”Den viktigaste lärdomen är kravet på absolut hederlighet i politiken”

Av , , Bli först att kommentera 5

”Om ni skulle sammanfatta vad ni lärt av Erlander, hur skulle det låta?” Frågan till Olof Palme ställs av Gustaf Olivecrona i en TV-sänd intervju efter att Palme valts som Socialdemokraternas ordförande 1969. ”Jag tycker att den viktigaste lärdomen är kravet på absolut hederlighet i politiken”. Filmsnutten finns med i slutet av tvåavsnittsdokumentären om Tage Erlander – makten och sanningen som finns på SVT Play. Jag tycker det är en fantastiskt svar.

Kravet på absolut hederlighet i politiken.

Kanske röstar man på det parti som ligger närmast den hederlighet man själv sympatiserar med. Det som rör rätt och fel och rättvisa. Idag hade en FB-vän delat en länk med Laleh när hon sjöng ”Det kommer bli bra” med en barnkör. Hon är så bra Laleh och när jag googlar om henne så finns följande information på Wikipedia:

Från Iran till Sverige
Laleh Pourkarims familj lämnade Iran i augusti 1982, när hon var två månader gammal. Orsaken var att fadern Houshang Pourkarim var en känd socialt engagerad författare, konstnär och tidningsman. Hennes mor hette Atefe och drev tillsammans med sin man underjordiska tidningar. Via Azerbajdzjan, Minsk, Berlin och Tidaholm hamnade de i Hammarkullen i Göteborg, där hon kom att studera på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet. Familjen Pourkarim landade i vitryska Minsk, samma dag som Laleh fyllde ett år. I Sovjetunionen fick föräldrarna arbeta på fabrik, medan Laleh lärde sig ryska och i skolan fick gå på både klassiska konserter och cirkus. När Laleh var nio år tvingades familjen flytta vidare och Laleh tillbringade en tid i Berlin.1991 kom de till Sverige, och via en flyktingförläggning i Tidaholm hamnade de i Göteborgsförorten Hammarkullen.

Från Hammarkullen till Stockholm
Hennes far dog i en kanotolycka i augusti 1994 då han gav sig ut för att hjälpa två kvinnor i en kanot som försvunnit runt en udde och som han trodde behövde assistans. Vid hans begravning närvarade enligt uppgift flera tusen personer. Laleh Pourkarims musikintresse fortsatte i Sverige, där hon tillbringade många raster i musikrummet och testade alla instrumenten. I åttonde klass stod hon på scenen för första gången under en musiktävling. Det slutade med att hon vann tävlingen, började skriva egna låtar och ganska snart bildade olika egna band. Under högstadiet i Göteborg spelade Pourkarim i olika band, och redan då fanns lockelsen att ta sig in i musikbranschen på allvar. Under tiden i Hammarkullen var hon bland annat inblandad i de expanderade arrangemangen kring Hammarkullekarnevalen. I gymnasiet studerade hon på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.

Som 19-åring flyttade Pourkarim från sin familj och till Stockholm. Hon hade fått kontakt med Warner Music Sweden, när hon redan i flera års tid spelat live och börjat bli lokalt känd. Laleh ville producera själv, vilket hon till slut fick. Hon blev erbjuden en källare i Hässelby Strand, där hon inredde sin egen studio och lärde sig hur man producerade från grunden.”, slut citat.

Laleh Pourkarim är stor. En underbar, proffsig artist. Så glad att Laleh kom till Sverige.

Jag är också glad över att Sverige visar ett samvete mot världen utanför, vi kunde ju sitta här i vår ankdamm och strunta i allt annat. Stänga gränserna, sluta ge bidrag till WHO. På SIDAs hemsida kan man läsa, citat”: Alla som betalar skatt i Sverige bidrar till att skapa en hållbar utveckling i världen. Under 2021 hanterar Sida 44,5 miljarder kronor som går till att bekämpa fattigdom och lindra nöd.”

”Sverige kommer att ge ytterligare 100 miljoner kronor till det globala vaccinationsprogrammet, COVAX, som säkerställer att befolkningsgrupper i låg- och medelinkomstländer också har tillgång till ett vaccin mot COVID-19. Detta innebär att Sverige fördubblar sitt bidrag till COVAX.”

