Är du nöjd? frågade den tjusiga kvinnan i passexpeditionsluckan…

Kan man få tio år yngre? Dumt skämt. Säkert något hon hört till leda. Men, jag måste bara säga – jag har knappt sett ett fulare foto på mig själv än vid dagens passfotografering. Ett passfoto ska man ta mitt i sommaren när man är brunbränd och glad – inte vårtrött och glåmig. Humöret som redan var på botten, sjönk ännu längre ner. Om jag ändå förstått hur snygg jag var i fyrtioårsåldern, då den inträffade. Tänk på några år till när jag kollar i mitt pass om det behöver förnyas och tänker- åh, vad snygg jag var :-).

Det är bara att inse att man blir aldrig nöjd. Alla andra är tjusiga och de som inte är riktigt lika snygga är fulsnygga och riktiga personligheter. Hoppas jag får ha kvar min humor i alla fall – eller kanske inte då, med ovanstående färskt i minnet.

Men Paris i maj lockar. Att åka iväg och strosa i Montmartre, känns andakten i Sacré Coeur, att sova på en bänk i Jardin de Luxembourg, kanske besöka Musee D’orsay – köpa en varm baguette.

Persona.

Efter premiären av Ingmar Bergmans film Persona 1966 källa var en av recensionerna denna av Dagens Nyheters Mauritz Edström, citat: ’Bergmans seger över tystnaden’ ”Ingmar Bergmans nya film ’Persona’ uppfattar jag som ett meddelande om en belägenhet vid den yttersta gränsen, där språket brister sönder, bilderna rämnar och verkligheten upplöses. Den kommer emot mig som en personlig bikt, ett skri av förtvivlan eller ett rop mot mörkret och tystnaden som det någonstans heter. Ett rop mot, ett försök att avvärja hotet som ligger i denna förtvivlan.” Slut citat.

Hur vacker är inte den formuleringen? Kanske lika vacker som filmen i sin helhet. Att beskriva det mänskliga. Inte vad vi utgör oss för att vara. Utan det vi är – innerst inne. Sökande efter sanning och mening i tillvaron när vi vågar gå bortom det synbara, det vi kan pricka av för att känna trygghet. Den starka människan vågar brista, kasta av sig bojorna. Slutar försäkra sig om hur vägarna går eller tidtabellens giltighet. Det kan plötsligt vara sommartid. Tiden kan ha ändrats.

Bergman skrev i sin arbetsbok den 24 juli 1964 – till och med strax före han började skriva på Persona – ”Också om bönen bara är ett rop ut i en öde rymd ska vi inte avstå från detta rop.” Slut citat.

Och därför måste alltid fönstret ut till den fria och kreativa världen vara öppen, för att någon ska höra vår bön.

Livet är ett mysterium utan handbok…