”Hon är ett ljusblått tält vars blick vi inte kan möta…”

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag har aldrig förstått katolska prästers övergrepp på barn – hur är det möjligt att personer som säger sig vara gudfruktiga – utnyttjar och begår övergrepp på barn? För att tag sedan såg jag återigen dokumentärserien om Knutby och livet runt ”Kristi brud”, Åsa Waldau. I slutet av det sista avsnittet så sa teologen Joel Halldorf, fritt citerat, att – man missuppfattar ett bibelord från Paulus, också fritt citerat, att det som är rent kan inte vara orent. Att om man anser sig ha uppnått en högre andlighet så är man ”ren” och då spelar det ingen roll om man gör det som i andras människors liv inte är ok. I Knutby var det stämpling till mord, otrohet, bestraffningar, övergrepp, hjärntvätt, sex med minderåriga och mobbning.

Den här grejen med att ha makt över andra människor, domptera, styra – var kommer den ifrån och vad är tjusningen med det hela? Alla vill väl ha makt över sitt eget liv, att få samma chanser, samma rättigheter, ha inflytande på lika villkor. Men makt över andra?

I en krönika skriver Fredrik Virtanen i Aftonbladet 28/2 2002 (uppdaterad 8/3 2011, ja, på internationella kvinnodagen) att, citat; ”Män har pengarna. Män har makten. Män har fördelar av en nedärvd självsäkerhet som gör att de uttalar mediokra åsikter som att de vore briljanta – och män lyssnar”…”Men de har makten och de vill inte bli av med den. Det är så enkelt. Det är allt det handlar om.” Slut citat.

En gång i tiden (2002) jämförde Gudrun Schyman

20020118 – Gudrun Schyman: ”Talibantalet”, tal på Vänsterpartiets kongress 2002

i ett tal svenska män med talibaner. Det blev ett ramaskri. Det var alltför magstarkt – men vad var innebörden egentligen?, citat:

”Säger jag ”Kvinna i Afghanistan” – så ser vi alla bilden framför oss:

Hon är ett ljusblått tält vars blick vi inte kan möta, instängd bakom ett galler av tyg. Osynliggörandet av henne och hennes rättigheter är till och med rent fysiskt. Under den gångna hösten har den osynliggjorda afghanska kvinnan använts som ett argument för att bomba det land där hon bor.

I debatten har det till och med låtit som att kvinnoförtryck är ett skäl för bomber.

Med tanke på hur kvinnoförtrycket ser ut i världen ser ut skulle vi kanske behöva förbereda oss på ett världskrig?!

Världen över ser det likadant ut. Kvinnor blir brutalt mördade. Kvinnokroppar blir ohämmat exploaterade i prostitution och porrindustri. Misshandlade kvinnor flyr undan sina förövare. Kvinnor svälter sig, till och med till döds. Kvinnor diskrimineras i lagar, i arbetsliv och i lönevillkor. Det är en fråga om styrkeförhållanden, om makt och maktlöshet.

Den största delen av det våld som kvinnor och barn utsätts för sker i familjen. Under hösten provocerade jag till debatt om just det här under rubriken ”Död åt familjen”. Orden ”död åt familjen” tycks konstigt nog uppröra mer än den verkliga döden i familjen. Vi vet att det statistiskt sett är farligare för en kvinna att var hemma, än på krogen, en fredagskväll. Vi måste våga se och diskutera allt det våld som finns, i just den traditionella kärnfamilj som man från borgerligt håll så liderligt försvarar.” Slut citat.

—-

Det är fruktansvärt det som händer i Afghanistan nu. Talibanernas framfart. Taliban betyder visst student på arabiska. En islamistisk stat, med förbud för flickor att studera, heltäckande klädsel för kvinnor och män med långt skägg. Offentliga avrättningar. Det har inget med Gud eller medmänsklighet att göra – det är rent förtryck, makt och kvinnohat.

Som kvinna lider jag när jag läser om Kongo-Kinshasa eller Boka Haram i Nigeria, om porrindustrin eller misshandel. Historierna tynger mig. De gör mig förtvivlad och ledsen. Maktlös att förändra…

Bli först att kommentera

Det går uppåt för Jokkmokk!

Av , , Bli först att kommentera 3

År 2008 fann jag inspiration i Jokkmokk och skrev följande om Jokkmokk i Brittas Betraktelser:

Alla borde älska JOKKMOKK! – och folkbildning.

Av nyfikenhet hamnade jag på Platsbanken. Fanns det någon plats som skulle kunna vara värre utsatt än arbetsmarknadskrisens Göteborg?

Kriser är jag uppväxt med. Inga jobb. Vi flytt int. Alla vill till städerna. Det röda Norrbotten.

Vilken kommun i Norrbotten skulle ha minst antal platser utannonserade? Det visade sig vara Jokkmokk. Endast 2 lediga jobb fanns på Platsbanken.

