för sin rätt att vara en man med det ansvar som det faktiskt innebär.

Detta kommer inte ske genom genusteori eller en myndighet till. Min övertygelse är att om män faktiskt vågade vara män så skulle vi ha ett bättre samhälle. Kortfattat: Det behövs inte mindre av manligt beteende, det behövs mer.” Slut citat.

Det var inte lite det. Mycket är väl bra i det han radar upp – men behöver vi verkligen lägga in hjälterollen i mansrollen? ”En man bär den tyngsta stenen, han pratar inte om hur den ska bäras”.

När jag växte upp kryllade det av normala, arbetande män som slet i skogen, i jordbruket och var roliga, lojala och ärliga. På sin höjd duttade de på sig någon droppe Aqua vera och var helgdagsklädda på söndagarna. Kvinnorna hade det inte lätt. Många barn, dåligt med moderniteter och slitsamt. Vi borde ha blivit bättre och tightare sedan dess – men istället känns det som om vi alltmer missförstår och känner hos hotade av varandra. Kvinnor behöver inga hjältar, kvinnor behöver en teammedlem, gäller säkert detsamma för mannen att han vill bli stark tillsammans med någon – inte över någon. Att vi är olika genetiskt och utseendemässigt är biologi, men det innebär inte att man ska behandlas olika och inte ha samma rättigheter.

Är inte det ganska enkelt?

Låt oss tala om kärlek…

Av , , 2 kommentarer 6

Jag inser att jag många gånger när jag skrivit har gått i klinch med män och mansrollen; mansplaining, brott. etc, etc. Det är sällan jag kritiserar kvinnor. Kanske är det för att jag ser kollektiv mot kollektiv och att faktiskt har den ena halvan makten över den andra halvan. Den som inte erkänner det har något att jobba vidare med. Som jag ser det borde varje människa ha sitt livsspace, en fredad och inmutat ruta där man har och får ta plats. Det är inte något man måste försvara – utan det ska vara självklart.

Jag skrev någon gång om Amy Winehouses låt Love is a losing game och några rader lyder: And now the final frame. Love is a losing game. Kanske kan det kännas så ibland, men utan kärlek vore vi ingenting. Inga skratt, inga glittrande ögon, inget djupt själsskap eller samtal som för en vidare i livet. Det behöver inte vara så märkvärdigt eller svulstigt – det är mera en känsla om att den finns runt omkring. Den är levande och för det mesta ej digital och utmärkande. Man kan inte poängsätta eller tävla i kärlek. Så less jag är på all denna tävlingsmentalitet, appar och dylikt, tävla mot sig själv, tävla mot andra. Jag ger fullständigt den i att tävla mot andra. Jag skulle ändå bara förlora. 0 parmiddagar de senaste åren. Känn på den – jag som ändå är en fena på fyrmansvist och TP. En självklar vinnare, ju.

Låt oss tala om kärlek istället för tävlingar. Snart kommer våren. Love is in the air. Det är inte könet som är avgörande, det är hur man är. Låt alla små barn växa upp i förvissningen om att de är de bästa som finns. Oavsett vinster och förluster. Kärlek kan aldrig vara ett förlorande spel – utan kärlek finns helt enkelt inga vinster alls.

I feel it in my fingers, I feel it in my toes, Christmas is all around me, and so the feeling grows…

Kan man börja om hur många gånger som helst?

Av , , Bli först att kommentera 5

Utkast efter utkast den senast veckan – utan att orka ta det slutgiltiga steget – trycka på publicera-knappen…men det är väl aldrig försent att börja om igen…

Trumps strategi och attityd är motbjudande…

Han ljuger som en häst galopperar och verkar inte ha någon moralisk ryggrad över huvud taget. Hur orkar han se sig själv i spegeln på kvällen när han hyllar diktatorer, ser mellan fingrarna med lönnmord och förnekar klimatförändringar? Jag börjar mer och mer vurma för robotar. Tänk om det fanns en presidentrobot som var inställd på att göra det bästa för nationen, med såväl stil som heder. En rättviserobot som inte behöver visa sig på den styva linan, utan helt enkelt gör vad en president och statsman borde göra – stå på den svages sida, försvara de försvarslösa, ingjuta mod och hopp, införa strikta vapenlagar och älska sitt folk. En förebild som höjer människors moral – istället för att sänka den och som kan ta folk i hand på ett normalt sätt.

