Plötsligt känns lite hundkiss helt obetydligt…

Det har väl med proportioner att göra. Vardagens trivialiteter är som bortblåsta. Jag blir lite fundersam när man låter hundar kissa precis på ingången till huset. Som om man inte bryr sig att det bor människor i huset som måste hoppa jämfota över de gula kissträngarna när man kommer hem för dagen. Men, det var igår. Idag är en annan dag.

Bomber och granater över Ukraina. Det finns som inga ord att ta till, mycket är redan sagt och det är bara att hålla med. Despot, maktgalen, osv. Han kommer ändå aldrig att vinna – Putin. Det goda vinner alltid till slut. Vi vet inte hur det kommer att bli, om han kommer att ta till kärnvapen eller hur tanken är. Vi är i en galen mans grepp. Putin med bar överkropp på den galopperande hästen. Så smaklöst.

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” Kanske har Putin läst Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”. Kanske ryser Putins själ för tomrummet inombords, kanske är han kränkt, kanske är han en man som enbart drivs av ondska. Kanske är han omgiven av ja-sägare, kanske har han mindervärdeskomplex, kanske är han rädd innerst inne. Vem vet?

Kommuniststaterna blev bevisligen ett fängelse för människorna. Kina med sina ”uppfostringsläger” där man torterar. våldtar och förföljer människor och hatar oliktänkande. Cencur. Ryssland hade kunnat bli ett modernt land efter perestrojkan, med fria människor, men Putin satte stopp för det.

Låt oss hoppas att Putin undviker kärnvapenknappen. Att han sansar sig, sadlar hästen och rider ut i natten och tänker: Vad håller jag på med? Vad är värt mera än det vackra, naturen, att vara snäll mot människor, att be en bön till Gud om förlåtelse, att om man är stark måste man vara snäll.

Fyll tomrummet i din själ Putin och sträva efter att bli älskad – istället för avskydd och föraktad…