Rådhustorget – så sorgligt…

Snart är vi robotar i en AI-värld. Är man emot är man bakåtsträvare, gammalmodig eller rentav samhällsfientlig. Någon som inte följer med sin tid. Bakom varje uttalande om omodernism står någon som ser en ny inkomstkälla. I DN idag kan man läsa om, citat: ”Chippet i Hannes kropp öppnar dörrar och mäter hälsan”. Ni förstår väl, nu är det på gång. Inte nog med det, citat: ”Hannes Sapiens Sjöblad sveper över bröstet med mobilen som snart plingar till och visar siffror på skärmen. Det lilla riskornsformade chippet som implanterats under huden i hans bröst har svarat genom att mäta och skicka hans nuvarande temperatur till applikationen i mobilen. Hannes Sapiens Sjöblad beskriver det som en inbyggd termometer. – Vår vision med den här tekniken är att skapa ett nytt organ till människokroppen och lösa problem, säger Hannes Sapiens Sjöblad.” Slut citat.

Häromkvällen publicerades en bild på Facebook i gruppen ”Umeå stad-gamla fotografier”, en bild av glada människor och torghandel på Rådhustorget med texten: Minne av ett Torg 1972 , foto Gun Boberg. Jag var först att kommentera: ”Ett levande torg – så gemytligt! Idag känns det så kalt på torget, men det är kanske bara jag som tycker det…”

Det visade sig att not, det var det inte. Många saknade det genuina och synpunkterna var många och liknelser med Nordkorea och Sovjet (ok, den sista stod jag själv för). Det finns ingen som helst mysfaktor på Rådhustorget numera. De gråa platta stenarna, en röd metoo-puma på kalla stålrör, ett förut så levande torg – idag så kalt och trist.

En stadskärna behöver vara inbjudande och mysig! Det finns ju ingen puls där – bara robotliknande människor som skyndsamt passerar förbi Umeå forna stolthet – ett före detta levande Rådhustorg…