Alex Schulman går från klarhet till klarhet…

Av , , 1 kommentar 9

Jag läser Alex Schulmans krönika i Expressen Ulf Kristersson ljuger utan tvekan – det bara passerar och tänker vad bra att det fortfarande finns människor som reagerar över vad som händer och vad som sägs, citat: ”Jag fylls av någon form av hjälplöshet. Får man verkligen göra så här? Han ger ett löfte, bryter löftet, och framställer sedan Hédi Fried som en lögnare genom att ljuga om vad han sagt till henne. Hur kan det gå till så utan konsekvenser? Kanske är det den nya tid vi lever i.” Det handlar om Kristerssons löfte till Fried att aldrig prata med SD, citat ”Först ger han ett löfte till Fried som han sedan bryter. Och sen påstår han att Hédi Fried ljuger om vilka löften som Kristersson faktiskt gav.”

Lögn verkar vara den nya sanningen, ljug tills folk tror att man talar sanning. Blåneka, helt enkelt.

Frida Boisens krönika idag i Aftonbladet, om de hatmail hon får ta emot när hon skriver om att kvinnor blir misshandlade: Jag är en batikhäxa som ska knipa käft – efter mer än 400 mejl tappar jag räkningen. Mejlen kommer från citat ”Kent, Daniel, Claes, Bo, Kjell, Jonas, Tommy, Helge, Hans, Patrik, Hasse, Manfred, Leif, Peter, Johan, Janne, Lars, Mats, Simon, Roine, Glenn, Ulf, Hasse, Urban…” och vidare ”Uppenbarligen är ni många. Rasande män. För att jag skriver om ett stort och allvarligt samhällsproblem. Som tyvärr är än mer aktuellt just den här helgen. För julen står för dörren. Julen, som ska innebära fred, frid, harmoni, lycka, kärlek, familjetid, tindrade ögon, tacksamhet, kramar.”

Jag känner många jättefina män, helt otroligt fina människor och jag känner även fina kvinnor. De allra människor är helt ok, men att läsa kommentarerna som männen ovan skrivit till Frida så blir man så ledsen inombords, citat: ”hjärndöda bimbon, sinnessjuka avföringen, jävla muslimsubban, landsförrädaren”. Just ”landsförrädare” verkar ha blivit något av ett modeord nuförtiden. Landsförrädare? I vilket mått, vad menar man, på vilket sätt?

Frida avslutar krönikan bland annat med dessa ord, citat: ”Se på era ordval, ert osande hat, ert kvinnoförminskande, ni som kallar er mer svenska än andra. Se er i spegeln.”

Var kommer hatet ifrån?

 

Han sa gör en god gärning varje dag…

Av , , 1 kommentar 5

Det är spännande! Idag när jag skulle ta varorna från varubandet så ramlade min tidigare julshopping på golvet och julpappersrullar föll ut och rullade iväg åt alla håll (fick en flashback från såväl plockepinn som från filmen Falling in love, mycket romantiskt:-). I alla fall så böjde sig mannen som stod bakom mig i kön och plockade upp grejorna och gav dom till mig med ett leende. Jag tackade och blev så glad! Jag bara älskar när folk är på det sättet.

En vän talade med mig om just det tidigare i veckan – om glädjen och tillfredsställelsen att göra en god gärning varje dag. Numera förväntar man sig inte ens att folk ska hålla upp dörren för en när man kommer bakom, utan mera troligt är att den smäller igen mitt framför näsan och det känns som om vi blivit mindre artiga mot varandra. Känner mig för övrigt fylld med julkärlek. Bästa jullåten är fortfarande ”Tänd ett ljus” med Triad. Bästa julpsalmen ”O, helga natt” med Tommy Körberg. Och så det lilla Jesusbarnet.

Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen…

”– Jag får en kick av att jaga kvinnor. Det är väldigt giftigt för mig.” säger Brandon Wade

Av , , 5 kommentarer 5

I en artikel i DN kan man läsa om Brandon Wades dejtingimperium, citat ”Fakta. Det här är Brandon Wades sugardejtningimperium Seeking arrangement. Startades: 2006 av Brandon Wade. Målgrupp: Rika män som vill träffa attraktiva kvinnor. Antal medlemmar: Mer än tio miljoner. Antal sugarbabes: Mer än åtta miljoner. Antal sugardaddies/mommas: mer än två miljoner. Syfte: Medlemmarna ska vara ärliga med vilket slags arrangemang de söker. Många kvinnor vill känna sig uppskattade genom att få presenter.” Slut citat.

Ibland tycker jag livet är sjukt, åtminstone när jag läser Brandon Wades åsikter som går ut på att många kvinnor drömmer om presenter och gåvor – och hur löser man detta och tjänar pengar på det – det verkar vara att starta en dejtingsajt där det är gratis för kvinnor att gå med, det kostar en slant för männen och männen köper typ ”sällskap” och kvinnorna blir ”omhändertagna”. Jaja…

Det kan ju också vara så om samhället var jämställt, att alla behandlades lika och fick lön för arbetet så skulle det vara annorlunda. Brandon säger, fritt citerat, att han är rädd för kvinnor. Jo, vi är väldigt farliga, farligare än män som startar krig och skjuter folk på stan. Varför ska enbart Brandon ha rätten att generalisera?

En man är ganska futtig om han känner att han måste köpa kärlek, fast det var ju så Gustaf Fröding skaldade:

”Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få, sjung vackert, I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå. Den drömmen, som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få, för den, som ur Eden förbannats, är den ett Eden ändå.”