1: Försäljning, inköp, marknadsföring (1): Erotikprodukter.se söker fler säljare!
2: Transport (1) Busschaufför: S Larssons Buss & Lastmaskin i Harads AB

Kommentarer överflödiga. Men, sedan när jag läser på kommunens hemsida så formligen smälter jag över denna kärleksfulla beskrivning av Jokkmokk, detta samhälle som ligger på polcirkeln och som till ytan är Sveriges näst största kommun. Eller vad sägs om detta:

Att leva i Jokkmokk är att leva nära naturen.
Statistiskt är det glest mellan jokkmokksborna, 0,3 personer per kvadratkilometer. Den skämtsamme menar att avrundar man decimalen så bor ingen i kommunen. Vi menar att livsutrymmet i Jokkmokk är gott, i många bemärkelser. Det är lätt att finna livsharmoni. Det är nära mellan människor, enkelt att leva och finna en meningsfull fritid.

Ett gott livsutrymme är där man syns, märks och räknas.

Alla borde någon gång i livet få förmånen att bo i Jokkmokk. Närheten mellan människor präglar vardagen och brottsligheten är låg. Det där med långa avstånd mätt i mil är ingen stor sak, om man vill är man i Stockholm på mindre än tre timmar. Kommunicerar med resten av världen gör man med optiskt bredband även från många av de mindre byarna. Att veckopendla tvärs över landet är heller ingen omöjlighet. Det ligger sanning i påståendet att världens centrum är precis där man befinner sig.

Möjligheten till naturupplevelser och ett rikt fritidsutbud med ett flertal fritidsanläggningar som simhallar, ridanläggningar, skidanläggningar, biografer, ishall med mera är en del av livskvaliteten i Jokkmokk. Att skolor, dagis, affärer och arbetet ofta ligger inom gångavstånd från bostaden uppskattas av många, inte minst av barnfamiljer. Vardagslivet blir enkelt.

Kvaliteten på den kommunala servicen är också hög och även om kommunen till ytan är stor så håller service, barn- och äldreomsorg hög kvalitet inom hela kommunen.”

Vidare:

”Den totala ytan är 19 474 km2. Hälften av området utgörs av ett vidsträckt fjällområde som bjuder på fantastiska naturupplevelser. Här finns fyra nationalparker och ett flertal naturreservat. Nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus ingår i Laponiaområdet, som i december 1996 utnämndes till ett av jordens världsarvsområden. Laponia valdes dessutom till ett kombinerat natur- och kulturarv, vilket är ovanligt.

Första torsdag, fredag och lördag i februari månad varje år bjuder vi in till norra Europas största vinterfest, Jokkmokks marknadMellan den femte och sjunde februari 2009 firar vi marknad för 404:e gången i obruten följd. Sedan 400-års jubileumet 2005 inleds veckan med den Historiska marknaden måndag till onsdag. Under den Historiska marknaden kan du delta i marknadslivet såsom det kan ha gått till för 400 år sedan.”

I Jokkmokk verkar män och kvinnor arbeta inom traditionella mans- och kvinnoyrken. I kommunfakta för 2008 framgår att kommunens befolkning den 1/12 2007 var 5406 personer, 2741 män och 2665 kvinnor. Inom vård och omsorg arbetade år 2006, 38 män och 303 kvinnor. Maskinförare var 82 män och 1 kvinna.

Jag är 47 år. Min far, som skulle ha varit 92 år idag om han levat, åkte till Jokkmokk ett par veckor i början på 60-talet och tog körkort. Han köpte en Opel Rekord och i denna bil tog sig familjen ut på slingriga landsbygdsvägar och upptäckte världen. Tack Jokkmokk för det! och tack för en alldeles underbar hemsida för Jokkmokks Kommun!

Idag den 12 augusti 2021 kan man på Jokkmokk kommuns hemsida läsa att en liten ändring i beskrivningen: Att leva i Jokkmokk är att leva i närheten till helheten.

Vidare kan man på Platsbanken idag hitta inte mindre än 26 annonser med 33 lediga jobb: inom hemtjänsten, fritidsledare, kockar, skolresurs, servicepersonal till fjällstation, köksmästare, pizzabagare, museitekniker, undersköterskor, familjebehandlare, projektledare, lärare i samiska, föremålsassistent, verksamhetsutvecklare, fritidspedagog, elektriker, socialsekreterare, sjuksköterskor.

