”The moment I wake up before I put on my makeup…”

Av , , Bli först att kommentera 5

I say a little prayer for you – While combing my hair, now – And wondering what dress to wear, now – I say a little prayer for you. Forever, forever, you’ll stay in my heart – And I will love you!

Vilken upptempolåt när det är dags att börja dagen: Aretha Franklin – souldrottningen – så bra hon var och är! Man kan faktiskt sjunga ut och dansa på köksgolvet klockan fem på morgonen i bästa Bridget Jones-stil, utan cigaretter och whiskey dock vill jag tillägga, nej det får bli kaffe och Lingongrova som ärevördiga substitut. Jag varken röker eller dricker whiskey vid andra tillfällen heller – om nu någon skulle undra. Däremot har jag vissa andra likheter med Bridget Jones – jag skriver dagbok:)

Det kanske görs för få komedier nuförtiden, tänk Helan och Halvan, Bröderna Marx, Buster Keaton, Harold Lloyd (jag blir lite rädd faktiskt när jag tänker på att jag har stumfilmsskådisar som idoler – jag var med på den tiden!) Aretha Franklin är ju rena nytillskottet i den här samlingen. Men man kan inte gå emot sin natur, har man en gammal själ eller åtminstone lite äldre syskon så får man en del med sig på vägen.

Imorgon får det bli Ariana Grande – för hur stenålders kan man va egentligen…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

”Naken kom jag in i den här världen…”

Av , , Bli först att kommentera 5

Har kollat på en trailer för programmet ”Outsiders” vars vinjett visar en man, lite rödlätt och halvskäggig, som står helt näck ute i den svenska naturen, sträcker på sig och säger något i stil med: Naken kom jag in i den här världen – och naken kommer jag att gå ut ur den här världen. Jag tycker att jag är vacker! och så sträcker han upp ansiktet mot solen och blundar. Han är vacker! Jag blir så glad varje gång jag ser honom, för han är väl inte bildskön direkt, men hans attityd är allt. Så himla härligt med såna människor som gör sin grej och är lyckliga – och gör andra lyckliga. Förmodligen är han en naturist (har inte sett programmet) men det krävs en hel del för att göra ett sånt statement – helt naken i TV – utan drinkar och ex on the beach, bara en vanlig kille som gillar sig själv.

Vilken livsfilosofi – kan det bli enklare:)

Bli först att kommentera
Etiketter:

Jag skrev om saknaden efter min pappa…

Av , , Bli först att kommentera 8

När jag var som mest aktiv med bloggandet var jag med i något som hette Weekly Photo Challenge – ett nytt ämne varje vecka – ett foto skulle publiceras och en förklaring till fotot – på engelska. Ämnet denna vecka var: Family och jag skrev naturligtvis om min pappa och fick fina kommentarer efteråt. Det är konstigt att jag aldrig kunnat släppa honom vidare, att det finns en plats som rymmer saknad och gör sig påmind ibland och förenas med alla andra saknader och förluster man samlar på sig genom livet. Kärleken är ett vågspel – tryggt att vara lagom engagerad – men när den blir en del av en själv alltid förenad med smärta.

Här är länken till Family – Weekly Photo Challange


Jag gick genom stora sjok av doftande syren… 

Tala till mig...
jag gick i stora sjok av syren 
det var som sommaren 
planterat rabatter i luften 
osynliga, men så nära 
rakt igenom 
min gestalt sig for 
ingen vägg av sten 
framför mig 
ingen dörr utan nyckel 
inom mig bor 

frihet är en sky av syren 
så få de hittills är 
endast ögonblicket 
som de lever här 
vem ska sedan tala 
utan ord till mig 
vem ska sedan viska 
de orden till min själ…

					
Bli först att kommentera
Etiketter:

