Jag – en obotlig romantiker?

Alla låttexter med kärlek är som balsam för själen. Det kan vara den mest banala text eller djup fundering som liksom biter sig fast. I somras kunde jag inte sluta lyssna på ”Shallow” med Lady Gaga och Bradley Cooper – och det slår aldrig fel – jag har väldigt lätt för att gråta:-) ” I’m off the deep end, watch as I dive in. I’ll never meet the ground…” under tiden jag såg ut över havets vågor in mot land.

Sedan är det alla låtar från 80- och 90-talet som spelas på radion – texter som blandas med minnen och man går så lätt tillbaka i tiden och känner som man gjorde då det begav sig. Musik och ord är en härlig kombo. ”Wherever you go – Whatever you do – I will be right here waiting for you”. Vill man bli på bra humör ska man absolut spela något av Magnus Uggla på hög volym och hoppa upp och ned på köksgolvet till:

”Ska vi gå ut och möta livet du och jag
Den lilla tid som vi är här
Gå ut och se om det har hänt nåt nytt idag
Nu när alla blickar bakåt
Ägna er åt gårdagen ni men jag är inte road utav nostalgi
Så vi går ut och möter livet du och jag nu här idag!”

Liksom för att komma på rätt spår igen. Och när melankolin sänker sig och man bara vill ta filten och en kopp kaffe och kura i soffan under höstkvällarna lyssna till She:

”She, who always seems so happy in a crowd
Whose eyes can be so private and so proud
No one’s allowed to see them when they cry
She may be the love that cannot hope to last
May come to me from shadows in the past
That I remember ’till the day I die.”

Ja, historierna är oändliga. Allt ryms i några textrader. Allt passar in på alla, så mänskligt, nära och allmängiltigt. Människors djupt liggande behov av kärlek, omtanke och värme.

Make love – not war. Hur svårt kan det vara?