”Om ni skulle sammanfatta vad ni lärt av Erlander, hur skulle det låta?” Frågan till Olof Palme ställs av Gustaf Olivecrona i en TV-sänd intervju efter att Palme valts som Socialdemokraternas ordförande 1969. ”Jag tycker att den viktigaste lärdomen är kravet på absolut hederlighet i politiken”. Filmsnutten finns med i slutet av tvåavsnittsdokumentären om Tage Erlander – makten och sanningen som finns på SVT Play. Jag tycker det är en fantastiskt svar.

Kravet på absolut hederlighet i politiken.

Kanske röstar man på det parti som ligger närmast den hederlighet man själv sympatiserar med. Det som rör rätt och fel och rättvisa. Idag hade en FB-vän delat en länk med Laleh när hon sjöng ”Det kommer bli bra” med en barnkör. Hon är så bra Laleh och när jag googlar om henne så finns följande information på Wikipedia:

”Från Iran till Sverige
Laleh Pourkarims familj lämnade Iran i augusti 1982, när hon var två månader gammal. Orsaken var att fadern Houshang Pourkarim var en känd socialt engagerad författare, konstnär och tidningsman. Hennes mor hette Atefe och drev tillsammans med sin man underjordiska tidningar. Via Azerbajdzjan, Minsk, Berlin och Tidaholm hamnade de i Hammarkullen i Göteborg, där hon kom att studera på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet. Familjen Pourkarim landade i vitryska Minsk, samma dag som Laleh fyllde ett år. I Sovjetunionen fick föräldrarna arbeta på fabrik, medan Laleh lärde sig ryska och i skolan fick gå på både klassiska konserter och cirkus. När Laleh var nio år tvingades familjen flytta vidare och Laleh tillbringade en tid i Berlin.1991 kom de till Sverige, och via en flyktingförläggning i Tidaholm hamnade de i Göteborgsförorten Hammarkullen.

Från Hammarkullen till Stockholm
Hennes far dog i en kanotolycka i augusti 1994 då han gav sig ut för att hjälpa två kvinnor i en kanot som försvunnit runt en udde och som han trodde behövde assistans. Vid hans begravning närvarade enligt uppgift flera tusen personer. Laleh Pourkarims musikintresse fortsatte i Sverige, där hon tillbringade många raster i musikrummet och testade alla instrumenten. I åttonde klass stod hon på scenen för första gången under en musiktävling. Det slutade med att hon vann tävlingen, började skriva egna låtar och ganska snart bildade olika egna band. Under högstadiet i Göteborg spelade Pourkarim i olika band, och redan då fanns lockelsen att ta sig in i musikbranschen på allvar. Under tiden i Hammarkullen var hon bland annat inblandad i de expanderade arrangemangen kring Hammarkullekarnevalen. I gymnasiet studerade hon på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.

Som 19-åring flyttade Pourkarim från sin familj och till Stockholm. Hon hade fått kontakt med Warner Music Sweden, när hon redan i flera års tid spelat live och börjat bli lokalt känd. Laleh ville producera själv, vilket hon till slut fick. Hon blev erbjuden en källare i Hässelby Strand, där hon inredde sin egen studio och lärde sig hur man producerade från grunden.”, slut citat.

Laleh Pourkarim är stor. En underbar, proffsig artist. Så glad att Laleh kom till Sverige.

Jag är också glad över att Sverige visar ett samvete mot världen utanför, vi kunde ju sitta här i vår ankdamm och strunta i allt annat. Stänga gränserna, sluta ge bidrag till WHO. På SIDAs hemsida kan man läsa, citat”: Alla som betalar skatt i Sverige bidrar till att skapa en hållbar utveckling i världen. Under 2021 hanterar Sida 44,5 miljarder kronor som går till att bekämpa fattigdom och lindra nöd.”

”Sverige kommer att ge ytterligare 100 miljoner kronor till det globala vaccinationsprogrammet, COVAX, som säkerställer att befolkningsgrupper i låg- och medelinkomstländer också har tillgång till ett vaccin mot COVID-19. Detta innebär att Sverige fördubblar sitt bidrag till COVAX.”

”Det började inte med mig, nej livet är för vackert vad var det ni sa?
Det slutar inte här med mig, det bästa det har inte hänt än, vad var det ni sa?
Nej, det slutar inte här med dig, se ringarna på vattnet vad var det vi sa?
Det kommer bli bra

Jag är bara en sten i havet
Det är inte värre än så
Så, så, så, några ringar på ett hav
Är allt vi lämnar kvar”…