Vår tid behöver en Bobby Kennedy…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag minns mordet – eller morden – först Dr Martin Luther King och bara några månader senare var det Robert Kennedy. Det var en sommardag och jag stod där i hallen och hörde rösterna från den svartvita TVn och jag minns att jag tänkte, igen? Döden på landet är närvarande, den bara finns där, men två gånger på TVn inom loppet av några månader? Serien på fyra delar på Netflix om Robert Kennedy visar en man som i privilegiet som vit rik politiker, född med silversked i mun – reste runt i landet och ändå kände uppriktig empati och visade äkta engagemang. När han besökte den svarta befolkningen i överbebodda träskjul i Mississippi och svältande barn med uppsvällda magar, när han var emot Vietnamkriget, när han gick tillsammans med de fackliga aktiva och medborgarrättskämparna César Chávez och Dolores Huerta i deras kamp mot vingårdslantarbetarnas usla löner, när han personligen ordnade så att en hyresvärd sanerade en lägenhet så att barnen slapp bli bitna i tårna av råttor under natten. När han som justitieminister tillsammans med presidentbrodern John gick emot guvernör George Wallace som inte ville släppa in de två första svarta eleverna i University of Alabama.

Vi behöver en Bobby idag, en i varje stad, i varje land, i varje människas hjärta – länken som håller ihop istället för att skilja åt. Undrar hur många som har inspirerats av honom? Vad mer kunde han ha åstadkommit? Det känns gott att veta att de finns – bortom Trump, bortom girighet och egoism.

Jag funderar mycket över vad som ska hända med Sveriges landsbygd – ska den få dö ut? Vad händer när ingen service alls finns kvar, kontanter inte är ett betalningsmedel och närvaron av poliser, akutsjukvård eller förlossningsavdelningar är obefintlig? Så länge folk gör en hygglig förtjänst på att köpa en bostadsrätt och sedan sälja den kanske allt funkar i staden, men allt har en gräns. Livet är ju inte bara en stadspromenad. Finns det ingen, någon som kan resa runt och leverera lite mera än ord eller åtminstone någon som verkar ha lite framåtanda och visioner – och nu menar jag inte någon unken Sverigedyrkan i knätofsar – utan en politik som tar från de rika och ger till de fattiga. Åtminstone den lilla del som de inte märker om de har eller ej – men som kan vara hela skillnaden för en fattig pensionär. En del politiker idag borde skämmas, som de som sitter kvar i riksdagen och får fullt arvode trots att de inte jobbar. Vad är det för stil? Vem idag kan få lön utan att göra sitt jobb?

”The time has come to unite…”

Bli först att kommentera
Etiketter:

Sun-kissed day…

Av , , Bli först att kommentera 6

Fina ord kan visst sälja in allt hos mig. Ser jag ett vackert ord eller en välformulerad mening så tappar jag koncepterna totalt och låter mig påverkas. Som idag då. Ingen tanke alls att köpa en flaska shower gel, men titeln på flaskan fick mig att stanna upp: Sun-kissed Day – Limited edition. Den gick helt enkelt inte att motstå och flaskan åkte varligt ned i varukorgen efter att jag först studerat etiketten med björnbär, rött äpple, blåbär och gröna blad och liksom njutit av den i förskott. Det är bara att inse att jag har gått på hela grejen, att det känns härligare med en sun-kissed day än en tvagning med Barnängens tvål eller något ur gamla Konsums blåvita sortiment. Nej, jag tjänar inga pengar på mina blogginlägg, det är typ bara ett exempel på ord som berör. Och skulle ni få för er att själva leta efter en solkysst dag – så är det inte ens säkert att ”limited edition” finns kvar – så gå hellre ut i det fria och upplev den på riktigt…

I alla fall. Det får mig att tänka. På vackra och fula ord. Radhuslänga, blomrabatt, staket, botox, stenhög och parmiddag tillhör den senare kategorin. Till de vackra hör sol, himmelsblå, paletå, syrendoft, jasmin och koffein – ett lagrat gott vin…

Mina handflator har tusen rynkor och jag älskar varenda en av dem. Händer ljuger inte. Faktum är att jag lade alla tankar på en eventuellt framtida brottslig bana på hyllan redan på högstadiet när vi fick ta fingeravtryck – mina tumavtryck var utan tvekan de mest avslöjande av allas med skarpa tvärsränder. Man måste älska sig själv, försöka mota bort alla andra tankar och lägga ett skyddande skal runtomkring. Det finns inga andra bra alternativ, ingen annan väg att gå. Våga vägra botox och gå inte på myten om att en rynkfri människa är bättre än en utan – som om det skulle vara bättre att vara helt slät – varför då? Finns det något vackrare än en möbel med patina…man ser år, en historia, ett liv, en berättelse – inte ett tomt blad – utan en roman…jag ska snart skriva en och titeln är redan klar: En solkysst dag…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Vi är den världen – förändra den…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det positiva borde komma främst. Det behövs inte så vidare mycket, en vacker blomma, pannkakor med jordgubbssylt eller ett ögonblick av samhörighet. Något som jordar, ger sammanhang och mening, låter livet vara liv och allt vad det kan innefatta – spirande hopp och känsla för nuet.

