”Hon är ett ljusblått tält vars blick vi inte kan möta…”

Jag har aldrig förstått katolska prästers övergrepp på barn – hur är det möjligt att personer som säger sig vara gudfruktiga – utnyttjar och begår övergrepp på barn? För att tag sedan såg jag återigen dokumentärserien om Knutby och livet runt ”Kristi brud”, Åsa Waldau. I slutet av det sista avsnittet så sa teologen Joel Halldorf, fritt citerat, att – man missuppfattar ett bibelord från Paulus, också fritt citerat, att det som är rent kan inte vara orent. Att om man anser sig ha uppnått en högre andlighet så är man ”ren” och då spelar det ingen roll om man gör det som i andras människors liv inte är ok. I Knutby var det stämpling till mord, otrohet, bestraffningar, övergrepp, hjärntvätt, sex med minderåriga och mobbning.

Den här grejen med att ha makt över andra människor, domptera, styra – var kommer den ifrån och vad är tjusningen med det hela? Alla vill väl ha makt över sitt eget liv, att få samma chanser, samma rättigheter, ha inflytande på lika villkor. Men makt över andra?

I en krönika skriver Fredrik Virtanen i Aftonbladet 28/2 2002 (uppdaterad 8/3 2011, ja, på internationella kvinnodagen) att, citat; ”Män har pengarna. Män har makten. Män har fördelar av en nedärvd självsäkerhet som gör att de uttalar mediokra åsikter som att de vore briljanta – och män lyssnar”…”Men de har makten och de vill inte bli av med den. Det är så enkelt. Det är allt det handlar om.” Slut citat.

En gång i tiden (2002) jämförde Gudrun Schyman

20020118 – Gudrun Schyman: ”Talibantalet”, tal på Vänsterpartiets kongress 2002

i ett tal svenska män med talibaner. Det blev ett ramaskri. Det var alltför magstarkt – men vad var innebörden egentligen?, citat:

”Säger jag ”Kvinna i Afghanistan” – så ser vi alla bilden framför oss:

Hon är ett ljusblått tält vars blick vi inte kan möta, instängd bakom ett galler av tyg. Osynliggörandet av henne och hennes rättigheter är till och med rent fysiskt. Under den gångna hösten har den osynliggjorda afghanska kvinnan använts som ett argument för att bomba det land där hon bor.

I debatten har det till och med låtit som att kvinnoförtryck är ett skäl för bomber.

Med tanke på hur kvinnoförtrycket ser ut i världen ser ut skulle vi kanske behöva förbereda oss på ett världskrig?!

Världen över ser det likadant ut. Kvinnor blir brutalt mördade. Kvinnokroppar blir ohämmat exploaterade i prostitution och porrindustri. Misshandlade kvinnor flyr undan sina förövare. Kvinnor svälter sig, till och med till döds. Kvinnor diskrimineras i lagar, i arbetsliv och i lönevillkor. Det är en fråga om styrkeförhållanden, om makt och maktlöshet.

Den största delen av det våld som kvinnor och barn utsätts för sker i familjen. Under hösten provocerade jag till debatt om just det här under rubriken ”Död åt familjen”. Orden ”död åt familjen” tycks konstigt nog uppröra mer än den verkliga döden i familjen. Vi vet att det statistiskt sett är farligare för en kvinna att var hemma, än på krogen, en fredagskväll. Vi måste våga se och diskutera allt det våld som finns, i just den traditionella kärnfamilj som man från borgerligt håll så liderligt försvarar.” Slut citat.

—-

Det är fruktansvärt det som händer i Afghanistan nu. Talibanernas framfart. Taliban betyder visst student på arabiska. En islamistisk stat, med förbud för flickor att studera, heltäckande klädsel för kvinnor och män med långt skägg. Offentliga avrättningar. Det har inget med Gud eller medmänsklighet att göra – det är rent förtryck, makt och kvinnohat.

Som kvinna lider jag när jag läser om Kongo-Kinshasa eller Boka Haram i Nigeria, om porrindustrin eller misshandel. Historierna tynger mig. De gör mig förtvivlad och ledsen. Maktlös att förändra…