”Det började inte med mig, nej livet är för vackert vad var det ni sa?
Det slutar inte här med mig, det bästa det har inte hänt än, vad var det ni sa?
Nej, det slutar inte här med dig, se ringarna på vattnet vad var det vi sa?
Det kommer bli bra

Jag är bara en sten i havet
Det är inte värre än så
Så, så, så, några ringar på ett hav
Är allt vi lämnar kvar”…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Snart tre veckor sedan första sprutan…

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag känner en person vars mormor dog i spanska sjukan, väldigt ung, men ändå var hon mor. Hon var inte trettio fyllda. Jag kommer ihåg vad jag tänkte då, av en ”vanlig influensa”, vilken tur att man inte var född på den tiden. Nu har vi haft Coronapandemin i ett och ett halvt år.

Källa Wikipedia, citat: ”I Sverige, vars befolkning vid den här tidpunkten bestod av knappt 6 miljoner människor, dog 37 573 personer i spanska sjukan under åren 1918–1920 enligt den officiella statistiken. Till det ska läggas ytterligare något tusental där dödsorsaken sannolikt var influensa. Då den svenska epidemin kulminerade under oktober och november 1918 hade det månadsvisa dödstalet (omräknat till årsbasis) stigit från det normala på ungefär 15 per 1 000 invånare till 35 per 1 000. Spanska sjukan dödade ungefär 2 procent av de diagnosticerade fallen i Sverige. I Malmö dog 725 personer. Hårdast drabbat var Norrland, främst inlandet, där till exempel Jämtlands län var det län som hade högst andel döda och Arjeplogs kommun hade den största andelen döda i Sverige med cirka 3 procent av kommuninvånarna.”

Jag vet, det skrivs mycket om när vi ska få öppna upp igen (och nu är det på gång), men det är som att man tänker att FHM och regeringen har beslutanderätt i hur pandemin kommer att utveckla sig och hur det egentligen kommer att gå. Vi borde istället sända en tacksamhetens tanke till utvecklarna av vaccinen – för om vi inte haft dem – vilka framtidsutsikter hade vi haft då? Det är inte över ännu – men vaccin ger framtidshopp. Det är fantastiskt!

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Bästa fönsterputsartipset?

Av , , Bli först att kommentera 7

Lägenhetens fönster är flammiga. Tröstar mig med att dom faktiskt ändå är rena. Fönsterputsning är för mig en gåta. Det spelar ingen roll hur mycket jag googlar om bästa putsartipsen, köper en manick som man laddar upp och som med ”innovativ suglistteknik” suger upp fönsterputsmedlet efter rengöring och ska vara den bästa lösningen (enligt många och bevisligen fungerar denna sak för andra, men inte för mig) så ser jag bara elaka ränder och flammiga fönster trots denna utfästelse: ”Få tillbaka WOW-känslan på alla släta ytor”. Men, jag ska göra ett tredje försök, jag dömer inte ut produkten – den är helt outstanding enligt en av mig känd fönsterputsare. Jag gör uppenbarligen något fel, helt inkörd med fönsterskrapa, diskmedel med citron och ljummet vatten som jag är eller så är det något annat. Är det här ett stort problem? Nej, jag undrar bara vad jag gör för fel. Är det finmotoriken, otåligheten eller känslan jag har när jag går in i fönsterputsningsgrejen ”hur mycket du än försöker så kommer det ändå att bli flammigt”…

Det fina vädret fortsätter! Så underbart…

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Det var en het dag i Paris…

Av , , Bli först att kommentera 4

Vi tog metron till Père Lachasie för att titta på berömda personers gravplatser. Är det verkligen sådant folk gör i allmänhet när de är på semester, kanske. I alla fall så ville jag gärna se Oscar Wildes grav och Edith Piafs. Jag tog foton på Wildes gravsten och där stod: Here lies the best man who ever lived. Helt i linje med hans charmiga författarskap. Synd bara att jag tog en närbild och missade ett par bokstäver i början och i slutet av meningen.

Gravstenen var täckt med läppstickskyssar. Nej, jag var inte en av dem. Googlar man på OW-citat finns det hur många som helst, som exv ”Förlåt alltid dina fiender. Det finns ingenting som gör dem så irriterade.” (Oscar Fingal O’Flahertie Wills Wilde, född 16 oktober 1854 i Dublin, död 30 november 1900 på Hôtel d’Alsace i Paris, var en irländsk författare, dramatiker och samhällssatiriker. Källa Wikipedia).

