Kategori: Funderingar

Systematiskt klämmande på avokado…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det finns egentligen ingenting vardagligt man kan skriva om när krig, galenskaper och sjukdomar finns överallt – Ukrainakriget, terrorattacken i Moskva, Gaza och prinsessan Kates cancer. Men jag lyssnar på Miss Li ”Och du får mig och vilja leva livet, varje dag, aldrig ta nånting för givet. Och jag behöver inte stoppa tiden, för även om det går så fort så vet jag det är du och jag som sitter där en vacker dag och håller hand på ålderdomshemmet”.

Man behöver hopp, verklighetsflykt och människor som tänker själva. En ”tant” med rosa paraply, röda, korta brallor och blåblommig kappa och en tjej med turkost hår, turkos jacka och gul kjol fick mig idag att hoppas på mänskligheten. Knappast skulle dessa två vara mottagliga för någon som helst påverkan att falla in i svart-grå-skalan. Det kanske kommer en lag på det framöver, lagen mot disharmoniska färgkombinationer kombinerat med åldersgräns. Alla tanter hemma i byarna i Norrbotten på 60-talet hade garanterat hamnat i finkan då – alla dessa färgglada förkläden på missmatchade klänningar och yllestrumpor. Dom borde helt enkelt ha förbjudits redan då. För det är alltid någon annan som säger vad som är ok. Några stilsäkra influencers som går helt bananas av lycka när naturfärgernas trista skalor uppenbaras inför deras ögon. Det känns ingenting. Händer ingenting. Det är bara ljummet. Då är allt bra.

Jag tycker hellre man skulle förbjuda systematisk klämmande på avokado. Det tänkte jag på idag när jag tålmodigt stod och väntade på min tur när en par i samförstånd utan att känna sig obekväma klämde sig igenom hela lagret av 2-pack mogna avokador i plastförpackning (kan vi inte bara sluta med plast runt livsmedel-i den mån det går) – och till slut valde den först klämda. Man ser ju okulärt vilken som är mogen och vilken som är omogen. What you see is what you get – stämmer inte alltid, men det gäller väl bara att ana vad som finns innanför skalet…

Skyttedal lämnar KD i Louboutins Kate – prisklass ca 8 000 riksdaler

Av , , Bli först att kommentera 10

När ska vi få nog av Skyttedal och Busch? För att travestera till Daniel Sjölins väldigt träffsäkra svar till Erik Gallis artikel Erkänn ni hatar vackra människor, citat”  Folk vill ofta prata ingrepp med mig och då får jag höra om andra skäl till varför de låter bli. Det handlar om moral, säger de. En slags stoicism. ”Jag är bättre än det där.” Eller ett ansvar. ”Vilka budskap sänder jag till mina medmänniskor?” ”Vilken värld lever vi i om jag inte får ha mina kråksparkar?” Ibland kommer det ”klyftiga” ”visdomar” också, typ ”utseende spelar ingen roll”. Det är det dummaste jag hört. Utseende spelar skitstor roll, alla vet det. Alla tycker att det är jobbigt att bli slapp, tjock och osynlig. Alla är rädda för att matchningarna på Tinder ska bli allt färre, att tiden ska springa om dem.”, slut citat.

David Sjölin: Ja, Galli – du är snygg men måste du vara stygg? fritt citerat ”Att kritisera skönhetsoperationer är alltså inte nödvändigtvis att vara avundsjuk, utan också att i all välmening komma med det estetiska rådet att inte försöka gömma en gris under en ny matta.”…”De (Galli och hans vackra väninnor) har misstagit det faktum att deras mindre tilldragande inre, kanske rentav frånstötande dryghet och självupptagna elakhet, fått folk att tycka illa om dem?”.

Skyttedal fotograferas i sina Louboutins Kate med röd sula – de nya skorna hon tänkt använda i valrörelsen – ett par f**k you-dojor. Nu blir det inte så (snyft). – Det skulle vara mina valrörelseklackar, säger Skyttedal.

Det har varit glad ”Alla hjärtans dag”. Och jag antar att alla singlar firat sig själva med röda rosor och enpersonsmiddagar på restaurang, ivrigt skrollande på Instagram för att se alla lyckliga par som strösslar röda rosor och myser tillsammans med tända ljus. Vilket hyckleri. Nej, Thomas di Leva hade rätt en gång för länge sedan. ”Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är såhär. Och ingenting vi nånsin med nåt menar”.

