Hur ont har du i magen på en skala 1-10?
Alla preppar nu.
Jag borde också. Jag har ju ändå växt upp på en plats där man inte tog något för givet. Att staten skulle komma till ens räddning om det kärvade? Vadå? En by på 60-talet var som dagens perifera förort till Stockholm. Vi vet att ni finns där – men håll en låg profil hörrni.
Gick strömmen var det bara att ta in fotogenlamporna och spritköket och tända stearinljusen. Jordkällaren var fylld mer våran goda mandelpotatis och morötterna från höstens skörd. Vi hinkade upp vatten från brunnen.
Min pappa föddes 1916 under första världskriget. Min farmor som dog flera år innan jag föddes satt ensam med kidsen och i hennes brev till farfar under en period framgick det hur fattigt dom hade det och inte hade så mycket mat till sina barn. Mina föräldrar upplevde båda andra världskriget. Det har berättats för mig att pappa låg inkallad uppe vid finska gränsen. Mamma och pappa gifte sig 1946 – ett år efter andra världskrigets slut. Så nära är jag kriget. Det fanns alltid i mitt hem som en händelse att relatera till.
Så jag har aldrig tagit någonting för givet. Den ohyggliga ondskan under andra världskriget är svår att ta in. Men ondskan finns även på andra håll, mera sofistikerad. Jag har skrivit om det förut, men jag har kollat igenom SVT-dokumentärserien om Knutby än en gång. Det som är så hemskt är att en eller ett par personer kan ha ett sådant inflytande på en mängd människor att de får dem i sitt grepp och styr dem stenhårt – splittrar så att ingen vågar säga emot och till och med får någon att begå mord. När offren, för det är faktiskt offer det handlar om, i efterhand förstår vad de varit utsatta för – hjärntvätt – önskar dom bara att dom sagt nej. Så otroligt stark är psykisk misshandel. En kristen församling vars pastorer bröt mot alla regler. Mobbing, utfrysning, stämpling till mord, sex med minderåriga, fysisk och psykisk misshandel.
Tänk att leva i ett land där till och med dina tankar registreras. Du får inte säga att någonting är fel. Varje dag måste du göra våld på ditt hjärta och hålla tyst för du har sett vad som händer med de människor som höjer sin röst och säger sanningen. Säger någon att den eller den är fel så håller du med. Du gör allt vad regimen säger till dig att göra. Glömmer hur det känns att vara fri. Glömmer dina egna tankar. Glömmer och går in i ett gruppmedvetande där reglerna säger vem du är, hur ska du vara, vad du ska säga. Glömmer vad sanning är och att den ger dig frihet.
Alla preppar nu.
Jag gör det på mitt sätt…
Senaste kommentarerna