Det har varit en het dag i Umeå idag. Härligt att sommaren nalkas. Det är något med sommarens dofter som väcker minnen till liv. Allt känns som igår…

 

   

Bli först att kommentera

Alla äldre måste ha en Churchill i bakfickan…

Av , , Bli först att kommentera 7

Sir Winston Leonard Spencer-Churchill, född 30 november 1874 på Blenheim Palace, död 24 januari 1965 i London, var en brittisk politiker, författare och officer. Han var brittisk premiärminister 1940–1945 och 1951–1955. Som författare erhöll han Nobelpriset i litteratur 1953. Källa Wikipedia.

När andra världskriget bryter ut är således Winston 65 år gammal. Wikipedia, citat:

”Den 10 maj 1940 utsåg istället kung Georg VI av Storbritannien Winston Churchill till premiär- och försvarsminister, och ledare för en nationell samlingsregering. Churchill hade under hela livet haft mycket höga tankar om sig själv och känt att han var kallad av fru Fortuna att fullgöra någon stor uppgift – ett faktum som delvis förklarar hans ofta orädda och impulsiva beteende, och som så ofta verkade stötande på omgivningen, men som genom andra världskrigets försorg skulle vändas till hans fördel. Känslorna han senare beskrev som nyutnämnd 65-årig premiärminister är talande: ”Jag kände mig som om jag gick med ödet och att hela mitt tidigare liv enbart hade varit en förberedelse för denna stund och för denna prövning.”, slut citat.

Notera den sista meningen: ”Jag kände mig som om jag gick med ödet och att hela mitt tidigare liv enbart hade varit en förberedelse för denna stund och för denna prövning.”. Tänk att en 65-åring fick äran och förtroendet att ta över hela klabbet, blir premiärminister och leder landet under ett världskrig, därefter får han nobelpriset i litteratur vid 78 års ålder med Svenska Akademiens motivering: ”för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden”,

Det hade aldrig gått i Sverige idag. Det första någon här skulle ha sagt är: han är alldeles för gammal. Typ pensionär ju. 65 år – vad återstår? Några stilla, isolerade år innan skjuts till äldreboendet och där får han vatten (inte läsk) och bröd (måste vara med fiber) och sitta i dagrummet med de övriga äldre-äldre och titta ut genom fönstret och titta på pippifåglarna och sedan dö av tristess. Man kan verkligen tänka sig vad Churchill hade tänkt om det, han som själv menar att han behövde alla åren innan 65 för att förbereda sig på den enorma uppgift som han fick axla. Det var ingen duvunge som klev ut på scenen där.

Det är synd att man dumförklarar äldre i Sverige. Det är synd att man inte tar tillvara den erfarenhet som mogna människor har. Det är synd att man betraktar ålder som något man får skylla sig själv att man har – när man istället kan vara ung, snygg och fräsch, men vi vet ju alla vad det innebär. Titt som tätt kommer partiernas ungdomsförbund med än den ena och än det andra med tokiga förslag och utspel här några exempel på det (ung vänster hade visserligen ett bra förslag) – och där ser man tydligt att det tar ett bra tag för hjärnan att komma till sin rätta potential och mognad.

Livet är inte slut vid 65. Det är ju först då det stora äventyret börjar…

Bli först att kommentera
Etiketter:

I den stora sorgens famn…

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är natt. För mig är det tidig morgon. Ofta vaknar jag innan gryningen och innan allt börjar om igen. Just den här tiden på dygnet står allting stilla, inga bilar eller bussar kör på gatan utanför, inga steg hörs från våningen ovanför. Allt är lugnt. Fridfullt. Har redan hunnit lyssna på en intervju om narcissism, ja blir den vanligare och vanligare och hur skadlig är den och sedan kom låten ”I den stora sorgens famn” fram. Just den här tiden på natten kallas vargtimmen (ett begrepp som för övrigt skapades av Ingmar Bergman i hans film med samma namn) som i Wikipedia beskrivs med: ”Gällande den vetenskapliga relevansen för begreppet, så har det påvisats att kroppen, i de fall då dygnsrytmen följer solens upp- och nedgång, vid fyratiden på morgonen är nedreglerad till ett minimum; blodets halt av hormonet melatonin är som högst, kroppstemperatur och blodtryck sjunker till dygnets lägsta nivåer och ämnesomsättningen går ner”.