Det gäller i politiken och i privatlivet. Det inre och det yttre. Pengarna och moralen. ”Och ingenting vi nånsin med nåt menar”.

Porrindustrin urholkar människors hjärtan…

Av , , 1 kommentar 7

Ibland brukar jag tänka att om alla människor tog ansvar för sitt space på jorden och lät andra människor vara ifred, med andra ord inte utsätta dem för brott, skulle jorden vara ett paradis. En enda människas gärningar kan förstöra livet för så många andra. Kropp, själ och ande hör ihop – vi kan inte separera något från de andra och är en skada själslig får kroppen ont – om kroppen skadas dör något på insidan.

I Aftonbladet kan man läsa om porrbaronen bakom Onlyfans som tjänar miljarder på amatörernas sexvideor. Citat: ”Den ukrainsk-amerikanske affärsmannen Leonid Radvinskij, 40, hade länge lyckats hålla sig utanför strålkastarljuset även om han varit i porrbranschen sedan början av 2000-talet. Det blev det ändring på 2018 när han köpte upp miljardbolaget Onlyfans. Det var britten Tim Stokely, 39, som 2016 grundade plattformen, som går ut på att användare prenumererar på andra användares inte sällan sexuella bilder och filmklipp. Efter att Radvinskij tagit kontroll över Onlyfans skulle fenomenet komma att explodera i användarantal – inte minst på grund av pandemin när många tvingades vara hemma mer än vanligt.

Sedan dess har intresset för Onlyfans fortsatt att öka. Under fjolåret mer än fördubblades antalet användare till 188 miljoner personer – som följer mer än tre miljoner innehållsskapare. Och Radvinskij har tjänat storkovan på plattformen, där kontoägaren får 80 procent av sina intäkter, medan Onlyfans tar 20 procent. Prenumerations­kostnaderna ligger på mellan omkring 55 och 550 kronor i månaden och bara sedan 2020 har Radvinskij dragit in mer än 500 miljoner dollar – nästan 5,5 miljarder kronor – från Onlyfans, skriver Business insider.”, slut citat.

Irena Pozar skrev i AB en mycket tänkvärd artikel om Linda Skugge-debatten, citat: ”Onlyfans må ha räddat Linda Skugges liv, men de har förstört många andras. Det är inte rimligt att det nonchaleras för att profilerade skribenter tycker att det är lite uppfriskande med medelålders kvinnor som gör porr. Jag hatar Onlyfans. Jag hatar sexindustrin. Jag hatar exploateringen av kvinnors och barns kroppar. Jag hatar de som får det att handla om fråga om kroppslig autonomi och kvinnlig frigörelse. Jag hatar att Skatteverket beskattar prostitution. Jag hatar att Linda Skugge har ont. Jag hatar att kvinnor fortfarande förväntas ta till sin sexualitet i tider av djup kris. Ingen säger det högt men det är så. Gud, vad jag hatar det.”, slut citat.

Unga tjejer utnyttjas på Onlyfans, unga killar i drognätverken – och kanske stämmer det att pengar är roten till allt ont.

Hat är ett starkt ord – men i det här fallet är det helt rätt…

Finns det något mera att skriva om?

Av , , Bli först att kommentera 6

Det sägs att inget är nytt under solen. Bara den meningen är ju gammal som gatan eller ännu äldre till och med – för det är ett Bibelord i Predikaren 1. Vers 9-10 kunde lika gärna ha skrivits idag. ”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen. Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.”

Det är som krönikörerna i Aftonbladet, Expressen och DN – någon skriver en krönika och genast ska övriga recensera den förstskrivande. Utom Peter Kadhammar. Detta geni till journalist. Jag håller för det mesta med allt som han skriver. Hans ord är som porlande sanningar, som nu senast – apropå recensioner – när han skriver om föräldrarnas krav är tecken på ett sjukt samhälle.

Citat ”I ett samhälle där individen känner sig utlämnad gäller det att slåss. Dåliga betyg upplevs som katastrof. Framtiden är förstörd. Föräldrarnas tryck är ett nytt fenomen. Henrik Magnusson är övertygad om att det beror på marknadsskolan. Kunden har alltid rätt. Man kan alltid överklaga, begära en ”second opinion”. Kräva att få tala med chefen. Följden blir en sämre skola eftersom eleven anses ha r ä t t att gå ut med godkända betyg. Om eleverna inte klarar studierna sänker man kraven.” Slut citat.

