Hon gästar Skavlan Joan Baez. 77 år – kan man inte tro och still going strong. Hon säger att hon tidigt bestämde riktning i livet, kämpade för mänskliga rättigheter, fred och pacifist. Joan säger att det som mest påminner om den rörelse och det engagemang som fanns på 60- och 70-talet idag är skolungdomarna i Florida som kämpar mot vapenlobbyn.

Det var något med 60- och 70-talet och den som inte upplevt den tiden kanske har svårt att förstå, det var som om något som vällde fram, det gick inte att stoppa. Människor sjöng om frihet, frihet och frihet. Kämpade för kvinnors rätt, svartas rättigheter, protesterade mot krig – engagerade sig. Idag tar vi mycket för givet – vi har glömt att det fanns kamp bakom allt det här. Att frihet är något stort och fint som man varje dag måste vara rädd om och kämpa för.

Det är inte för inte historien om grodan som släpps ned i kallt vatten och kunde ha räddat sig själv från att bli kokt om den endast uppfattat den sakta, stegvisa höjningen av temperaturen, berättas och skrivs mycket om. Den beskriver vad som händer när man gradvis vänjer sig vid ett tillstånd som till slut leder till viljelöshet och oförmåga att ta tag i en situation. Hade grodan blivit nedstoppat i hett vatten hade den förmodligen hoppat ut med en gång och därmed räddat sig själv.

Kom 70-tal, kom rundstickor och folklore, kom protestsångare, kom kvinnorättskämpar, kom musiken, kom pacifister, kom glädje!

Och är du en groda som sakta håller på att bli kokt – säg stopp, tänk 70-tal, lyssna på Joan Baez och fråga dig – vart är du på väg…