”Cherish the day”, sjunger Sade och jag försöker. Trots att mörkret har sänkt sig – gäller det att hitta sitt inre ljus och inte låta sig nedslås. Sluta läsa rubriker och öppna en bok istället. Kvalitet istället för kvantitet.

Hello darkness, my old friend…

Mörkret sänker sig. Naturen vilar och drar sakta djupa andetag i väntan på att skuggorna ska ge vika. Det är mörkt i min trädgård. Endast de låga lyktorna ger hopp om ljus. Jag minns när jag stod i min trädgård och skrattade. De gröna löven i syrenen rörde sig stilla i aftonens svalka och allt var nytt och ännu möjligt. Det var innan hösten, innan regn och blåst och blöta löv på trädgårdsgången.

Italienska polisen säger STOPP…

I dagens VK finns nyheten om att den italienska polisen har lanserat kampanjen ”questo non e amore”, det här är inte kärlek för att förändra attityder i Italien där citat ”våldsamheter mot kvinnor ofta beskrivs som ”tragiska kärlekshistorier som gått fel”.” slut citat. I Italien mördas en kvinna varannan dag, 8 av 10 har mördats av sin make eller sitt ex.

Det är ett problem som känns igen från land till land – sorgligt nog. Det är de vanliga, snälla, schyssta männen som måste höja sina röster och säga STOPP. Vi tolererar inte att ni misshandlar våra systrar, mammor eller döttrar. Vi tolererar inte att ni kontrollerar och mördar. Politiker måste säga STOPP. Poliser måste säga STOPP. Alla måste säga STOPP. Den minsta misstanke om blåtiror, ljud i trappuppgångar – anmäl. Skydda alla de som är utsatta. Skydda alla barn som får se och höra misshandel och själv kanske växer upp till att bli förövare eller offer.

Säg STOPP!

Lost in translation…

”Två vilsna själar besöker Tokyo – den försummade hustrun till en fotograf och en filmstjärna på dekis – finner tröst i varandras sällskap.” står det i Netflix info om filmen. Scarlett Johansson (snyggt efternamn btw) och Bill Murray suveräna i rollerna. Jag formligen älskar den här filmen. Första gången jag såg det tyckte jag den var värdelös, seg handling helt enkelt. När jag nu sett den för fjärde eller är det kanske femte gången, 15 år efter premiären är det en helt annan film – eller så har jag blivit annorlunda.

Bra filmer kan man se hur många gånger som helst och varje gång upptäcker man något nytt. Nya dörrar öppnas, nya tankar föds, allt är fortfarande möjligt…

Smokie låter bättre på Spotify än IRL:-)

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag vet inte ens om någon av bandets originalmedlemmar är kvar – med all säkerhet är inte sångaren original, men kvällens framträdande i ett halvfullt Idun växte ändå från att vara musik med alldeles för mycket bas till att bli en slags gemytlig, nära och kärleksfull röjig pubkväll utan öl – mest ståendes, sing-a-long och idoga handklappningar. Det är inte varje fredagskväll man får uppleva det.

Det värsta är när man inser att fastän Smokie känns som igår är det drygt 40 år sedan de blev populära. Då tänker man – fortsätt njut av varenda fredagskväll…

Politiker – gör något åt kvinnobrotten!

Av , , 2 kommentarer 17

Kvinnokampen måste ta ny fart. Det är fruktansvärt med alla brott mot kvinnor. Nu ikväll läser jag i Aftonbladet en intervju med mamman till den våldtagna och därefter mördade småbarnsmamman Nella i en gångtunnel i Fagersta. Ja, det var en gruppvåldtäkt. En kille under femton år och en 28-åring som först nekade till brott, men dagen före häktningsförhandlingen ville han själv förhöras på nytt. Då erkände han vad han gjort.
– Jag ville döda någon för att jag ville få utlopp för mina aggressioner, jag ville se känslan, hur det var att döda någon. Men sen när jag väl skulle till, då tvekade jag, men jag dödade henne i alla fall, säger han i polisförhör. Slut citat.