Människan som produkt – jag motsätter mig det synsättet. Nej, Edith Södergrans ord klingar istället: ”Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum. Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut, jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…”

Jag gråter mig igenom sista halvtimmen av ”Vår tid är nu”…

Av , , Bli först att kommentera 5

Ingen svensk serie har berört mig så mycket som ”Vår tid är nu” sedan ”Hem till byn”. Lika i båda serierna är att man får en relation med karaktärerna. Igenkänningsfaktorn i Hem till byn var hög eftersom jag själv bodde på landet och sedan när serien ständigt återkom med nya avsnitt fick man följa alla under en lång period. Många kanske har i Vår tid är nu haft Nina och Calle i fokus, men själv har jag verkligen känt för den äldste brodern Gustaf Löwander som spelas av Mattias Nordqvist. Hans själsliga kamp, alla känslor han brottats med fick mig i tårar i sista avsnittet. Det är verkligen så bra spelat och med sådan inlevelse. Jag har verkligen älskat serien. Det blir en klassiker, den man kommer att minnas tillsammans med Hem till byn, Någonstans i Sverige och Svenska Hjärtan (som jag för övrigt har alla säsonger på DVD, lite old school måhända, men fint att hitta i bokhyllan under julledigheten:-) Streama i all sin ära, men en DVD att ta på, snurra igång och kolla på känns mera som en riktig film:-)

Vår tid är nu. Jag kommer att se hela serien igen. Jag var fast redan i första avsnittet när Nina träffade Calle och sa: ”Det är vår tid nu!

Jag är en obotlig romantiker. Det måste finnas i generna:-)

Jag går vidare i kärlekens tecken…

Av , , Bli först att kommentera 8

Det är inte mycket jag minns från min första sväng i gymnasieskolan, men en lektion minns jag ännu som verkligen betydde något – vi tog stolarna och satte oss i en ring på golvet och talade om livet. Läraren, en något strikt och sammanbiten kvinna i medelåldern visade sidor som jag aldrig märkt hos henne förut. En mänsklig och ärligare sida och vi öppnade oss. Jag kommer inte exakt ihåg vad vi talade om, men jag kommer ihåg känslan och jag bär med mig den än idag. Hur underbart det är att känna gemenskap och vitsen med att vara sig själv och att det är ok. Det kändes att hon verkligen brydde sig om oss sextonåringar som var på väg ut i livet, med ena benet kvar i barndomen och kanske lite förskräckta över allt det nya. Själv bodde jag ensam i ett litet rum med dusch i hyreshuset källare, min pappa fick Parkinsons och livet kändes kanske inte alltid på topp. Med mig i hyresrummet hade jag fått med mig en kokplatta som första gången jag provade den gick sönder. Inte undra på att äkta samtal kändes bra.

Varje människa har sin historia, men det som slår mig är den kämpaglöd som finns inom en. Människans förmåga att hitta halmstrån, strategier och lyckostunder. En övergripande kärlek är heller inte så dumt:-) Det är så mycket egoism i samhället idag, man ska bygga sitt varumärke, positionera sig, allt blir statiskt, tomt och kallt. Människan blir en produkt, inte någon med själ och hjärta. Jag vill känna värme och kärlek. Kanske är det därför som jag skriver. För att nå ut – en bildlig ring på golvet tillsammans med en massa människor med ena benet kvar i barndomen och det andra på väg ut i livet…

Störst av allt är kärleken…

Av , , Bli först att kommentera 7

Några kort sammanfattande ord om vad livet egentligen går ut på – störst av allt är kärleken. Undrar hur många vigslar där texten från 1 Kor 13 har lästs: Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en. Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den.

De sammanfattande orden i slutet av versen: Men nu består tro, hopp och kärlek, des­sa tre, och störst av dem är kärle­ken.

Eller början av versen:

Om jag ta­lar både människors och äng­lars språk, men sak­nar kärlek, är jag ba­ra ekan­de brons, en skrällan­de cym­bal. Och om jag har pro­fe­tisk gåva och känner al­la hem­lig­he­ter­na och har he­la kun­ska­pen, och om jag har all tro så att jag kan flyt­ta berg, men sak­nar kärlek, är jag ingen­ting. Och om jag de­lar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men sak­nar kärlek, har jag ingen­ting vun­nit.

Det är ord som känns. Även om jag gör allt rätt efter alla konstens regler, men inte gör det av kärlek eller för helt andra syften så är jag bara en tomt ting – det är empati som får oss att bli levande, att bli människor, men jag tror att kärleken sätts på prov idag. Man kan lätt bli dränerad om man är känslomässigt engagerad, man behöver också värna om sig själv. Jag brottas själv med den känslomässiga biten. Allt i livet påverkar känslolivet och att hålla det friskt och nytt är nog en kamp för många. Att inte låta sig nedslås av allt elände, att inte ge upp, att tro på morgondagen, vilja förändra sitt liv, se framåt, sätta små delmål eller känna tacksamhet för det man har.

Nästan alla låtar handlar om kärlek, det är ju den som betyder allra mest – avsaknad av den, tillgång till den, längtan efter den ”No more will you cry, Baby, I will hurt you never. We start and end as one, In love forever, We can ride it together. Making love with each other. Islands in the stream, That is what we are,…”

Det störst djupt liggande behovet som människan har att bli accepterad, vara älskad och att visa kärlek och att älska människor tillbaka. När allting annat skalats bort, är det ändå det som finns kvar. Jag ser dig och du ser mig och plötsligt är vi – vi…