Superbowl 2004. I pausen underhåller Janet Jackson och Justin Timberlake. I slutet av låten river Justin av Janets överdel och blottar hennes ena bröst med en paljettglittrande bröstvårta – Janet blir utskämd inför hela USAs befolkning – Justin kommer undan med en ursäkt och får uppträda igen på Superbowl 2018. Ja, se dokumentären på SVT Play. Var det planerat eller gick allting fel? Var meningen enbart att visa Jackson röda behå?

Janet drog därifrån direkt. Henne karriär dalade. Justins ökade. I slutet av dokumentären citeras Timberlake från ett inlägg på Insta i februari, citat: ”Jag beklagar djupt de gånger jag bidragit till problemet, uttalat mig taktlöst eller inte försvarat det rätta. Jag förstår att jag gynnats av ett system som tolererar misogyni och rasism. Jag vill be Britney Spears och Janet Jackson om ursäkt. Jag vet att jag svek dem.” slut citat…

Det är lätt att halka in i det värdsliga. Det är där vi befinner oss varje dag. Men jag vet – en dag är min kropp enbart stoft. Det skänker mig en slags tröst, diverse fysiska tillkortakommanden kommer inte längre att spela nån roll, för inför döden är vi alla lika. Det borde vi vara i livet också. När man befunnit sig vid dödsbäddar och sett liv släckas ut, så ser man att kroppen bara är ett skal. Allt en människa är inuti försvinner. Kanske har det med min kristliga barndomstro att göra, att människan är kropp, själ och ande.

När jag var barn skrämdes jag av berättelserna om att en dag skulle jorden gå under. Ni vet, Noa och arken. Allt flöt på, man roade sig och mådde gott. Ingen visste något förutom Noa när han på förhand byggde sin ark, typ båt, och tog ombord djuren, en hane och hona från varje djurart, med instruktioner från Gud, Sedan kom översvämningen som kallades syndafloden. Ingen klarade sig förutom Noa, familjen och djuren.

En liknande historia finns när Moses leder sitt folk bort från Egypten och citat Wikipedia: Enligt Andra Moseboken höll Mose upp sin stav, och Gud delade sedan upp havet. Mose och övriga israeliter skall sedan ha kunnat gå på havsbotten, fri från vatten, ut ur Egypten. När Egyptens armé följde efter dem reste Mose åter sin stav, och vattnet kom tillbaka och de egyptiska soldaterna drunknade.”

Sedan kom Jesus och sa att så kommer det att bli vid hans återkomst en dag. Människor kommer att roa sig med det ena och det andra, oförberedda och ogudaktiga (fritt citerat). Men det finns en väg ut – erkänna Jesus som frälsaren. Då får du evigt liv..

Jag tvekar hela tiden mellan det värdsliga och det gudomliga. Har liksom en fot i båda och vet inte hur jag ska bete mig. Har alltid sett Jesus som en förebild, men inte agerat därefter. Kan man älska alla? Öppnar jag mitt hem för tiggare? Dömer jag inte? Ger jag de fattiga mat? Är jag osjälvisk? Många av frågorna får nej.

Alla kanske inte har läst Bibeln, men enligt mig är något av det mest centrala, citat Matteus 25:31-46, Levande Bibeln:

”Jesus fortsatte: ”När jag, Människosonen, kommer i kunglig makt tillsammans med alla mina änglar, då ska jag sätta mig på min tron för att regera. Alla folk ska samlas inför mig, och jag ska dela människorna i två grupper, som när en herde skiljer fåren från getterna. Fåren ska jag ställa på min högra sida och getterna på min vänstra. Sedan ska jag, kungen, säga till dem som står på min högra sida: ’Kom alla ni som min Far har räddat för evigt. Gå in i den nya värld som ända från jordens skapelse har gjorts i ordning åt er. Jag var hungrig, och ni gav mig mat. Jag var törstig, och ni gav mig vatten. Jag var en främling, och ni öppnade era hem för mig. Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse, och ni besökte mig.’

Vem kan säga check på allt det?

Sveriges mest älskade snacks sedan 1968 står det på jumbopåsen. Jag undrar verkligen om det är ostpulver som strösslas på krokarna och inte något annat beroendeframkallande medel. Undrar hur man gjorde för att få fram den perfekta ostkroken? Kanske hjälper det mig att läsa hur den tillverkas, Wikipedia: ”En majsmassa tillverkas genom att torkad majs och vatten upphettas och utsätts för högt tryck. Majsmassan passerar genom ett hål, skärs av i lämplig längd och stelnar. De får då den något krokiga formen. Därefter rostas de blivande ostbågarna så att större delen av vattnet förångas. Därefter sprejas bågarna med en ostmix bestående av ost, druvsocker och andra ingredienser, innan de paketeras i påsar.”

Det enda som motar Olle i grind är att aldrig köpa hem en endaste påse och tänka att ostkrokar är en helt onödig produkt. Vad hjälper plastklämmor när påsen väl är öppnad? Är det att ljuga för sig själv att smyga fram till skafferidörren, öppna den ljudlöst och sakta dra ut påsen och öppna klämman, hälla upp några ynka deciliter i en liten, liten skål – och sedan upprepa det fem gånger i sträck?

Påsen är miljövänlig med 50 % mindre CO² i plasten. Jaha.

Jag tror att kunderna måste börja ställa krav på matvarubutikerna map plastförpackningar. Till och med en förpackning med lufttorkad skinka har plastremsor mellan skinkskivorna inuti plastförpackningen – är inte det sjukt? Vi borde plaststrejka. Av all plast som samlas in återvinns endast en bråkdel – resten bränns och blir CO².

Jag kanske skulle fråga någon som har makten hur man löser detta? Jag sneglar ner i den lilla skålen – men ostkroken vägrar att svara…

Jag fick tårar i ögonen när jag läste Erik Granqvists ord om vad han blev utsatt för i hockeyns omklädningsrum vid en så kallad inkilning. Händelsen som satte spår i honom för livet och han säger, fritt citerat, att han efter det blev en annan människa och han grät hela natten efteråt. I Expressen skriver Adam Johansson om kissbombning, fasthållning etc, och citat:

”Det som skiljer ishockeyn från många andra idrotter är dess ideal och de värden som är knutna till traditionell manlighet. När du väl bestämmer dig för att göra sporten till din signeras i samma stund ett kontrakt mellan utövare och ishockeyn. I det kontraktet förväntas du upprätthålla vissa könskoder, stereotyper och strukturer.

Annars är risken stor att du lämnas utanför.

Dessa mönster går att urskönja i flera delar av samhället och kulturproblemet som sådant är inte isolerat till enbart ishockeyn, men att inte adressera det som ett problem är i förlängningen skadligt. Både för enskilda individer och sporten i sig.” Slut citat.

Man kan väl sammanfatta det med att manlighet är något helt annat än machokulturens – det är vara en hjälte i vardagen. En person man kan lita på. Någon som säger ifrån när något blir fel. Någon som är modig. Stark. Självständig. Den fina vännen…