Det går tydligen bra för Jokkmokk! Jag kommer fortsätta att följa din utveckling 🙂

Bli först att kommentera
Etiketter:

Snart är politiker influencers…

Av , , Bli först att kommentera 6

Realityserier är ett chans för ungdomar att nå ut. Att synas. Bli igenkänd. Och tjäna pengar på det. Det spelar ingen roll egentligen vilken serie det är: Vi eller aldrig, Gift vid första ögonkastet, Paradise Hotel, Big Brother, Robinson, m fl. Genomslagskraften i att medverka i en TV-produktion är enorm. Minns ju än Robinson-Emma, Zubeyde, Alexandra Zassi och var inte Jan Emanuel Johansson också med i första årets Robinson? Att en person i den senaste USA-producerade varianten av Gift vid första ögonkastet blev lack på tjejen han gifte sig med och anklagade henne för att vara med i programmet enbart av taktiska skäl och inte för att hon verkligen ville satsa seriöst på ett giftermål kanske inte var så konstigt. Han blev sur när hon filmade honom när han sov för att lägga ut en kul historia på sociala medier. Just då tog chansen till ett liv tillsammans slut. Relationen hämtade sig aldrig.

Realityserier är nog till för de extroverta, de som gillar att synas. Det finns ändå en serie som känns seriös och är utöver de vanliga och det är ”Allt för Sverige” där nordamerikaner kommer till Sverige för att söka sina svenska rötter. Inte för att jag har sett alla säsonger, men några har det blivit. Vad jag har läst så kommer produktionen även till Västerbotten den här gången. Ska bli spännande att se!

Kanske är jag old school, men en politiker ska kännas genuin och seriös och inte i första hand tänka på att bli känd och när jag läser om politikers sociala-medier-liv där vi förväntas dela deras vardag, garderob och fester och vara deras ”följare” så blir bara helt fel. Jag giller ju inte en politiker för färgen på deras kläder eller vilken frissa dom har – utan för vad deras parti har för åsikter – och vad de åstadkommer.

Det är ett år till nästa riksdagsval (om ingen oförutsett inträffar till dess). Mitt hjärta klappar rött och kommer alltid att göra det. Socialdemokraterna byggde upp det här landet. Allt är inte perfekt, men ändå. Ingen kan ta det ifrån dem…

Bli först att kommentera

Året var kanske 1982-1983…

Av , , Bli först att kommentera 13

Vi tog fel ingång till Christinasalen alt Piteå Folkets Hus och gick snabbt till den andra. I foajén ringlade kön lång. Det skulle bli konsert med Mikael Wiehe och Björn Afzelius. När jag tog fram plånboken vid biljettluckan sa hon: Tyvärr, de sista biljetterna fick paret före er. Jag sneglade åt höger och det lyckliga paret småsprang in till konsertsalen. Så nära och ändå så långt borta. Jag har inte glömt det. Min missade konsert med Wiehe och Afzelius. Nuförtiden tröstar jag mig med Mikael Wiehes och Ebba Forsbergs Dylan på svenska: ”För att jag älskar dig”. Jag har en tendens att nöta ut låtar. Lyssnar på samma om och om igen ”När nattens stjärnor börjar visa sej/Och ingen finns där som kan trösta dej/Då ska du alltid ha ett hem hos mej/För att jag älskar dej”. Nu är det Ebba Forsbergs röst som gäller.

Kanske var det just så Sveriges fotbollsdamer kände det idag: Sneglade mot Kanadas glada lag och var så nära men ändå så långt borta. Kanske lyssnar de på Ebba Forsberg ikväll: ”Nu rasar stormen över öppet hav/Och genom sorgens mörka skog/Framtidens vindar blåser himmelen klar/Allting ska bli mycket bättre än du tror.”

Kanske är det lättare att minnas det man missat än det man hunnit med eller vunnit? De lyckliga stunderna kanske inte gör samma in- eller avtryck.

Dr Denis Mukwege från Kongo-Kinshasa skulle hålla föredrag i Aula Nordica för några år sedan. Jag tog en senare buss än tänkt, kön ringlade lång. När det var några meter kvar till ingången kom en kvinna ut och sa: Tyvärr, salen är full nu.

Jag älskar biljetter. Tryggheten i förköp…

Bli först att kommentera

Jag har fyllt 60…

Av , , 2 kommentarer 5

Ingen stor grej, men ett lyckat utomhuskalas blev det uppe i Piteå i alla fall! Att träffa nära och kära. Vara tillsammans. Det känns fint efter de här pandemiåren.

Jag är ju en norrbottning i själ och hjärta. Pessimistkonsult är ju något som jag kunde ha satsat på:-) Det är som om ursprunget är ristat i hjärtat. Jag tänker mig att det är så för alla. Oavsett var man kommer ifrån så finns en längtan efter att återvända, att komma hem igen. Även om jag tycker om Umeå och det är mitt hem, så har jag inga gamla minnen här. Eller så har jag glömt dem 🙂

Och då när minnena dyker upp är det Euskefeurat som sätter ord på känslorna: Det är här man känner vart stigarna går/Man vet vem som är släkt med vem/Det är här man vet var gäddorna står./Det är hit man kommer när man kommer hem, du vet,

Kanske är det inte svårare än så?

Man vet vem som är släkt med vem…

 

2 kommentarer