– Gå och sjung någon annanstans, muttrade hon grötigt. Jag vill sova, tillade hon småsurt. Ingenting kunde dämpa mitt humör denna årets bästa dag, inte ens en syster som ogillade vacker sång…

”Bättre och bättre dag för dag. Bättre och bättre dag för dag. Bara glädje hjärtat rymmer, slut på sorgerna och alla bekymmer” fortsatte jag oförtrutet, vilket resulterade i att en kudde hårdhänt landade på mitt huvud. Nå, systrar som vaknade på det humöret går inte att göra något åt, så jag förflyttade mig raskt ner till köket där min kära mor stod och griljerade skinka.

Här var förberedelserna redan i full gång. Kokt potatis, lök, rödbetor och sillfiléer delade bänk med två flaskor Alger. Min mor brukade inte stå och smutta på vin medan hon vispade i grytorna, utan det var pappa som skulle göra glögg. En synnerligen högtidlig tilldragelse eftersom det var en av de två gånger per år som han stod vid spisen. Den andra gången på året tilldrog sig när höstens älgjakt var avklarad och köttet skulle provsmakas. Pappa skar bitar och stekte dessa i rikligt med smör och salt. Stekpannan ställdes mitt på köksbordet och sedan åt vi, med gafflar, direkt ur den och drog hembakad mjukkaka genom flottet i botten av pannan. Våra matvanor var det inget som helst fel på. Palt och älgkött, vad mer behöver en norrbottning för att må riktigt bra!

I alla fall så stod nu fadern och hällde en kvarting renat, två buteljer Alger, kanel, ingefära och diverse annat i en stor kastrull. Ångorna från glöggkoket spred sig snart i hela köket, liksom ett tecken på att denna jul skulle bli precis som alla andra jular före denna. Taktfasta steg från de övriga i klanen N hördes i trappen och inom kort stod alla och hackade kokt potatis, lök, rödbetor och sill. Det blandades stöttes och skars så det stod härliga till. Pappa provsmakade glöggen och som för att vara riktigt säker på att den blivit lyckad, tog han en slurk till. Den här gången blev han tydligen övertygad om att det hela gått bra, för han log så förnöjt för sig själv.

Återstod diskning, tvagning, ombyte till finklänning och skor och en lång, lång väntan. Innan Kalle Anka på TV, samlades familjen runt det stora köksbordet. Pappa dukade fram små snapsglas och alla, stora som små, fick smaka på den hemgjorda, kalla glöggen.

”Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få..” Ja, om det vore så väl, tänkte jag hoppfullt. Efter denna kära jultradition stod maten på bordet: Blodkorv, inlagd sill, gravad lax, julskinka med plommon, sillsallad, kalvsylta, pressylta, ja, mat i långa rader.

Till sist så kom han då; Tomten. Långt borta på vägen, snett bakom ladugården, såg jag en figur komma gående med en lykta i handen. Spänningen fick huden att knottra sig på mina armar. Långsamt närmade sig Tomten vårt hus. Han stannade upp bakom köksfönstret och vinkade till oss med sin stora hand. Sakta kröp jag upp i pappas famn. Knack, knack på dörren och så stod Tomten i köket.

– God Jul i stugan, sa han, med en röst som var förbluffande lik min brors.

– God Jul Tomten, svarade alla i kör.

– Finns det några snälla barn? Och visst fanns det gott om snälla barn. Vi fick både leksaker, böcker och kläder. Jag sparade min största julklapp till sist. Den var platt, avlång och ganska lätt. Jag rev av papperet. Genom plasten på framsidan, kunde jag se in i ett hus av papp, helt möblerad på alla de fem våningarna. Andäktigt plockade jag ut de små stolarna, borden, garderoben, ja allt som fanns där. Sent på kvällen möblerade jag mitt dockskåp, sittande i pyjamas och mina nya bruna skinnstövlar. Genom fönstret kunde jag se snön som sakta lade ett vitt, ulligt täcke på utegranens kulörta lampor. Jag kröp ner i min säng, blundade, log och mumlade tyst för mig själv: ”Snön lyser vit på taken, endast Tomten är vaken”

God Jul till er alla! önskar Britta