Det läser jag i artikeln ”Det här gör ensamhet med en människa” av professor Peter Strang i tidningen Metro, citat ”– Ofrivillig ensamhet innebär en ökad risk för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och att dö i förtid. Det beror på att ensamhet frisätter stresshormoner vilket skadar kroppen.”. Det är ju en ganska deprimerande läsning och här säger också Strang att det är fullt möjligt att vara ensam trots att man inte tror att man är det och att man kan uppleva existentiell ensamhet trots att man är omgiven av människor. Man ska inte läsa artiklar i Metro på måndagskvällar. Tror jag måste ta en chokladbit på det och eventuellt börja gå på gym.

Jag lever ju mitt liv ensam. Självvalt till viss del, men även om det är på det viset så finns det ingen som ropar hej när man kommer hem och matoset får man helt enkelt fixa själv. Allting är dubbelt. Ensamhet kan också var rofylld. Kanske har jag det med mig från barnsben, ensamheten och även kunna se skönheten i det tysta.

Även om man lever ensam ska man inte känna sig deppad för det – alla går igenom det någon gång i livet. Man kan helt enkelt inte ha ett perfekt liv hela tiden. Bättre då att lysa upp tillvaron när oktobermörkret sänker sig. Nu lyser en adventsljusstake i mitt fönster. Ja, jag vet, i oktober – men i år är hösten min! Testa, gör det bara – innan klockan nästa helg ställs om till vintertid. Var inte ensam. Ring en bekant, hjälp en tant, dansa i trance till Billie Jean ”She was more like a beauty queen from a movie scene”, skaffa en mailvän, gå en kurs, beställ en resa till Paris…