Kategori: Livet

Should auld acquaintance be forgot, and never brought to mind?

Av , , Bli först att kommentera 4

I veckan har min före detta svärfars sambo avlidit. Monika. VI har varit på utlandssemestrar tillsammans, ätit middagar, grillat, idkat husvagnsliv på Böda camping och spelat Gurka. Jag tror att det finns en plats där vi träffas igen. Vissa människor betyder mycket. Som i Ted Gärdestads låt: ”I den stora sorgens famn finns små ögonblick av skratt, Så som stjärnor tittar fram ut ur evighetens natt – Och I solens första strålar flyger svalorna mot skyn – för att binda sköra trådar, tvinna trådar till en tross, mellan oss – så vi når varandra”.

Med åren växer all saknad. Men minnena finns kvar. Kramarna. Värmen. Det som betydde något…

Bli först att kommentera

Kvinnofällan…

Av , , Bli först att kommentera 8

Ponera att alla människor under våra yttre är av samma skrot och korn oavsett kön, ras och what so ever. Ponera att det är enbart tankarna som en människa har tänkt hela sitt liv som gör personen till en utpräglad kvinna eller man? Ponera att dessa tankar föder känslor utifrån tankemönstret och att de gör oss generaliserande könsstereotypa? Ponera att hjärnan som är en lat manick (verkar det som) utan krumbukter anammar tankar som tänks om och om igen och gör det till en sanning?

Hjärntvätt fungerar bevisligen. Ett budskap som outtröttligt bankas in i en hjärna skapar skarpa hjärnvindlingar – så frågan är – hur hjärntvättade är vi egentligen? Var du en misslyckad figur när du växte upp, en beauty queen eller en lyckad gosse, någon med framtidsutsikter? Fick du kärlek och omtanke? Vilken typ av information fick din hjärna?’ Var du en given medlem i familjen, en person som inkluderades eller exkluderades?

Jag tänker mig att förr i tiden fick inte pojkar gråta eller visa sig svaga. Det är ju väldigt skönt att gråta ibland, att vara fri, att lätta på känslotrycket. Det är inget fel i det. Det är en ventil för starka känslor. Oavsett kön. Det är så lätt att generalisera, allt är männens fel, men det är klart om jag vore en man och jämt fick höra att det är männens fel, det löser inte problemen. Att positionera sig, att behöva vara någon är så tröttande.

Att som kvinna jämt skylla på männen är inte så bra. Offerrollen ger inte kraft, den dränerar. Men, oavsett det, så har män en historia med tillåtelsekultur och kvinnor en tjänande kultur. Våra handlingar bedöms olika. Tänk på de tankemönster du vuxit upp med.

Så, nu till pudelns kärna. Skulle jag vilja se Magdalena Andersson partaja i sociala medier? Nej. Ingen ville heller se BoJo partaja. Partajande är kul, men statsministerrollen innebär en viss mån av respekt och statsmannaskap. Partajar vår kung Karl-Gustaf och drottning Silvia? Förvisso ja, Och där ser vi hur det har gått. Men, Magdalena, spara discodansen till 12 september – jag kommer givetvis att fira med dig!

Bli först att kommentera

För att jag älskar dig…

Av , , Bli först att kommentera 43

Ebba Forsberg sjunger Bob Dylan. Jag vet inte hur många gånger som jag har lyssnat på den här låten. ”Framtidens vindar blåser himmelen klar – allting ska bli mycket bättre än vad du tror”. Ord är mäktiga. De påverkar oss. Djupt i själen, i det innersta är ord word. Den är ändå det största av allt – kärleken. Större än hat, avsky, bitterhet, skuld och skam – det är kärleken som läker. För att jag älskar. Det är väl därför alla låtar handlar om kärlek eller längtan efter den. Ni vet, det som berör det innersta, inte finns det låtar om ränteläget eller hundrameterslopp. Det är inte det djupaste, utan bara något som är några parametrar i ett människoliv. Men, när ingenting annat finns kvar är frågan om kärleken och att vara älskad i allas vår famn.

Jag fyllde 61 år häromdagen. Jag slog på radion på morgonen och ut strömmade Ainbusk singers: Älska mig för den jag är. Ge mig min morgondag. En perfekt start! Innan tacos, tårta och glass. Jag älskar att vara yngre-äldre. Det är min tid nu! Låt livet komma nära – se mig för här är jag…älska mig för den jag är.

Word.

Bli först att kommentera

Jennifer Wegerup – än en gång…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jennifer Wegerup. Har läst hennes krönika i tidningen Resumé från några år sedan där hon beskriver sina arbetsplatser Aftonbladet och Expressen och vad som föranledde hennes beslut att sluta på AB, citat ”Jag tvekade först när Resumé bad mig skriva den här texten, om mina 24 år som kvinna på landets största redaktioner. En kort tvekan, innan det självklara uppfyllde mig: jag är skyldig den där lilla flickan, mig själv, mina döttrar, oss alla, att berätta. Om att vara kvinna i en medievärld där jämställdhet är självklart på ytan men där männen ritat upp spelplanen och bestämt reglerna. Och där den som sig in i leken ger får leken tåla.”

Hon är en briljant skribent Jennifer. Saklig och helt utan känslomässiga utfall. Konkret.

Citat ”Det står en liten flicka på sitt rum där hon byggt en nyhetsstudio. Hon läser upp nyheter. Om ”Ajatållan Kåmejni”, IRA och Maradona. Det enda hon någonsin velat göra är att skriva och jobba som journalist i tidning och tv. Den flickan var jag. Det här är hennes berättelse, min berättelse.”

Som när hon berättar om sin manliga kollega som lägger ut en film på Youtube om Jennifer.

Sedan citat ”Den vår som följde var mitt livs ensammaste. Så en dag, på mitt nya jobb med rum i riksdagen och utsikt över slottet, bestämde jag mig. Det fick vara slut med att vara ledsen. Jag skulle inte vara en av de kvinnor som försvinner, som tystas och tystnar. Jag skulle tillbaka till journalistiken. Efter bara några månader lämnade jag politiken, blev frilans och gick direkt in i jobb för Sky News. När jag läste in nyhetsspeaken och kände pulsen rusa mot deadline steg lyckan inom mig. Jag var tillbaka där jag hörde hemma, dit som flickan i rummet drömt sig. Aldrig mer ska jag låta mig skrämmas bort av mäns ord och handlingar mot mig. Aldrig mer.” Slut citat.

Läs Jennifers krönika i tidningen Resumé – hon är en briljant skribent. Så konkret.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Svenska hjärtan – en serienörds betraktelser…

Av , , Bli först att kommentera 5

Serien skriven av Carin Mannheimer sändes i fyra säsonger från 1987 till 1998. Jag såg dem alla. Då. Sedan har jag sett om alla avsnitt för cirka tio år sedan (DVD) och nu på SVT Play. Jag säger bara – den är helt up to date även idag, trettiofem år efter att den sändes första gången. Ibland önskar jag att serier enbart skulle ha fem avsnitt och sedan skulle det vara slut, för jag är som en utsvulten cineast som inte sett en endaste film på hundra år – jag måste se alla avsnitten igen, även om jag sett dem förut. Jamen, när Torsten i första säsongen på nyårsafton i sjätte avsnittet går bärsärkagång, drar fram gräsklipparen och…ja, kolla själva. Ni har säkert själva sett serien, men för er oinformerade handlar den om ett antal familjer i ett radhusområde med deras kärlekar och kval. Solveig Ternström och Ulf Qvarsebo – outstanding performances. Jag älskar serien ännu mera idag, men sörjer över alla skådisar som nu lämnat detta jordeliv. Kanske skådespelar de i himlen, ser på oss ovanifrån och säger: Ja, vad trodde ni? Skulle saker och ting förändras? Har inte allt alltid varit likadant? Ni gör bara vad alla redan gjort förut. Upprepar saker och tror att just ni är unika. Se på oss. Vi är änglar. En dag är också ni…

Lite politik då för att lätta upp stämningen: Jag röstar rött. Tack och lov att DNs valkompass 2022 gav mig samma svar. Inte något blått parti som smög sig in där – nej, jag håller mig på vänsterkanten, dock nära mitten.

För övrigt har jag nyligen varit till Paris. För tredje gången. Känner mig ganska trygg ändå apropå klimatutsläppen, jag har inte flugit på tio år minst, åker buss till och från jobbet, etc, etc. Man måste få se sig om i världen och få nya intryck. Någon gång. Ibland.

Någon hade tårtat Mona-Lisa just den veckan. Det var inte jag 🙂

 

 

Bli först att kommentera

Jag bojkottar Ebba Busch…

Av , , 6 kommentarer 41

Det är synd om Ebba Busch, eller hur? Man känner det verkligen innerst inne. Som huset som gamlingen inte ville släppa ifrån sig. Hon behövde ju huset till sig själv och sina små barn. Ebba blir ständigt missförstådd och måste hela tiden förklara vad hon – egentligen menade. Om och om igen. Då tar hon offerkoftan på, då tar hon offerkoftan på, att man vill synda då och då, det kan ju var och en förstå. Det verkar även övriga kristdemokrater förstå. Hon erkänner brott, men Ebba påstår ända att hon i själ och hjärta är oskyldig. Kanske har hon gått vilse i ”det svenska hjärtlandet” som hon så ofta talar om. Jag skulle vilja säga att Ebba Buschs språkbruk är rena, rama rappakaljan. Och den person som inte ser igenom hennes porslinsfasad har aldrig umgåtts med vargar. Jag tror att jag vet en hel del mer om ”hjärtlandet” – läs glesbygden, än Ebba Busch. Kramkalaset med Jimmie Åkesson på ett äldreboende häromveckan var spiken i kistan.

Jag tror Ebba Busch med berått mod slingrar sig om ditten och datten. Hon fick inte gå på Elle-galan och visa upp sin fina klänning till stöd för Ukrainas folk. Det är verkligen synd om – Ebba.

Kristdemokrater, hallå? Är det här en partiledare som ni verkligen står bakom?

6 kommentarer
Etiketter:

Hur ont har du i magen på en skala 1-10?

Av , , Bli först att kommentera 17

Alla preppar nu.

Jag borde också. Jag har ju ändå växt upp på en plats där man inte tog något för givet. Att staten skulle komma till ens räddning om det kärvade? Vadå? En by på 60-talet var som dagens perifera förort till Stockholm. Vi vet att ni finns där – men håll en låg profil hörrni.

Gick strömmen var det bara att ta in fotogenlamporna och spritköket och tända stearinljusen. Jordkällaren var fylld mer våran goda mandelpotatis och morötterna från höstens skörd. Vi hinkade upp vatten från brunnen.

Min pappa föddes 1916 under första världskriget. Min farmor som dog flera år innan jag föddes satt ensam med kidsen och i hennes brev till farfar under en period framgick det hur fattigt dom hade det och inte hade så mycket mat till sina barn. Mina föräldrar upplevde båda andra världskriget. Det har berättats för mig att pappa låg inkallad uppe vid finska gränsen. Mamma och pappa gifte sig 1946 – ett år efter andra världskrigets slut. Så nära är jag kriget. Det fanns alltid i mitt hem som en händelse att relatera till.

Så jag har aldrig tagit någonting för givet. Den ohyggliga ondskan under andra världskriget är svår att ta in. Men ondskan finns även på andra håll, mera sofistikerad. Jag har skrivit om det förut, men jag har kollat igenom SVT-dokumentärserien om Knutby än en gång. Det som är så hemskt är att en eller ett par personer kan ha ett sådant inflytande på en mängd människor att de får dem i sitt grepp och styr dem stenhårt – splittrar så att ingen vågar säga emot och till och med får någon att begå mord. När offren, för det är faktiskt offer det handlar om, i efterhand förstår vad de varit utsatta för – hjärntvätt – önskar dom bara att dom sagt nej. Så otroligt stark är psykisk misshandel. En kristen församling vars pastorer bröt mot alla regler. Mobbing, utfrysning, stämpling till mord, sex med minderåriga, fysisk och psykisk misshandel.

Tänk att leva i ett land där till och med dina tankar registreras. Du får inte säga att någonting är fel. Varje dag måste du göra våld på ditt hjärta och hålla tyst för du har sett vad som händer med de människor som höjer sin röst och säger sanningen. Säger någon att den eller den är fel så håller du med. Du gör allt vad regimen säger till dig att göra. Glömmer hur det känns att vara fri. Glömmer dina egna tankar. Glömmer och går in i ett gruppmedvetande där reglerna säger vem du är, hur ska du vara, vad du ska säga. Glömmer vad sanning är och att den ger dig frihet.

Alla preppar nu.

Jag gör det på mitt sätt…

Bli först att kommentera

Jo, jag har läst Aleksandr Solzjenitsyns Gulag-arkipelagen…

Av , , Bli först att kommentera 19

Det är väl en av ett par av alla de böcker jag läst som jag fortfarande minns med smärta. 70-tal, Erica Jong, Joseph Hellers Nånting har hänt, Kvinnorummet och diverse annat. Jag visste inte vad jag skulle göra av sorgen jag fick när jag läste om förtryck, tortyr och svåra förhållanden, så det blev lite Rädd att flyga och Marilyn French också. Tjocka, djupa böcker gillade jag – och det värsta av allt att delar i den romanen var sanning och självupplevt. Kroppen som instrument att kunna känna en annan människas upplevelser. Jag gick djupt in i mig själv och kunde inte avskärma mig, hudlös. Alla umbäranden människor måste stå ut med. Det är inte rättvist. Jag bara tycker det. Det borde inte få gå till på det här viset.

Shit vad pengar har gjort oss okänsliga. Det är det enda man bryr sig om. Literpriset på bensin och folk som kör ensamma i sina bilar kors och tvärs – varför tar man inte bussen istället?. Dyra villor, fjällstugor, fredagsmys och ihålig Facebooksromantik. Små i-landsproblem. Influencers med blanka, helt släta, peelade och botoxade ansikten. Shit vad less jag blir på influencers som tjänar pengar på produkter. Shit vad jag less jag blir på blanka ansikten och löshår som lockats i stora svallande lockar.

Var är äktheten på väg? Är allt bara fejk och filtrerade bilder, en låtsasvärld av lycka?

Jag gick djupt in i mig själv och kunde inte avskärma mig. Kvinnorummet hjälper inte längre. Fortfarande hudlös.

Krig och barn. Det borde inte få gå till på det här viset…

Bli först att kommentera

David och Goliat av idag…

Av , , 1 kommentar 9

Jag borde lägga till ett motiv på min FB-profil.

Fred på jorden. En fredsduva. Den ukrainska flaggan.

Samtidigt bär det mig emot. Inte för budskapets skull. Jag tycker det är fruktansvärt, hotfullt och hemskt det som händer. Jag avskyr krig och skolgårdsmobbaren Putin. För jag antar att han är gammal i gamet. Ränderna går nog aldrig ur. Lusten att förnedra och trycka till folk. Ha makten i sin hand – management by fear. Samtidigt är han ju en sådan tragisk figur – hur tragisk fattar han säkert inte själv och hur man ser på hans personlighet. Det finns ingen som skulle nominera Putin till fredspriset. Det goda är inte i hans händer.

Jag vet, jag borde sätta Ukrainas flagga på min FB-profil, men jag väljer att skriva här.

Jag vill ha fred på jorden och att den ukrainska flaggan ska vaja fritt och självständigt. Det gör mig nervös att en man som upplever sig vara kränkt och aldrig glömmer en oförrätt har beslutsmakt att avfyra kärnvapen. Hoppas han inte dricker vodka på fredagskvällarna. Hela världen håller andan. Vi vet inte vad som kommer att hända.

Minns plötslig åren innan murrivningen. Kärnvapenupprustningen, de förtäckta hoten, staterna man aldrig ville se eller bo i som Kina, Östtyskland, Sovjetunionen, Uganda eller Kambodja. Förtryck och tortyr.

Jag skulle kunna sätta hundra motiv på min FB-profil, men min bild är alltför liten.

Men David besegrade jätten Goliat utan rustning men med list, sten och slunga. Goliat hade rustning och spjut…

1 kommentar

I min lilla, lilla värld av blommor…

Av , , Bli först att kommentera 18

Tjuren Ferdinand borde inte ha blivit utbuad och förnedrad när han vägrade att stångas – han skulle ha blivit en hjälte.

Jag tänker på barnen i krig. Dom har aldrig något val. Bilderna av den lille syriske flyktingpojken Alan Kurdi på stranden i Turkiet är bara så svår. Alla små kids borde få växa upp i en liten värld av blommor och harmoni. I trygghet och inte på flykt…

I min lilla lilla värld av blommor
finns det plats för alla och envar.
Ut i träden alla fåglar sjunga,
om det vackra på vår jord.
Och där finns inte några sorger tunga
och aldrig får du höra hårda ord.
I min lilla lilla värld av blommor
där skall alltid, alltid lyckan dröja kvar.

Text: Roland Levin och musik: Ernfrid Ahlin

 

Bli först att kommentera