Förr var det skitungar i skolan. Nu har många en diagnos. Det är som om det har blivit en väldigt smal passage där man kan kallas som normal. Man måste förklara hur man är – så att andra människor inte ska missförstå. Detta leende samhälle. När man inte ens bor i Italien och kan sitta på en bar och njuta av en aperitivo i april. Jag saknar de kärva gubbarna och gummorna som bara visade hur de kände sig. Måhända var de otrevliga ibland, men man kunde lita på att de var helt ärliga. Kanske är ärlighet numera en brist i vårt samhälle? Se bara på vissa politiker som gjort lögnen till en konstart. Fake it till you make it, men ändå – kan man inte bara få vara sig själv…

Zlatan, Macron, Sara och Pänsjon…

Av , , Bli först att kommentera 5

Svt sport, citat: ”Zlatan du besökte Qatar under VM. Vad tyckte du om landet och mästerskapet som arrangerades där?

– Fantastiskt. Det var hur grymt som helst, säger han.
– Jag och familjen var där i två dagar. Organisationen, tio poäng. Upplevelsen, tio poäng. Matchen, tio poäng. Publiken, tio poäng. Maten tio poäng. Resan, tio poäng. Allt var tio poäng.”

Det är magstarkt. Och alltför många håller tyst – för att det är Zlatan, han som sparkar på en boll, passar eller får den och gör många mål – som säger det.

Amnesty International, citat:

Sex saker du behöver veta om Qatar inför fotbolls-VM…
– Begränsad press- och yttrandefrihet
– Begränsad förenings- och mötesfrihet
– Orättvisa rättegångar
– Kvinnor har begränsade rättigheter (Kvinnor utsätts för diskriminering genom lag och praktik i Qatar. Kvinnor har manliga förmyndare som ofta en släkting som en bror eller farbror, som måste ge dem tillstånd för att få gifta sig, studera utomlands, resa utomlands om de är under 25 år, arbeta inom det offentliga eller ha tillgång till reproduktiv hälsa. Kvinnor diskrimineras genom familjelagar som gör det svårare för kvinnor att ansöka om skilsmässa och ger kvinnan fler ekonomiska nackdelar än mannen. Dessutom görs det inte tillräckligt för att skydda kvinnor från våld i nära relationer och från sexuellt våld.)
– Avsaknad av HBTQ-rättigheter
– Arbetares rättigheter kränks

En fotbollskung har sagt sitt. 

DN, intervju med Sara Skyttedal: ” Hon hävdar att hon var på väg att berätta en gång tidigare, under metoo. I oktober 2017 skrev hon ett Facebookinlägg där hon i kamouflerade – och delvis motstridiga – ordalag berör den påstådda händelsen i hotellsviten tre år tidigare. ”Ångrar de gånger jag bara sa nej lite artigt. De gånger jag föste bort handen en, två men inte tre gånger”, skrev hon på Facebook.

– Under metoo spelas händelsen från 2014 hela tiden upp i mitt inre. Jag överväger att berätta då. Men orkar inte, vågar inte. När jag beskriver händelsen i en bisats känns det som jag delar med mig av mitt allra innersta även om det inte ens är en beskrivning av hela förloppet.

– Den senaste veckan har jag blivit kritiserad för att jag avvaktat med anmälan. Även jag anklagar mig själv för att jag inte gjorde något i stunden, dagarna efter, samma år eller under metoo – men jag önskar att detta aldrig hade hänt mig. Och jag försökte komma så nära som möjligt genom att agera som om det aldrig hade hänt mig. Strategin fungerade i åtta år, säger Sara Skyttedal.”

Det är sorg i Saras intervju. Nu skriver alltför många att mannen säkert är orättvist anklagad – av en kvinna som säger att hon inte sa nej – och de förstår inte varför. (Edit: Men hur allt egentligen hänger ihop vet bara de inblandade personerna)

Sverige – Qatar 5-5.

I Frankrikes städer är det kravaller. Prins Charles och Camilla kan inte åka iväg på tredagarsvisiten till Macron. Den nya pensionsreformen utan parlamentets stöd har satt Frankrikes städer i brand. Pensionsåldern ska höjas från 62 till 64 år. Man kan väl EU-anpassa pensionsåldern.