Trots ständiga masskjutningar i USA så verkar det finnas en total motvilja där att ändra på vapenlagarna. Trump säger att det är Internets fel eller så är dataspelens eller någon annans fel, men aldrig en uppviglande presidents. Att gå till skolan eller handla på en stormarknad är förenat med livsfara och lösningen i Florida är att ge lärarna rätt att bära vapen. En absurd utveckling, men att tillåta kvinnor att göra abort om de blivit våldtagna i sweet home Alabama är ingen rättighet, utan snart förbjudet om lagförslaget inte stoppas av domstol. Vilken ironi att frihetssymbolen Statue of Liberty är i form av en gudinna – tror inte att kvinnorna i Alabama förstår just den kopplingen.

Kanske borde det finnas en handbok för blivande presidenter och makthavare som lär ut det grundläggande för lagar och beslut: Känn empati…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Den bästa sommaren…

Av , , Bli först att kommentera 12

Ibland möter man människor som lär en någonting om en själv. Som i filmen ”As good as it gets” när Carol (Helen Hunt) uppmanar den grinige författaren Melvin (Jack Nicholson) efter att han sårat henne med ett par ord om hennes klänning att ge henne en komplimang, säga någonting snällt. Han funderar och så kommer det, fritt citerat (efter ett litet utlägg om hans ovilja till att ta mediciner): Du får mig att vilja bli en bättre man och hon svarar att det kanske var den bästa komplimang hon någonsin fått och han replikerar skämtsamt, ja, jag kanske överdrev lite så att du inte skulle sticka härifrån (älskar för övrigt den humorn:)

Det är svårt med ord att få dem exakt rätt. Kanske blir ord man säger eller skriver tolkade bokstavligt – man vet inte vad mottagaren tar emot. Ibland får man gissa, ibland är det intuitionen som förmodligen är hjärnans sätt att blixtsnabbt addera ihop en mängd tidigare upplevelser till ett troligt tolkat resultat – som avgör. Luckor måste fyllas i för att få en hel bild. Så talar vi med varandra, så tänker vi om varandra, så försöker vi göra våra liv förståeliga. Kanske var det så att någon svek en tidigare i livet och allt som därefter händer speglas i den händelsen, kanske var någon djupt älskad och alla människor därefter blir färgade av den kärleken. Så svårt är det att hitta en balans, ett sätt att kunna tala, att förstå – för allt är djupt och komplicerat och livet liknar ingenting som man skulle kunna läsa om i en veckotidning, exv av typen Amelia.

Det kan vara så som jag skrev en gång…

Livets villkor…

har någon älskat dig
var glad

har någon sett upp till dig
var glad

har någon hållit din hand
var glad

har någon sett in i dina ögon
var glad

har någon berört din själ
vet du vad livet kan vara…

Kanske var det just det som Melvin kände när han såg och pratade med Carol. Hur hans liv liksom blev skakat i grunden och han ville utvecklas och ge och få kärlek trots att han var livrädd för allt som var utanför hans tvångsmässiga vanor. Melvin som skrev underbara böcker som kvinnor kände igen sig i och när han fick en komplimang från en kvinnlig läsare som frågade honom hur han kunde förstå kvinnor så bra så svarade han, fritt citerat: Ja, jag tänker mig en man och så tar jag bort förnuft och tillräknelighet.

Fördomar till trots, mäns om kvinnor och kvinnors om män – så är resultatet av hela mänsklighetens historia den att under tusentals år har människor älskat och äskat igen och i en komplicerad process lett fram till att jag och alla ni andra sitter här idag och funderar över den bästa komplimang som någonsin sagts till mig eller er…

Bli först att kommentera
Etiketter: