Kvällens gäster i Skavlan var Sara Danius, Fredrik Lindström, den norska prinsessan Märtha Louise, en shaman samt den finske dirigenten Klaus Mäkelä.
Reflektion 1: Den norska prinsessan Märtha Louise ser inte glad ut fastän hon skrattar och ler. Med sig har hon med sig Shaman Durek och planerna är visst att göra någon slags turné i Norge och Danmark. Efter ett möte där de träffats för första gången genom en gemensam bekant berättar Shaman Durek vad hans klärvoajanta mamma sagt åt honom när han var liten: Bara så du vet det – en dag kommer du att träffa Norges prinsessa. Enligt mig lät samtalet ungefär som då Prins Charles som svar på reporterns fråga vid hans förlovning med prinsessan Diana om de var kära: Whatever love means.
Reflektion 2: Sara Danius. Hon fick inget avmålat porträtt på väggen i Svenska Akademien – som alla andra före henne – som varit ständige sekreterare. Anledningen – porträtten brukar ta ca 6 månader att färdigställa och hon blev ju typ avpolletterad vid ett styrelsemöte, hux flux. Så tavlan av Akademiens första ständiga sekreterare saknas.
Reflektion 3: Fredrik Lindström – vem är han egentligen under den där strikta akademikerhatten? Han är i alla fall flygrädd och som ateist kan han till och med tänka sig att be till Gud när han är rädd – vilket skapade stor munterhet i studion.
Reflektion 4: Dirigenten Klaus Mäkelä, endast 23 år, men så vuxen och mogen i sitt sätt. Kvällens behållning.
Om det inte hittills har framgått så är jag totalt emot shamaner, hokus-pokus, dåliga skämt och machokulturen – men älskar klassisk musik…
Senaste kommentarerna