Sedan Jennifer Wegerups krönika i Expressen: ”Kvinna våldtagen av tre män – hur kan vreden inte vara större?” – citat: ”Av de tre misstänkta för fredagens gruppvåldtäkt har två stycken gjort sig skyldiga till brott tidigare. Alla har permanenta uppehållstillstånd men utländskt ursprung, något vi i media ofta anklagas för att mörka. Frågan om ursprung och sexuellt våld är lika känsliga som infekterad. Det innebär inte att vi ska väja för den. Att de flesta utländska män inte är våldtäktsmän säger sig självt. Liksom att även svenskfödda män kan våldta och bete sig som svin.” Slut citat.

Samma dag som en 28-årig man grips av polisen misstänkt för brottet i gångtunneln i Fagersta fyller Nellas dotter 6 år och ska ha barnkalas.

Någon annan ville bara ha utlopp för sina aggressioner…

Kvinnokampen måste ta ny fart och gärningsmän straffas – hårt. 1984 till trots – sätt upp övervakningskameror överallt, lys upp tunnlar, låt poliser patrullera – samhället kan inte svika kvinnorna på det här sättet!

Den varma känslan i ”Vår tid är nu”…

Av , , Bli först att kommentera 7

Får mig att minnas något jag saknar. Här är det träpaneler, ombonade rum och värme. Inga gråa kala bänkar, inga kalla svarta stolar eller vita väggar. Det är mänskligt och nära. Inga avståndsmeddelanden på Facebook eller ilskna tweets från en sur president. Inga småskurna debatter eller uttryck som åsiktskorridor eller PK-maffia. Språket har blivit så utarmat och själslöst som om vi redan har blivit robotiserade.

I Kina pågår ett experiment där en utvald projektgrupp (än så länge) får betyg utifrån deras förehavanden, gå mot röd gubbe, komma i tid till jobbet etc – åsiktsregistrering för att få fördelar eller möjligtvis nackdelar – ett socialkreditsystem – och har man otur kan man nog hamna på en svart lista. Vart är vi på väg? Det är människor som ska leva på den här planeten; de där figurerna som skrattar, gråter, känner, dansar och hoppas.

Världen behöver mera kärlek, mindre asfalt och färre vapen – och ett spirande hopp…

Fjärilens vingar fladdrar oavbrutet…

Av , , Bli först att kommentera 10

Fjärilens vingar fladdrar oavbrutet…

när jag dör
hoppas jag hör
Mozarts toner

Amy Winehouse
sjunger stilla ”love is a losing game”
allt är different, but the same

när jag dör
sjunger änglar i kör
”Dance me to the end of love”
tack Leonard, tack

när jag dör
sjunger Charles
”she may be the face I don´t forget”
och ”yesterday when I was young”

i min parlör
finns inga ord om –
att jag dör

men fjärilens vingar
fladdrar oavbrutet, oavbrutet…

”Du är en kall och hänsynslös kärring”…

Av , , Bli först att kommentera 7

Sa Mr Purdy till Detective Superintendent Jane Tennison – Helen Mirren – i det näst sista avsnittet i Prime suspect när hon frågade om ett DNA-test. Vilken skådis Helen Mirren är! Jag har kollat igenom alla säsongerna från 1991 till 2006. Tennison är en järnlady och skicklig i sitt jobb, men privatlivet är inte det bästa. Hon får även slåss för sin plats i poliskåren när hon motarbetas av männen som inte vill ha en kvinna som chef. I den näst sista scenen i det allra sista avsnittet sluter Mr Purdy sina händer om Detective Superintendent Jane Tennisons hand, tittar henne djupt i ögonen och säger: Tack.

Det är något visst med kalla och hänsynslösa kärringar, de gör avtryck. De har vit skjorta och svart kavaj, styr och ställer, ger order, låter inte känslorna styra, väljer bort familjelivet och låter jobbet gå i första hand…