Ibland möter man människor som lär en någonting om en själv. Som i filmen ”As good as it gets” när Carol (Helen Hunt) uppmanar den grinige författaren Melvin (Jack Nicholson) efter att han sårat henne med ett par ord om hennes klänning att ge henne en komplimang, säga någonting snällt. Han funderar och så kommer det, fritt citerat (efter ett litet utlägg om hans ovilja till att ta mediciner): Du får mig att vilja bli en bättre man och hon svarar att det kanske var den bästa komplimang hon någonsin fått och han replikerar skämtsamt, ja, jag kanske överdrev lite så att du inte skulle sticka härifrån (älskar för övrigt den humorn:)

Det är svårt med ord att få dem exakt rätt. Kanske blir ord man säger eller skriver tolkade bokstavligt – man vet inte vad mottagaren tar emot. Ibland får man gissa, ibland är det intuitionen som förmodligen är hjärnans sätt att blixtsnabbt addera ihop en mängd tidigare upplevelser till ett troligt tolkat resultat – som avgör. Luckor måste fyllas i för att få en hel bild. Så talar vi med varandra, så tänker vi om varandra, så försöker vi göra våra liv förståeliga. Kanske var det så att någon svek en tidigare i livet och allt som därefter händer speglas i den händelsen, kanske var någon djupt älskad och alla människor därefter blir färgade av den kärleken. Så svårt är det att hitta en balans, ett sätt att kunna tala, att förstå – för allt är djupt och komplicerat och livet liknar ingenting som man skulle kunna läsa om i en veckotidning, exv av typen Amelia.

Det kan vara så som jag skrev en gång…

Livets villkor…

har någon älskat dig
var glad

har någon sett upp till dig
var glad

har någon hållit din hand
var glad

har någon sett in i dina ögon
var glad

har någon berört din själ
vet du vad livet kan vara…

Kanske var det just det som Melvin kände när han såg och pratade med Carol. Hur hans liv liksom blev skakat i grunden och han ville utvecklas och ge och få kärlek trots att han var livrädd för allt som var utanför hans tvångsmässiga vanor. Melvin som skrev underbara böcker som kvinnor kände igen sig i och när han fick en komplimang från en kvinnlig läsare som frågade honom hur han kunde förstå kvinnor så bra så svarade han, fritt citerat: Ja, jag tänker mig en man och så tar jag bort förnuft och tillräknelighet.

Fördomar till trots, mäns om kvinnor och kvinnors om män – så är resultatet av hela mänsklighetens historia den att under tusentals år har människor älskat och äskat igen och i en komplicerad process lett fram till att jag och alla ni andra sitter här idag och funderar över den bästa komplimang som någonsin sagts till mig eller er…