Jag skulle gärna rösta ja för Frankrikes förslag.

 

Pyttsan Britta – en kvarlämnad relik i 2020-talet…

Av , , 2 kommentarer 11

Man kan tycka att jag är rigid, tråkig – men ”Being good isn’t always easy, No matter how hard I try” – Son of a preacher man…Nej, det är inget musikquiz, bara ett konstaterande. Som häromdagen när jag råkade säga ”Pyttsan” och jag insåg att jag är en kvarleva från en föregående generation – att döma av de efterföljande skrattsalvorna.

By the way, får man kritisera den Oscarsnominerade filmen ”The Banshees of Inisherin”? Vilka är då de bästa filmer som jag sett och utgår ifrån? Kan det vara ”Fanny och Alexander”, vilket manus, vilken scenografi, vilka skådisar! Törs man säga Coppolas ”Gudfadern” eller Franco Zeffirellis ”Jesus of Nazareth” eller möjligtvis ”Borta med vinden” – en episk film med Clark Gable och Vivien Leigh i huvudrollerna? Kan man säga emot nio Oscarsnomineringar? Jag kan. ”The Banshees of Inisherin” är en korsning mellan ett försök till komedi på billiga poäng och diverse absurditeter och faller därmed alltför platt i mina ögon.

Recension nr 2 – Åsa Linderborgs ”Kungen med två ansikten”. Kunde inte se klart första avsnittet. Linderborgs ton, uttalandena. Jag är ingen rojalist, men Kungen är faktiskt människa och att höra att man uppfattats som i det närmaste imbecill kan väl inte göra någon människa glad? För övrigt spår Herman Lindqvist att kungahuset gjort sitt efter Estelle, och jag är benägen att hålla med. Kungahuset är en förlegad institution med människor som föds in i en överlägens position i samhället. Att kalla en annan människa Kungen eller Drottningen och niga. Jag antar att Kungen själva känner sig som en kvarlämnad relik på 2020-talet och helst skulle vilja säga: Res dig upp. Jag är bara en Kung utan minnen av min far. Bara en person med mänskliga känslor. Jag har inte blått blod i ådrorna, jag vill bara vara vanlig. Befria mig från slott och herresäten, eller?

Fick en flashback från simhallens vattenkranar…

Av , , 5 kommentarer 13

Ni vet de där halvhöga, som man stod huttrande vid och var tvungen att trycka på toppen var tionde sekund för att få en skvätt ljummet vatten. Kanske dags att installera i alla badrum snart? Jag är uppvuxen med allt som vi idag säger att vi ska göra för att spara el. Tjocksockar, släcka lamporna i vartenda rum där man inte befann sig. Duscha i strilande vatten två minuter annars sinade brunnen. Aldrig skölja disken under rinnande vatten. Strömavbrott med viss regelbundenhet, alltid ficklampor, tändstickor och stearinljus nära till hands. Jag erkänner, jag har levt i lyx sedan jag flyttade från mitt föräldrahem. Visserligen med en viss skam och dåligt samvete över att jag på något sätt varit en belastning för naturen – att det jag gjorde var extravagant och inte förenligt med vad en god och ansvarstagande människa skulle göra – när jag sköljde disken i rinnande, varmt vatten.

Cirkeln är sluten. Elakuten. Alla löften som den nya regeringen gett och sedan när de inte infrias så skickar man fram den nyaste av dem alla, Romina Pourmokhtari att framföra budskapen som om man inte själva törs träda fram. Hoho, var är ni, ni som lovade runt och höll tunt och kan ändra tagna beslut över en natt?

Den enda politiker som förutom Pourmokhtari har varit väldigt aktiv efter valet är Magdalena Andersson. Hoppas hon kommer tillbaka som statsminister…

Nicola Walker och Margaux Dietz får mig att gråta…

Av , , Bli först att kommentera 38

Men av helt olika anledningar.

NI vet, Nicola är den engelska skådisen som bara är så bra – ”Saknad, aldrig glömd”, ”The Split” etc. Det känns som om man känner Nicola Walker. Ungefär som en syrra går hon genom tv-rutan. När Nicola gråter, så gråter jag. När Nicola är glad, blir jag glad.

