Skrollade i gamla inlägg – vissa står jag för än idag…

Av , , Bli först att kommentera 6

Som ”Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd…”

Av Britta, 26 juni 2018 kl 19:27, Bli först att kommentera 7

Jag har känt mig så nedslagen efter fotbollsmatchen mellan Sverige och Tyskland. Nej, inte för att Sverige förlorade, utan för att det som hände efteråt kändes som en käftsmäll. Allt huvudlöst som rasisterna hävde ur sig – det blir dålig stämning. Och det är väl kanske det som är meningen, varför sprida glädje och lycka när man kan sprida dynga? Ingen som känner någon som har kommit från ett främmande land och trivs i Sverige? Ingen som har någon närstående som kommer från ett annat land? Hoho? Någon?

”En svensk tiger” ju – men det gör inte Sverigedemokrater – de pratar om ditten och datten, om denna uttröttande svenskhet. Kan ni inte flytta till ett annat land och börja där istället. Bosätt er i Nordpolen och bevara Nordpolen nordpoliskt. Sitt där och ruva på ert partiprogram, med gårdsförsäljning av alkohol och nordpolisk kultur – istappar i skägget och polvandringar. Björn Söder måste byta namn till Björn Nord – annars är han inte nordpolitian. Bygg en snömur mot världen utanför. Dansa med isbjörnarna. Gör fejkinlägg och falska FB-konton och sprid er mission från er kalla isigloo utan känslor där ingen vill bo – Nord är bättre än Syd. Inga sydiater här. För ni ser inte likadana ut som oss, vi snögubbar med hattarna på sned.

Jag är trött. Jag spårar ur. Jag vet det. Jag ogillar inte människor. Jag förstår bara inte – varför? Det finns ingen mening med att hata. Det blir bara tomt, svart och kallt. Rasister är människor som mobbar andra människor.

”Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd…”

Bli först att kommentera

She may be the song that summer sings…

Av , , Bli först att kommentera 43

Jag har alltid älskat den låten, helst med ursprungsartisten Charles Aznavour.

May be the chill that autumn brings
May be a hundred different things
Within the measure of a day

Det ska vara en fransman för att få fram den känslan.

She may be the reason I survive
The why and wherefore I’m alive
The one I’ll care for
through the rough and rainy years

Jag tror vi har för lite romantik här i livet. Tänk rödvitrutiga dukar och stearinljus i tomma Chiantiflaskor med smäktande violinspel i bakgrunden – vad är det för fel på små rosa, fluffiga moln, blir vi inte lite lyckligare ändå av att tro att de svävar omkring färdiga att omsluta oss med hull och hår. Istället slår man upp tidningen, ja bildligt talat, för allt finns numera i små och mellanstora platta, rationella metallsaker – och vad hittar man då? Något upplyftande om kärlek? Goda nyheter? Nej, allt man kan hoppas på är en smårolig krönika av Cecilia Hagen eller en inte alltför småsur inlaga av Lena Mellin. Vanligtvis kommer nyheter om försenat vaccin, all världens olyckor, Ebbas senaste bravader, brott, krig och att realityserien familjen Kardashian ska sluta. Inte för att jag har sett ett endaste avsnitt av den dokusåpan – vanligtvis lämnar mig allehanda serier om kändisar och deras familjeliv mig helt oberörd. Men ge mig en svartvit dokumentär om Charles Aznavour och jag skulle sitta klistrad framför SVT Play.

Tänk att det finns folk som går och betalar för att få en större rumpa, lär komma från Kim Kardashian, som visst nyligen minskat den igen. Ja, modet växlar. Och alla dessa blanka ansikten som ser ut som om de lackerats – hur bär dom sig åt? Vad vill man uppnå?

Att någon, någon ska sjunga

She may be the reason I survive
The why and wherefore I’m alive

Jag tror vi har för lite romantik här i livet…

Bli först att kommentera
Etiketter: