Jo, jag har läst Aleksandr Solzjenitsyns Gulag-arkipelagen…

Det är väl en av ett par av alla de böcker jag läst som jag fortfarande minns med smärta. 70-tal, Erica Jong, Joseph Hellers Nånting har hänt, Kvinnorummet och diverse annat. Jag visste inte vad jag skulle göra av sorgen jag fick när jag läste om förtryck, tortyr och svåra förhållanden, så det blev lite Rädd att flyga och Marilyn French också. Tjocka, djupa böcker gillade jag – och det värsta av allt att delar i den romanen var sanning och självupplevt. Kroppen som instrument att kunna känna en annan människas upplevelser. Jag gick djupt in i mig själv och kunde inte avskärma mig, hudlös. Alla umbäranden människor måste stå ut med. Det är inte rättvist. Jag bara tycker det. Det borde inte få gå till på det här viset.

Shit vad pengar har gjort oss okänsliga. Det är det enda man bryr sig om. Literpriset på bensin och folk som kör ensamma i sina bilar kors och tvärs – varför tar man inte bussen istället?. Dyra villor, fjällstugor, fredagsmys och ihålig Facebooksromantik. Små i-landsproblem. Influencers med blanka, helt släta, peelade och botoxade ansikten. Shit vad less jag blir på influencers som tjänar pengar på produkter. Shit vad jag less jag blir på blanka ansikten och löshår som lockats i stora svallande lockar.

Var är äktheten på väg? Är allt bara fejk och filtrerade bilder, en låtsasvärld av lycka?

Jag gick djupt in i mig själv och kunde inte avskärma mig. Kvinnorummet hjälper inte längre. Fortfarande hudlös.

Krig och barn. Det borde inte få gå till på det här viset…