Jag vet, jag borde sluta läsa aftontidningar eller se dåliga program på TV. För de artister som verkligen kämpar – på riktigt – och kanske vill vinna Eurovision så skulle det väl kännas som en käftsmäll att se Rolandz gå direkt till finalen. Nu dömer jag utan att vare sig ha hört låten eller sett uppträdandet, men att en karaktär som gör en parodi på en musikstil, ett slags förakt för någonting, går direkt till finalen – så kommer väl inte artisterna att stå i kö nästa år för att ställa upp i Melodifestivalen. Det är ingen klass på tävlingen längre, men folkligt och festligt värre. Massor med ballonger. David Lindgren förtjänar något bättre. Han påminner om Fred Astaire. Det är inte David som är fel – det är miljön han vistas i. Det finns vissa saker i det här landet som alla har en åsikt om och det är Melodifestivalen, Julvärden och Allsång på Skansen. Det säger lite grann om oss svenskar. Vi borde hotta upp oss lite. Influeras av andra rytmer och go bananas i en karneval, take a walk on the wild side, sluta favorisera några stackars nationalhelgon som säkerligen skulle vilja ta gloriorna och kasta iväg dem – för knappast vill de för evigt vara stämplade som någon som funkar för alla mellan 35-70.

Var är alla ballader? Någon som minns snyftaren ”What´s another year” –

I’ve been waiting such a long time,
looking out for you
But you’re not here
What’s another year?

Ge mig något liknande i den svenska Mellis (mellanmål?) så ska jag gladeligen rösta både en och två gånger. På det dyrare alternativet som även innebär en god gärning.

”Bron” är slut. OS är slut. Mina söndagskvällar är slut, men Johnny lämnar mig aldrig:

What’s another year
for someone who’s lost everything that he owns?
What’s another year
for someone who’s getting used to being alone?

I’ve been crying such a long time
With such a lot of pain in every tear

What’s another year?