Och hamnar på rubriken ”Systrarna Parneviks hårda kritik mot Schulman: ”Galenskap”” – ja, vad är det som systrarna Parnevik reagerar så starkt emot och som skapar stora, svarta rubriker och med den avslutande texten: ”Nöjesbladet har sökt Calle Schulman.” Det visar sig att Calle har lagt upp en film på sociala medier där hans dotter blir bjuden på en glass fastän hon egentligen har glassförbud. Många kommentarer följde och, citat:

”Sedan inlägget publicerades har kommentarsfältet fyllts av många kritiska röster.

”Det faktum att ett barn i den åldern slutar med glass för att det är ’onyttigt’ är ett ätstört beteende. Det är din uppgift som hennes pappa att hjälpa henne, inte spä på beteendet så som du gör”, skriver bland annat en användare. Calle Schulman har i efterhand redigerat bildtexten till inlägget och skriver att dottern själv bestämt sig för att dra ner på glassen ”eftersom hon fattar att det är onyttigt för kroppen samt riktigt illa för djuren”.”

Varför bryr jag mig ens om att skriva om det? Enligt mig så gillar barn glass och att låta dem äta en glass utan oro är väl ett barns rättighet, men det är nyheten i sig. Hur nyheter idag kretsar kring kändisars inlägg och poddar och vad dom tycker om varandra. Men det går inte att värja sig om man inte helt vill gå in i sin egen bubbla – dessa stora svarta rubriker, som borde vara vikta åt speciellt viktiga händelser. Det är som ett låtsasliv, en kuliss, utan substans och sedan ett stort reportage i någon tidning om Camilla Läckbergs viktproblem.

När Röda Korset gör ett inlägg där de ber om hjälp till människorna i Sudan som svälter; de tillagar löv för att inte svälta ihjäl kommer det genast upp kommentarer om afghaner, pensionärer och chefer som roffar åt sig.

Jag har lyssnat en del på Youtube och Linda Bergling, pastor i Arken-kyrkan. Hon säger att hon mött många framgångsrika människor; rika, har bra jobb, från utsidan sett har de allt – men kan vara olyckliga, ångestfyllda och stressade. Hon berättar levande och berättar även när hon själv i sin ungdom och vänsterradikal stod utanför en kyrka och väntade på kompisar som aldrig dök upp och fick höra en röst inom sig att hon skulle gå in i kyrkan bredvid. Idag driver hon tillsammans med sin man Arken och en mängd utvecklingsprojekt och fadderprogram ute i världen för att hjälpa människor som är mindre lyckligt lottade. Men hon ger inte sig själv credd för det. Hon tackar Jesus. Det borde ge stora rubriker…

Arken