Etikett: husmanskost

När testosteronet går ner, går moralen upp…

Av , , Bli först att kommentera 7

Nej, det är inte mina ord – utan Michael Douglas rollkaraktär Sandys, i The Kominsky method  (Netflix) som tänker dessa ord när han talar med en ung kvinnlig student i hans teaterklass när hon frågar om inte han skulle kunna tänka sig att ha privatlektioner med henne. Dessutom gör hon supergod vegansk lasagne. ”Nu vill jag bara att hon slutar prata så att jag kan gå och pinka. Intressant. När testosteronet går ner, går moralen upp…”. Hans 32-åriga dotter blir kär i en man som är lika gammal som han själv och Sandy och dotterns kärlek går på jakt på apoteket tillsammans efter piller för prostatan. Dialogen mellan Sandy och hans agent den tio år äldre Norman som nyligen blivit änkeman är bitsk och ibland humoristisk, men lämnar mig utan eftertanke – eller – hur var det nu – jag reflekterar väl just nu över den här serien. För tråkig för att vara rolig och för rolig för att ge ett djup.

Det är måndag! En underbar måndag dessutom, så pass bra att jag gjorde hemmagjorda köttbullar med riktig sås och kokt potatis till middag efter jobbet och i ugnen puttrar en bit fläskkarré. Nej, jag är inte vegetarian. Husmanskost. Så gott! Tänker alltid på mamma när jag gör mat från grunden. Hon kunde hon. All den goda maten hon lagade till oss. Jag tror hon står bakom mig när jag trillar köttbullarna och försöker få mig att krossa några kryddpepparkorn och sätta i smeten – för dom blir så mycket godare då.

Idag har snön fallit. Naturen andas vinter och jag går alltid tillbaka i tiden just när den första snön kommer. Då ser jag min pappa hugga med yxan på tjärnens blåa is och jag och min syster åker ut med våra vita skridskor med taggar, ut på isen utan att vara rädda. Han har den svarta persianpälsmössan på sig och ler mot oss med den stora prillan under överläppen.

Häromdagen satt vi på jobbet vid fikabordet och suckade drömskt när vi talade om dillkött. När åt ni dillkött sist? Trodde väl det, inte de senaste tjugo åren väl. Men, snart i detta hus ska det vankas dillkött. Jag har det som ett personligt mål i november månad. Ett litet mål bara för mig själv.-) Reclaim the husmanskost, strunta i pommes och hamburgare. Ät, njut och lev! Och glöm inte bort att älska någon under tiden…

Jag tog mig i kragen och trillade köttbullar efter jobbet…

Av , , Bli först att kommentera 4

Och till denna kulinariska rätt blev det brunsås och kokt potatis. Jag tror det är flera år sedan jag ens kom på tanken att göra köttbullar en måndag. Efter jobbet. Det är något mysko med köttbullar. De smakar aldrig riktigt likadant från gång till gång. Kanske beroende på att jag höftar en del i mängderna och inte kör samma ingredienser varje gång. Ibland har det hänt att jag tänkt: dom här köttbullarna blev riktigt goda – nu ska jag komma ihåg hur jag gjorde till nästa gång. Man kan väl säga att det brukar inte sträcka sig längre än till en tanke. Idag blev det en Melker i köket. Visst är dom lite okryddade? Lite svartpeppar skadar inte. Blir bra tillsammans med krydd- och vitpepparn. En aning till. Och för att vara på den säkra sidan. Lite till. Tur att jag inte gick all in med chili och cayennepeppar.

När jag tänker närmare efter är husmanskost en höjdare om man vill ha varierad mat. Igår gjorde jag en ugnspannkaka och under tiden den gräddades kokade jag hallonsylt. Med den här takten blir det säkert palt imorgon:-) Det finns egentligen bara två rätter som jag har väldigt svårt för och det är lever och bruna bönor. Tacka vet jag fläsk- och löksås och rotmos och fläsklägg. Det är något som känns så tryggt och bra med långkok och rätterna som man känner igen – dofterna, smakerna och traditionerna. Tiderna förändras, men vissa saker är precis som de alltid har varit…

Måste helt enkelt skärpa till mig…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är det här med maten. Jag gillar gammaldags, rejäl husmanskost. Mat som är gjord från grunden. Först skaffar man en griskulting, göder den, skickar den till slakt, saltar in skinkan osv. Nej, riktigt så grundlig är jag inte, vägrar dock frysta portionsmiddagar. Det är väl det här med efterfrågan och lathet. Är det bara jag själv som ska äta blir det inte många timmar vid spisen. Idag har jag i alla fall bemödat mig att förutom att fixa spaghetti och köttfärssås – eftersom jag fick små, gulliga lunchgäster – till middag ugnssteka karré till en sorts kryddig pulled pork med egenpicklad rödlök och lite av varje i tortillas.

När jag tänker närmare efter kan jag inte minnas när jag senast gjorde potatismos – denna gudomliga rätt av potatis – eller kokade fläsklägg för den delen. Det ska bli andra bullar nu. Inte bakade, utan bildliga bullar, långkok, slickepottar, matberedare och stavmixer. Det måste vara våren som är i antågande. Jag känner mig wild and crazy. Det kanske till och med blir en sufflé…