Etikett: Karin Boye

”Som ett hjul som aldrig stannar som en resa utan slut…”

Av , , Bli först att kommentera 10

Berndt Egerbladh.

Jag såg en repris på TV av programmet ”Jag minns mitt 60-tal”. Årtalet var 1969. Jag minns själv väldigt levande detta årtal. Här fick man se Partaj, Magnus och Brasse, Robban Broberg och musik i studion av Gladys del Pilar och kör med låtar av Diana Ross och the Supremes. Inslag av Tommy Körberg och en väldigt ung och snygg Björn Skifs som vandrade omkring i en lummig skog och sjöng låten ”Mellan dröm och verklighet”:

Som ett hjul som aldrig stannar som en resa utan slut
Som en vandring i en tunnel där du aldrig kommer ut
Som ett litet barn som springer i en ändlös labyrint
Som en liten boll som rullar utför berget tyst och blint
Och som visaren på ett ur som aldrig någonsin når ett mål
Som en jord som ensam snurrar i en kylig rymdkupol
Tumlar dina minnen kring, mellan dröm och verklighet

Vilken underbar text! Enligt Egerbladh så fanns låten med i en amerikansk film med Steve McQueen och översattes sedan på svenska. Berndt Egerbladh tillhörde en av mina tidiga TV-favoriter och när sedan Lena Nyman spelade in en LP med Egerbladhs tonsatta dikter av Karin Boye köpte jag den genast. Den finns i mitt förråd, nedpackad, men i kärt minne bevarad. Den är helt underbar. Orden, tonerna spelas på själens strängar och hur mycket tro, hopp och kärlek finns det inte i musik och dikter.

Då anar vi det villkor vi en gång fick – att brinna i det levandes ögonblick…/Evighet/Karin Boye

Det finns ingen vilja längre att uttrycka sig på ett stilfullt sätt…

Av , , Bli först att kommentera 6

Tänk 30-tal, tänk poeter, tänk filosofer och kompositörer. Tänk på ord som upplyfter istället för att klanka ned. Men klanka är ett väldigt fult ord. Det liksom skär i öronen bara man skriver det. Man skulle kunna skriva kritisera, debattera, interagera istället för revirmarkera. ”Du är en jävla idiot”!!! – så skriver ingen som hade Gunnar i svenska i högstadiet. Säga vad man vill om Gunnar, men när han spände sina isblå ögon i en skrev man med darrande hand ned alla tjugo orden i diktamen helt korrekt. Undra på att han sedan klagade över att jag hade så ful handstil. Gunnar var en klippa.

När jag gick i skolan fanns inga rättigheter – enbart skyldigheter. Läs läxorna, skriv bra på proven, ät upp maten, gå ut på rasten, var tyst, lär dig något för allt i världen, känn till din och Europas historia, läs böcker, intressera dig för språk, väx upp och bli något! Och tro inte att du kan skolka och komma försent till lektionerna – då blir det rektorsexpeditionen nästa.

Det var sannerligen livets skola. Sätta sig i skolbilen klockan sju varje morgon. Kliva på bussen kvart över sju och sedan framme på skolan en timme senare. Jag åkte tolv mil varje dag för att ta mig till skolan och hem igen. Så kom inte till mig och gnäll om ditten och datten. Det är bara att bita ihop och tro att det blir bättre imorgon. Och för det mesta blir det faktiskt det.

Så nu till inledningen om de vackra orden. Ord på pränt sitter kvar i huvudet på något sätt, som ett fotografi i minnet. Jag saknar de orden på nätet. I kommentarerna bland inlägg som man ramlar in på. Det är så mycket underliggande som gror, som om människor är alltigenom bittra och desillusionerade – eller enbart gnälliga. Väx upp – skulle Gunnar ha sagt…

Den stunden av Karin Boye

Ingen andlös sommarnattshimmel
når så långt in i evigheten,
ingen sjö, när dimmorna lättar,
speglar sådan stillhet
som den stunden –

då ensamhetens gränser plånas ut
och ögonen blir genomskinliga
och rösterna blir enkla som vindar
och ingenting mer är att gömma.
Hur kan jag nu vara rädd?
Jag mister dig aldrig.

Vad är intuition och hur vet man om den fungerar…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag kände det på mig. Jag gick på magkänslan. I SAOB kan man läsa en del om intuition, bland annat: ”Intuition kallar man det slags intellektuella sympati, genom vilken man försätter sig i det inre av ett objekt för att där uppgå i det enastående och följaktligen outsägliga det rymmer i sig. Ruhe Bergson Intuit. 11 (1911).” Är intuition alla minnen man har som under bråkdelen av en sekund berättar för mig något som ännu inte blivit sagt, något som kan innehålla ett hot eller ett löfte, något grundat på erfarenheter eller kanske något man snappar upp i den ordlösa kommunikationen. I SO står det att, citat: förmåga till o­medelbar upp­fattning eller bedömning utan (med­veten) till­gång till alla fakta; ofta i mots. till logiskt resonerande förmåga” och i SAOL: förmåga att o­medelbart upp­fatta; in­givelse.

Sagda ord hänger kvar i rummet. Det är något som inte stämmer, men det är svårt att sätta fingret på vad det är. En oväntad händelse som urskiljer sig från hur det brukar vara lämnar kvar en inre undran om varför. Små, små tecken. Jag antar att intuition är något som människan utvecklar i ett slags försvar, något som gör att faror tidigare kan urskiljas, att de vilda djuren, överlevnadsinstinkten utvecklat sinnet – om att känna, förstå, tolka och registrera omgivningen hela tiden. När logik och känsla kopplas ihop händer det saker. Det händer ibland att den person vi hela tiden har med oss och ständigt talar med – nämligen oss själva – säger emot som för att pröva sanningshalten. Det kan inte vara sant. Är du riktigt säker? Vad grunder du det på? Tänk efter. Hela tiden matas vi med information och händelser som vi tolkar. Det har inte blivit lättare i takt med den stora mängd information som pumpas ut till oss. Den rent av bombarderar med budskap om att låna pengar, spela på nätcasinon, vinna miljoner och bli rik. Det är en riktigt cynisk strategi – först nätspelande – sedan snabblån – sedan nätspelande – sedan snabblån. Kända människor, artister, idrottsmän borde ha något slags krav på sig själva att inte medverka i vilken reklam som helst. Det är en väldigt aggressiv marknadsföring av spelande just nu. Här behövs till och med ingen magkänsla – man vet utan vidare att budskapet inte stämmer.

Men vi förnimmer, vi talar utan ord, allt dröjer sig kvar, vi registrerar. I poesin finns det känsla och intuition. Karin Boyes dikt ”I rörelse” är så otroligt vacker och sinnrik:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Så mycket den dikten rymmer. Oändligt är vårt stora äventyr…