Det var egentligen en liten passus eftersom jag mera funderar på ett klipp som ”influencern” Margaux Dietz häromdagen lade ut på ”sociala medier” på en man som ligger utslagen i trappan utanför hennes lägenhetsdörr, källa Aftonbladet. Hon kliver alltså ut från sin lägenhetsdörr och filmar mannen och lägger ut det som ett ”content”. I Expressen kan man läsa att, citat: ”I videon kallar influencern på sin 5-årige son för att ”kolla genom brevlådan”. Hon öppnar sedan dörren och går ut med sonen som petar på den sovande mannen. I stället för att ringa 112 väljer Dietz därefter att slå en signal till kändis-PT:n Boris Kuzmic.”

Jag kan tänka mig att efter den här empatilösa fadäsen så kommer Margaux att tappa en mängd följare (som för influencers alltid är ”mina följare”).

Det var egentligen synd att mobilerna utrustades med funktionen att filma. Ok att ta foton, men alla dessa filmsnuttar på människor som inte godkänt att vara visningsobjekt i sociala medier – enbart för att någon tycker det är coolt eller vill få många visningar. Olyckor som filmas, integritetskränkningar. Det är en rullande snöboll som bara blir större och större och inte ens klimatförändringarna kommer att få stopp på den.

För övrig när det gäller televisionen, TV4 och Nyhetsmorgon, så är frågan om inte det programmet gjort sitt? Absolut ingen förnyelse överhuvudtaget: Matlagning, vinprovning, kläder för säsongen (för stadsbor i Stockholm), flora utan fauna, Steffo, trendspaningar, Leif GW och Marcus Oscarsson och en och annan psykolog. Har man sett ett program, har man sett alla. All förändring behöver inte vara dålig.

Allt det här får mig att inse att jag måste lägga band på mig själv. Stänga av TVn och datorn och börja leva mitt eget liv. Ja men till mitt försvar har jag faktiskt bondat med barnbarnen idag.

Jag undrar varför människor verkar gilla starka ledare, någon som man kan se upp till, lyda och vara en del av något större. Det är verkligen superobehagligt att man självmant ger upp sitt eget tänkande för att gilla odemokratiska ledare. Vem vill bara vara en följare…

Bathina och Aje…

Av , , 2 kommentarer 12

Kungavännerna Philipsons. Nu ska dom skilja sig. Som Bathina redogör för i Aftonbladet, citat: ”– Det har inte hänt något dramatiskt. Vi har levt olika liv ganska länge och det är ett beslut som har mognat fram.”

Det var inte alltför längesedan jag såg dom i programmet ”Hemma hos Strömstedts” som ett par som trots åldersskillnaden, ja han är drygt 30 år äldre, har hållit ihop en hel massa år. Hon livlig och pratsam, han mera lågmäld och lite strikt överseende. Det märktes redan då att kontakten på något sätt var bruten, men att sitta i TV och berätta om sitt äktenskap kanske ändå kändes okej. Samma människor och par snurrar runt i livsstilsprogram, talkshows, lek- och tävlingstablån – till och med i parprogram där man berättar om sitt äktenskap fast det redan gått i kras. De bilder vi får är vad de är.

Linda Skugge skrev en krönika i Amelia om statusen i att ”ha en man”, citat: ”Där skriver hon (läs Susanne Brögger) om den ”stillatigande pakten kvinnor emellan om vad de måste tåla och fördra för att bevara den status som det är att ha en man”. Ni hajar grejen. Bara det att även jag dör litegrann. Av att kunna säga ”min man”. Ynnesten att vara så lyckligt lottad att ha en Man. För att med en Man blir man untouchable. Och slipper vara en patetisk, och i andra ögon, desperat kvinna”

Status – som om man skulle vara en halv människa om man inte var gift. Vad jag vet så var jag ogift när jag föddes och det fungerade hur bra som helst. Ingen trängsel vid ”matbordet”, hur mycket egen tid som helst.

Vi försöker väl alla vara lite bättre än vad vi är – i andras ögon. Lyckliga, gifta och utan problem. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…

Palme-vibes av Nooshis brandtal…

Av , , Bli först att kommentera 9

Har ni lyssnat på Nooshis brandtal från dagens riksdagstal? Hon är absolut bäst på att få till det. Och faktiskt fick jag Palme-vibes, det var något i tonfallet, i glimten i ögat, i den skarpa retoriken. Kändes som om det talet var ett som Palme kunnat hålla. Moralpolis och slottsavtal. Aldrig hade hennes föräldrar trott att Sverige skulle slå in på den auktoritära vägen…