Plötsligt kände jag igen mig själv…

Av , , 2 kommentarer 10

Ni vet, åren går och plötsligt är man inte riktigt samma människa som man var när det begav sig:-) Men i förrgår vaknade några slumrande hjärnceller till liv igen och jag började möblera om. Jag hade en lång period i mitt liv när jag ständigt ändrade på alla prylar, men de sista åren har jag känt mig nöjd eller så har jag bara tänkt att nu får det se ut så här – what´s the point?

Jag nöjde mig inte bara med ommöbleringen utan beställde raskt nya gardiner till två rum. Marinblå. Mörklila. Långa. Sammet. Dessutom har jag inte på riktigt länge känt någon som helst lust att skriva, men ikväll fick jag den känslan igen! I detta flow passade jag på att beställa nytt bläck till skrivaren och hämta ut mina nya träningsskor. Inom mig finns fortfarande jag och det känns som om jag vill krama om mig själv lite. Säga att vad längesen vi sågs och vad kul det är att träffa på dig igen! Man ska ju bekräfta sig själv, men kanske inte gå till överdrift, men så mycket enklare allt blir när man gillar sig själv, som är den person man alltid har med sig.

Annars går mitt Netflix-liv vidare och när filmen ”Grabben i graven bredvid” dök upp – kunde jag inte låta bli att kolla på den igen. Den har något att säga, under humorn finns ett allvar, ett budskap om det yttre och inre och vad som verkligen betyder något här i livet – förutom långa sammetsgardiner…

2 kommentarer
Etiketter: