Etikett: Covid-19

Covid, covid, covid, covid…

Av , , Bli först att kommentera 15

Ja, ni har säkert sett Trump när han orerade om att efter den 4 november skulle det vara slutpratat om Covid. Fritt citerat, ”Det enda man hör talas om är: Covid, covid, covid, covid”. Han verkar ha haft det jobbigt. En pandemi som stal strålkastarljuset från honom själv. Tänk er Stefan Löfvén stå i TV och säga något liknande, ”Det enda man hör talas om är covid, covid, covid, covid…” Det är skruvat, och när man sätter Trumps ord i en annans mun så förstår man hur skruvat det är. Eller om någon partiledare här i Sverige skulle ha stått och gjort sig lustig över en funktionshindrad. Han ljuger som en häst galopperar, visst står det en liten förhållningsregel om det i den tjocka, inbundna bok han gillar att ta till ibland? Men, vem är jag att ha några som helst synpunkter om en (ex) presidents förehavanden, hör han mig, kan jag på något vis påverka eller vill jag bara låta min frustration flyta ut i cyberspace för att liksom lätta på trycket? Det är många som gör det, som inte kan låta bli DT för man förstår inte. Han gör hjärnan orolig och man tänker på historiska händelser, vem som gjorde vad och hur saker och ting tar sin början. En massiv hjärntvätt av en befolkning exv.

Covid, covid, covid, covid…

Idag har jag rensat och sorterat. Det gör gott. Det kändes så skönt i somras när Coronaläget blev mindre allvarligt, inlagda på IVA och sjukhus pga covid-19 minskade för varje dag. Som om hjärtat tog ett glädjeskutt och man tänkte kanske blir allt ljusare nu? Det blir det så småningom, men tills dess så kommer jag att fortsätta att rensa och sortera under tiden jag tror på en ljusare morgondag, en bättre värld, kärlek, rosa fluffiga moln och ett bättre jag. Det är väl inte för lite att hoppas på…

Men tänk positivt då…

Av , , 2 kommentarer 5

Har ni hört det någon gång? När livet är på stå, bekymren hopar sig och allt känns sådär lite halvkymigt, upp med hakan, är glaset halvfullt eller halvtomt, var lite gladare då. Livet är så enkelt sett från den andra sidan. Men vad är vi om vi inte då och då skulle få reflektera över livets små snubbelstenar, inte få vara människor?

En grupp jag lider med idag är 70-plussarna. Sverige, jag älskar dig, men någonstans är jag dig förlorad. Just för det där empatilösa förhållningssättet. Det rationella, kalla. Kommer vi alla att dö om 70-plussarna släpps ut på gatorna eller ska vi isolera dem för deras eget bästa så att de inte dör fysiskt, men mentalt? Vad är bättre?

Grupperingarna, äldre äldre och yngre yngre – alla läggs in i sin egen kategori i statistiken. Det är riktigt sjukt, håll med om det. Checklistans berättigande har gått för långt. Tron på myndigheter har gått för långt, det tänkte jag redan när Tegnell sa, fritt citerat, ja, att den här smittan kommer nog inte att nå Sverige. Det fattade väl varje tänkande människa att det skulle den göra. Att Umeå fick kritik när man (efter sportlovet) citat Aftonbladet, ” Umeå kommun meddelar på söndagskvällen att alla medarbetare, förskolebarn och elever som vistats i coronadrabbade områden ska stanna hemma i två dagar.” varvid Anders Tegnell uttalade sig, citat: ”Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten menar att Umeås beslut är onödigt ur smittsynpunkt.

– Jag vet inte vad de försöker vinna med det här. Vår grundläggande bedömning är att man ska fortsätta leva som vanligt fram till att man har fått symptom. De kan vara jättelindriga, ska man ha klart för sig, men då ska man stanna hemma och sedan höra av sig till hälso- och sjukvården om man inte snabbt blir bättre, säger Anders Tegnell, statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten, till TT.”

Jag tänker att de där två dagarna kan ha varit otroligt viktiga för Umeå och Västerbotten. Så hatten av för beslutande i Umeå kommun. Att ni tänker själva. Gör åtgärder som ni tycker är bäst för oss här i Umeå.

Det bara känns så inhumant…