En vanligt måndag? Gjorde en lätt anrättning efter jobbet och åkte sedan iväg och handlade. Tänkte att det nog inte skulle vara så mycket folk där en måndagskväll – trots allt brukar det vara knökfullt på fredagar och lördagar – det var fullt med folk. Köpte lite kött med ben och bestämde mig för att göra köttsoppa. I förpackningen låg det en liten benbit med märg och jag tänkte, ok, det kommer inte att bli vidare bra buljong i den här soppan, men paketet bredvid med fyra benbitar kostade 38 kronor. Jag skulle ha köpt detta, men varför kan de inte bara stoppa in några fler benbitar i paketen med högrev och märgpipa – till samma pris. Nu skulle jag inte ha varit småsnål (det kändes som ocker) för soppan blev lite tunn, trots morötter, kålrot, potatis och klimp. Den värmde gott i alla fall och vad passar väl bättre i musikväg till en varm höstköttsoppa än just Bach? Ska man ta hand om sig själv en måndag i slutet av september gäller det att gå hela vägen. Sjunka in i musiken och uppleva Ave Maria i doften av lagerblad och kryddpeppar.

Jag avvaktar med att montera PS-lampan jag inhandlade igår. På bild och i affären är den ett runt klot och sedan drar man i ett snöre nedtill och lampgloben öppnar sig i konstfulla mönster och ljuset strålar igenom och sänder ut magiska skuggor på väggarna. Jag valde en ny modell med silver på insidan. Paketet var platt – ja, ni anar väl. Stängde igen paketet igen. Var finns den PS-montör som kan få ihop lampan till ett klot och med snöret nedåt under tiden som denne ler och gnolar på en trudelutt? Jag kan i alla fall säga att Bach inte var rätt val för att börja montera en lampa till ett klot ikväll. Jag undrar också hur man kommer på hur man ska konstruera allt i otaliga bitar och att dessutom skriva instruktionen pedagogiskt.

Jag väljer att älska Bach ikväll…