Jag längtar efter harmoni…

Tänk er en solig försommardag. Grönt gräs. Saft och bullar i bersån. En humlas stilla kryssande mellan maskrosorna och ljuvlig sommardoft. På sin höjd orkar man släpa ut en filt på gräsmattan, ta på sig solbrillorna och läsa boken man sneglat på under flera veckors tid. Det finns inga upprörda ordväxlingar på sociala, lokala eller nationella medier över vare sig elpriset, dieselskatten eller de senaste tio Coronarestriktionerna. Alla vill helt enkelt bara ha och leva i harmoni. Så pass mycket att var och en beslutar sig för att skriva en hyllning till någon person som är lika godhjärtad och mild som man själv är och samtliga kommer fram till att alla människor på hela jordklotet kan ingå i godheten en dag som denna.

Det finns inga krig, inga arga människor, inga despoter eller diktatorer och ingen som skriker ur spår eller cyklister som leker Giro di Italia och utan att plinga passerar så tätt inpå en när man är ute och promenerar att man får hålla i hatten och är nära att dratta på ändan och vinterns vita snöhögar med alla gulliga hundars kissavtryck har för längesedan tinat bort i samband med våren. Allt andas lugn och ro.

Det finns ingen människa som vill någon annan något illa. Alla hälsar på varandra under strosandet på gator och torg och glada röster kvittrar glatt: God dag frufröken Johansson eller Jag önskar Dig en god kväll!

En dag som denna finns inga människor som tänker på andra med hat i hjärtat. Visst låter det helt underbart…