Jag hör inom mig Teds sångröst när han sjunger:

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar till en tross
Mellan oss
Så når vi varandra

Alla fina texter som hans bror Kennet skrev till Teds musik. Känslosamt, hoppfullt ändå. I den stora sorgens famn, finns små ögonblick att skratt. Kanske skapas den bästa poesin i vargtimmen, kanske skrev Vilhelm Ekelund följande rader i gryningstimmen: ”Aldrig kan själens längtan stillas, icke jordens riken, brusande städer och havens glans förmå att lindra dess eviga oro. O, vem spelar dessa toner, denna svidande musik på mitt hjärtas strängar, spända alltid, alltid alltför hårt?”

Alla dessa människor som sätter ord på våra känslor. Klargör, reder ut, visar det mänskliga, det som finns i tankarna mellan natt och dag, när ingenting annat finns. Vargtimmen är kanske vår bästa timme på dygnet, varför tappa den genom att sova. Nu hörs en traktor. Jag är inte ensam. Ljuset är på väg in. Så som stjärnor tittar fram – ut ur evighetens natt…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Agnes Wold – vårt ljus i Coronamörkret…

Av , , Bli först att kommentera 6

Har med intresse följt Agnes Wolds chattande med Expressenläsarna under några lördagskvällar de senaste månaderna. Hon är en positiv och kunnig person Agnes, och det är väl det man behöver nu! Positiv till alla slags vaccin, positiv till att vi snart kommer att se slutet av Coronapandemin (åtminstone i det stora hela). Ja, Agnes verkar rentav behandla frågeställarna som de vuxna människor de är och det märks – många skriver ”tack Agnes för att du finns” – som om vi behöver en klok och god mor nu som tar oss alla under sina vingar och säger: det är lugnt – vaccinationen kommer att göra sitt, se bara på Storbritannien och Israel – där är smittan väldigt låg nu.

Jag kan tycka att Folkhälsomyndigheten har gjort några felbedömningar som de sedan inte kunnat ta tillbaka, exv att så tvärsäkert, nästan aggressivt, förkasta användningen av munskydd, varför inte bara säga i början av pandemin att det viktigaste är att hålla avstånd, men vill ni känna er ännu säkrare – ta på ett munskydd. Men, det är snart historia, för den här gången.

Så vill ni ha lite pepp – lyssna på Agnes 🙂

Bli först att kommentera
Etiketter:

Elvis och Marilyn…

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag har nyss kollat på en tvåavsnittsdokumentär på Netflix om Elvis Presley. Vilka låtar han gjorde, men hur allt liksom gled honom ur händerna.

Little things I should have said and done
I just never took the time
You were always on my mind

Det finns ingen som slår Elvis, aldrig. Låtarna håller än idag. Han är magisk att se på och lyssna till. We can’t go on together with suspicious minds. Så mycket känsla. Har ni inte sett dokumentären – gör det. Mycket fakta där som jag i alla fall inte visste förut. Lord Almighty, feel my temperature rising, Higher, higher, it’s burning through to my soul. Sedan gospellåtarna som han gjorde. Underbart.

Sedan Marilyn Monroe. Hon hade allt, åtminstone utåt sett. Hennes sista intervju finns på Youtube. Några dagar efteråt finns hon inte längre.

Vi älskar dom, musikerna, skådespelarna, sångarna. De som ger oss känslor, djup och lite flärd. Som väcker upp något inom oss som säger, det är aldrig försent. Ge inte upp. Lyssna, se, berörs.

Then sings my soul my savior God to thee
How great thou art
How great thou art…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

I Waldorfskolan läste man inte en enda bok på nio år…

Av , , 4 kommentarer 5

Ja men så slappt. Första delen av tre i dokumentären ”De utvalda barnen” om Waldorfskolan Solvik var skrämmande. En flumskola som inte gav grunderna i kärnämnena till eleverna under låg- mellan och högstadiet. Nio förlorade år för en del av eleverna. En plats utan hierarkier som lämnade fritt spelrum för mobbning och favoriseringar för de elever som var trevliga, glada och rörliga. Friskolor. Pisa. Vi hade en bra skola i Sverige en gång. Ganska strikt och krävande. Inte perfekt, men ramarna fanns där – även tid för lek…

4 kommentarer
Etiketter: