Kategori: TV och böcker

Jag kommer att resa till Italien igen…

Av , , Bli först att kommentera 7

Min dröm om att kunna tala eller åtminstone förstå italienska finns fortfarande kvar. Det är bara det att jag tror att jag har en italiensk la donna inombords som aldrig fått ge utlopp åt pastabakande och gestikulerande. Jag såg helt enkelt inte den kopplingen i första läseboken som jag i och för sig redan kunde läsa när jag började i första klass.

Mor ror och far är rar. Tänk om det istället stått: Mamma reser runt hela världen och lär sig tio språk och pappa skriver böcker. Undrar vad de italienska kidsen läser i första klass? Mor lagar pasta och far säger Basta! (inte bada bastu dock). Italienska ord gör att man faller in i en rytm. Som en våg man aldrig vill sluta följa. Gå och gifta sig med Eros Ramazzotti och aldrig mer tala svenska. Istället hamnar man på Pensionsmyndighetens informationsmöte på Plaza med ett hundratal andra 60+are. Jag längtade ännu mer till Italien när jag såg mig runtomkring. Skattesatser, strategier och påsar med pengar. Jag vill ju bara leva idag och slippa planera för hur jag ska göra det i det antal år framåt som jag inte ens vet kommer att komma. Jag vill leva dagen – med en viss framförhållning.

Jag som nyss var tonåring och grät till ”Morning has broken” satt där som en katt med nyfärgat, mörkbrunt hår bland gråhåriga hermeliner. Det finns inga regler utom ens egna hur man ska se ut och och klä sig när man är cool – gäller såväl unga som gamla. Och känner man sig inte cool, så finns det inga hinder att bli det ändå. Regler sätts upp av andra, men om man inte ens vill ingå i en pensionsinformationsgrupp, kanske man kan stipulera egna regler.

Det är inte orättvist att bli äldre. Det är som det är. Coolt att varit med när allt hände. Coolt att fortfarande vilja vara ung. Coolt att vara stark i att vara sig själv. Coolt att skippa botox och fillers. Coolt att ha erfarenhet. Coolt att ha en påse pensionspengar att se fram emot. Dagens yngre-äldre, för att tala med Coronapandemispråket, är den starkaste generation som funnits i Sverige – någonsin. Handlingskraftiga, tar ingen skit och har klassiska värderingar som exv att det är ens plikt att man ska göra rätt för sig.

Skärholmen. Hur vänder man ett sjunkande skepp? Hur tätar man läckorna och får båten att segla igen? Vi kan och får inte glömma Skärholmen onsdagen den 10 april 2024. En familjefar på väg till badhuset med sin 12-årige son blir avrättad med en kula i huvudet av ett tonårsgäng.

Oavsett partitillhörighet-bla-bla-bla så är det ett våldskapital som måste strypas. Sveriges framtid står på spel…

 

 

Allt jag ska göra sedan…

Av , , 2 kommentarer 26

Först det allra viktigaste och sedan i tur och ordning det som ligger i bakhuvudet och mal på. De privata surdegarna. Min ”Bucket list” har blivit en lista över sådant jag verkligen borde göra och inte vad jag vill göra. Jag borde kanske byta strategi – ta surdegarna först och sedan jobba mig upp till de mera lättsammare sakerna? Jag önskar att jag kunde kika in i hjärnorna hos de andra honorna i min ålder och bara se om de funkar på ungefär samma sätt – är det ok att ha ”laga kåldolmar” på en bucket list? Jag menar, jag har gjort rätten flera gånger förut, på den tiden det begav sig och man hade ett helt gäng hungriga människor som bänkade sig vid köksbordet. Kåldolmar med mycket köttfyllning och väldigt lite vitkål. Eller den godaste jordgubbssylten eller pitepalten?

Är det fler än jag som tänker på stickning och att koka saft på svartvinbärsblad? Kanske köpa furumöbler på Ikea och måla dem i en rofylld grön nyans. Inte det där storslagna, utan allt i vardagen som man inte riktigt hinner med annars. Jag borde skapa luft, frihet, tid och rum. Tänka att allt är möjligt.

Eftersom så många uttryckt, i tal och i böcker, att människan tänker på ungefär samma sätt så borde det finnas en längtan inom varje människa – efter vad? Något outgrundligt, men vad består den i? Är det att komma fram till målet? Bli klar? Sälja ut hela lagret? Bli berömd? Lyckas? Men det är som att ens längtan hela tiden skiftar skepnad och aldrig kan förstås fullt ut, men den vill inte glömmas bort. Kan man någonsin bli klar med sitt sökande…

I boken ”Själens fem stadier” skriver Harry R Moody, citat ”Så går tiden. Vi blir äldre och våra minnen av denna bekymmerslösa medvetenhet, en gång så levande och övertygande, drivs långsamt under jorden av mängder av värdsliga krav. För att kunna anpassa sig måste barn, med den franske poeten Mallarmés ord ”avsäga sig sin extas”. Till slut glider vi in i ett slags själens dvala genom adolescensens höst och det tidiga vuxenlivets vinter. ”Först en barndom, utan gränser och utan mål”, drömmer Rilke. ”Å sublima omedvetenhet! Sedan kommer plötslig fasa: klassrum, slaveri, fallet för frestelsen och outgrundlig saknad”…”I den väldiga, kalla, tomma rymden inom oss”, fortsätter Rilke, ”finns nu, dold djupt inne i det vuxna hjärtat, en ensam längtan efter vår första värld, den forna världen”.

Kanske är det ändå bra att alltid göra det allra viktigaste först. Köpa vitkålen och sätta igång. Att inse (som syster Anne-Marie på sid 155) citat. ”Det är bara det att jag vid någon punkt bestämde mig för att jag aldrig kommer att finna vad jag letar efter i den materiella världen där allt förgår.”

Jag hörde en fågel som kvittrade häromdagen. Det var en tidig morgon. Det var ett kvitter som sade mer än tusen ord..

Allt det jag skriver just nu – är sant…

Av , , Bli först att kommentera 8

Ni vet, åsikter kan ändras. Man kan tycka annorlunda en dag och sedan en annan dag ändrat uppfattning lite grann. Det kan också kallas utveckling 🙂

Expressens Mats Olsson skriver om Arne Hegerfors ”Det finns så många citat, eller floskler, som tillskrivs Arne men det verkar som om de flesta är överdrivna eller helt enkelt påhittade och jag struntar i dem. Minnet av honom är raka motsatsen till vad vi ser i dag, när gravallvarliga män och kvinnor timme ut och timme in analyserar frisparkar och slagskott som om det handlade om hjärnkirurgi eller filosofisk religionshistoria.” Så sant.

Arne Hegerfors, vilken härlig och humoristisk människa. Förr var sporthändelserna lika delar sporten som kommentatorn. När jag bänkade mig framför Vinterstudion för ett par helger sedan och såg Kristoffer Jakobsen bli tvåa i slalomtävlingen i Kitzbühel var det spännande så klart, men hade Plex kommenterat hade jag även bitit på naglarna och haft hjärtklappning.

KD-cirkusen går vidare. Och vi små gräsrötter läser om månadslönerna som EU-parlamentarikerna kan kvittera ut och förstår att det spelar ingen som helst roll vilket parti man företräder, för pengar och makt är allt. Man undrar också om moderaterna kommer att krympa och sedan försvinna helt i takt med samarbetet med SD.

Och vem har tutat i oss att vi måste operera om hela kroppen för att duga? Människor blir skadade och en del dör av sviterna från operationsborden på plastikkirurgiklinikerna i jakten på något som aldrig kommer att uppnås – perfektion. När det enda man egentligen behöver är en eld där man kan sitta och grilla en korv ute i det fria. Men jag har läst att det som var inne 2023 är ute 2024 och tvärtom. Trendspaningar överlag verkar vara att egoism, Kardashians, dyra middagar och fina kök är helt ute. Inne är att se naturlig och rynkig ut, dricka öl, äta husmanskost och inte berätta högt och brett om man någon gång gjort en god gärning. Gör allt gott i det tysta och skryt inte – typ. Var återhållsam och håll det mesta inom dig. Om man håller ut kan man plötsligt en dag bli helt inne utan att göra någonting…

Sunt bondförnuft har lämnat människan…

Av , , 8 kommentarer 12

Kanske fanns det bara i bondesamhället. Nu när influencers och alla som pratar högt och brett hyllas tycks allt förlegat. Skrik ut din agenda och alla lyssnar. Jag är immun. Som en ensamvarg strövar jag i sanningens spår. Lyssnar och tänker. Tänker att jag äntligen ska läsa pocketutgåvan av Simone de Beauvoirs bok ”Det andra könet” på nästan 800 sidor eller så ta genvägen med Andrev Waldens ”Jävla karlar” prisvinnande Augustbok.

Ja, jag gjorde det. Sträckläste den en kväll. Är jag imponerad? Tänker jag på August Strindberg och Doris Lessing? På Tjänstekvinnans son och Marta Quest? Är vi befriade från tidigare genialitet när vi gör nytt? Mina ord är ingenting att fästa sig vid. Att bräcka August eller Doris är inte möjligt, men kan ändå ord och uttryck betyda något?

Varför är Donald Trump ännu älskad? Varför, varför? Så ensam känner jag mig i världen att jag måste köpa två Billy-bokhyllor i färgen blåsvart, som enbart är på tillfälligt besök. När jag nu inte gillar DT. Inte heller JÅ. Sverigedemokraterna är inte demokrater. Lyssnar och tänker. Fast det betyder ingenting, vad jag tycker – om jag tror att somliga döljer sin agenda i tjusiga kostymer eller att vi tappat vad vi tror på.

Dessutom är jag emot kungahuset. En förlegad institution som enbart befäster att ingen någonsin kommer att mötas på lika villkor. Ja, en gång var vi adel, präster, borgare och bönder. idag är prästerna borta, men bönderna står fortfarande på sista plats. Kungahuset och adeln är fortfarande en klass för sig. Man får inte säga du till en kunglighet. Det säger väl allt?

Annars är allt bra. Omväxlande 25 grader kallt och snösmocka 🙂

Reviderad: Jag sträckläste under en kväll boken ”Jävla karlar” – inte ”Det andra könet” på 800 sidor 🙂

Kvinnor blir modiga – när de har grått hår?

Av , , Bli först att kommentera 4

Det började när skådisen Andie MacDowell (ni vet, hon från Fyra bröllop och en begravning) dök upp (troligtvis på röda mattan) med ett grått hårsvall. Hon deklarerade (märk väl, fritt citerat av mig från flera tidningar) att hon slutat färga håret. Hon hade gett upp kampen mot naturens obevekliga lag. Idag är hon hyllad som modig. Många andra kvinnor har sedan dess gått i hennes fotspår och blivit helt gråa. De är också väldigt modiga. Jag har däremot aldrig hört talas om en man med grått hår som är väldigt modig på grund av just det. Modiga män bestiger K2, ser ut som Arnold Schwarzenegger eller Hulken och kör Formel 1. Men en kvinna som är gråhårig är numera modig. Jag är fortfarande kvar i förnekelsestadiet. Jag vill inte bli modig. Funderar på att färga håret knallrött. Bli oppositionell.

Det sägs att i krig och kärlek är allt tillåtet. Om alla människor blev pacifister och vapenvägrare skulle det inte finnas några krig. Det gäller även i Ryssland, Ukraina, Israel och palestinier. Krig tillhör det onda. Gör människor till soldater och offer – som det inte var meningen att vara. Varför ska man kategorisera människor? Kan man inte bara enas om att när människor är goda – är det gott. När människor är onda – är det ont.

Matteus 22:36-40
”Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag?” Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’ Detta är det första budet, och också det viktigaste. Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ De här två buden sammanfattar allt som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.”

Det är ungefär som elden – som människan har använt sig av ca 1 miljon år. Beständig. Ser likadan ut då som nu. Som kärlek och hat. Det gäller bara att välja sida…

Trump och SD – rätt så lika egentligen…

Av , , 5 kommentarer 9

Varför pudla när man kan ljuga? Det är klart, innan Trump hade många före honom använt lögnen som försvar och anfall. Även med bildbevis, säg emot, helt enkelt blåneka.

Du skall icke ljuga. Det är mäktiga ord. Varje liten nödlögn sätter sig i bakhuvudet och känns rätt så illa. Så känner nog gemene man (och kvinna) – men att göra lögnen till en strategi? Som SD? Nej, jag menade inte så. Ni missförstod. Ni läste inte rätt. Jag menade inte SD. Fattaru?

Nej, vi missförstår inte – alla vet nog i själ och hjärta vilket parti SD är. Vissa gillar det, andra gör det inte. Och jag kan säga – att jag gör det inte.

SDs mål är att slå isär vårt fina land, Sverige, så att alla står mot alla. Men det är många som ser igenom fasaden. Att skylla allt på invandrare är så lågt. Att högersidan i politiken på riksnivå har tagit SD under sina vingar visar sig nu vara ett helt fel drag. Kvinnor och storstadsbor flyr från moderaterna och det skulle inte förvåna mig om både liberalerna och KD åker ut från riksdagen vid nästa val. Det måsta kännas tungt att tappa sin själ. För vad? Fattaru?

Ur brev till Harriet Bosse, 3 augusti 1905

Av , , 2 kommentarer 5

Någon delade följande utdrag ur ett brev från August Strindberg till Harriet Bosse (hans tredje och mycket unga fru – förmodligen efter separationen) häromdagen:

”Kära Barn,

Åter hemma på Karlavägen!  Hur många gånger har jag sagt farväl till denna våning och fått stanna!
Allt sig likt, ifrån din lilla bambustol i tamburen, der jag brukade ta af dina galoscher…
Visst är Ni välkomna till middag den 16e!/…/
Sommaren erfarenheter lärde mig! att jag måste tänka på mig sjelf, och jag icke skall förfalla…förgås är ett intet!
Lefva ett skugglif som lefvande, det står man icke ut med!
Här är mörkt och regnigt, såsom vi stadsbor önska det! Höst!”

Visst är det vackert skrivet!
Sommaren erfarenheter lärde mig! att jag måste tänka på mig sjelf, och jag icke skall förfalla…förgås är ett intet!
Lefva ett skugglif som lefvande, det står man icke ut med!

Put that in your pipe and smoke it. Kanske är historia meningen med livet? Inte vad som är framför oss, utan det som var. Som ett pussel. Att skrolla igenom programmen i Öppet arkiv på SVT Play och känna igen alla program, att se 70-talsaffischerna och höra musiken, exakt komma ihåg spänningen under Björn Borgs Wimbledonfinaler, veta att nu är bara en blek kopia av ett då – när man var ung och levande. Lefva ett skugglif som lefvande, det står man icke ut med! 

1905 var Strindberg 56 år. Sommaren erfarenheter lärde mig! att jag måste tänka på mig sjelf, och jag icke skall förfalla…förgås är ett intet! Har ni bokat träningskortet på gymmet? Proppat kylen fyll med grönsaker och frukt? Sett dokumentärerna på Netflix om livsmedels- och opiodskandalerna i USA?

Strindberg dog 63 år gammal i magcancer. Hans sista ord lär ha varit, citat: ”Jag har gjort upp mitt bokslut med detta livet. Nu finns intet personligt mer kvar.”

Han skrev romaner, noveller, pjäser och målade. Lefva ett skugglif som lefvande, det står man icke ut med!…

Gil and Myrla – a match made in h***

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag blev smått euforisk när jag upptäckte att säsong 13 av USAs realityserie ”Gift vid första ögonkastet” låg ute på SVT Play. Läs inte vidare om du tänkt kolla på serien…

I alla fall så blev ett av de matchade paren Gil och Myrla. Gil, en vältränad brandman med hjärtat på rätta stället – alltid glad och omtänksam mot alla – en positiv människa i alla delar. Sedan var det Myrla. En snygg donna som proppat garderoben full med märkesskor och dito kläder. Smått egoistisk och bortskämd. Gil blev kär. Myrla sa ja på beslutsdagen. Gil sa ja. Två veckor senare hade Gil sålt alla sina prylar, sagt upp sin lägenhet för att fortsätta sitt liv med Myrla. Ett par veckor senare gör Myrla slut och säger att hon inte älskar honom.

I programmet där man blickar tillbaka är den förut så positiva, stolta och rakryggade man ett vrak. Han gråter och har fått gå i terapi för att att reda ut allt. Det är ganska cyniskt att ha TV-produktioner med äktenskap där man ser sin fru eller man första gången vid vigseln. Man leker med människor känslor. Alla paren spårade mer eller mindre ut. Vredesutbrott och depressioner om vartannat.

De få par som lyckats hålla ihop efter att tv-kamerorna slocknat sitter i soffor och diskuterar årets par – i en stämning av dåligt förklädd skrytsamhet – se på oss, trots allt så lyckades vi!

Nej, stackars Gil, jag mådde verkligen dåligt när jag såg honom. Han sa själv att han aldrig förut tvivlat eller varit osäker på sig själv, men nu var liksom allt omkullkastat.

Gift vid första ögonkastet…

You’re the first, you’re the last, my everything…

Av , , Bli först att kommentera 30

Jag är en obotlig romantiker. Gråter till She, The Rose och Just the way you are. ”She may be the face I can’t forget/A trace of pleasure or regret/May be my treasure or the price I have to pay/She may be the song that summer sings”. Vad är sannare än något annat? Vad är större än romantik och kärlek och förhoppningar om en bättre värld? Men samtidigt, jag har ingen större förhoppning om Meghan och Harry. Inom ett par år kommer han att stå där ensam med brända broar tillbaka till kungligheterna. Jag har funderat på det, vad driver Harry – egentligen? Greta Garbo trivdes inte i offentlighetens ljus och anpassade sitt liv efter det, men jag tror knappas att M&H osminkade kommer att ikläda sig beigea baskrar, solglasögon och skyggt stryka efter husfasaderna – nej, här gäller det att håva in kosingen, till vilket pris som helst. Han kanske inte ger sig förrän han skjutit hela engelska monarkin i sank…

Fler kunglighet är inne på samma bana. Man måste nog förstå att vara en kunglighet förpassar en till en fiktiv tillvaro där man verkligen tror att man är lite högre och bättre än vanliga dödliga. Att gemene man skulle bli starstruck av en medial bild av ett kungahus? Alla kids borde få växa upp utan fattigdom och med vuxna som fångar upp dom i ett tidigt skede, med mentorer och förebilder – ingen lockelse att få veckopeng genom att langa lite knark exv. Alla dessa tonåringar som lockas in i kriminalitet. Man måste fånga upp barnen när dom är små. Ge dem framtidshopp, ett liv, förebilder. Killar behöver nog manliga förebilder med sunda värderingar och tjejer starka kvinnor som visar vägen.

Småkillarna som redan är inne i kriminalitet och skjuter ihjäl varandra – ge dem ett liv – innan allt är försent.

Livet borde alltid innehålla minst åtta minuter som är just simply amazing…

Nicola Walker och Margaux Dietz får mig att gråta…

Av , , Bli först att kommentera 38

Men av helt olika anledningar.

NI vet, Nicola är den engelska skådisen som bara är så bra – ”Saknad, aldrig glömd”, ”The Split” etc. Det känns som om man känner Nicola Walker. Ungefär som en syrra går hon genom tv-rutan. När Nicola gråter, så gråter jag. När Nicola är glad, blir jag glad.

Det var egentligen en liten passus eftersom jag mera funderar på ett klipp som ”influencern” Margaux Dietz häromdagen lade ut på ”sociala medier” på en man som ligger utslagen i trappan utanför hennes lägenhetsdörr, källa Aftonbladet. Hon kliver alltså ut från sin lägenhetsdörr och filmar mannen och lägger ut det som ett ”content”. I Expressen kan man läsa att, citat: ”I videon kallar influencern på sin 5-årige son för att ”kolla genom brevlådan”. Hon öppnar sedan dörren och går ut med sonen som petar på den sovande mannen. I stället för att ringa 112 väljer Dietz därefter att slå en signal till kändis-PT:n Boris Kuzmic.”

Jag kan tänka mig att efter den här empatilösa fadäsen så kommer Margaux att tappa en mängd följare (som för influencers alltid är ”mina följare”).

Det var egentligen synd att mobilerna utrustades med funktionen att filma. Ok att ta foton, men alla dessa filmsnuttar på människor som inte godkänt att vara visningsobjekt i sociala medier – enbart för att någon tycker det är coolt eller vill få många visningar. Olyckor som filmas, integritetskränkningar. Det är en rullande snöboll som bara blir större och större och inte ens klimatförändringarna kommer att få stopp på den.

För övrig när det gäller televisionen, TV4 och Nyhetsmorgon, så är frågan om inte det programmet gjort sitt? Absolut ingen förnyelse överhuvudtaget: Matlagning, vinprovning, kläder för säsongen (för stadsbor i Stockholm), flora utan fauna, Steffo, trendspaningar, Leif GW och Marcus Oscarsson och en och annan psykolog. Har man sett ett program, har man sett alla. All förändring behöver inte vara dålig.

Allt det här får mig att inse att jag måste lägga band på mig själv. Stänga av TVn och datorn och börja leva mitt eget liv. Ja men till mitt försvar har jag faktiskt bondat med barnbarnen idag.

Jag undrar varför människor verkar gilla starka ledare, någon som man kan se upp till, lyda och vara en del av något större. Det är verkligen superobehagligt att man självmant ger upp sitt eget tänkande för att gilla odemokratiska ledare. Vem vill bara vara en följare…