Etikett: Lena Andersson

Att se inkludering från ett barns perspektiv…

Av , , Bli först att kommentera 5

Lena Andersson, intervju i Expressen: Om hennes tidigare krönika i SvD och partiledartalen i Almedalen, citat: ”Många reagerade på det kalla beräknandet av kalorier, men jag ville visa med största möjliga tydlighet att det inte kostar mycket att vara mätt”. Ja visst, stärkelse och baljväxter är påfallande billiga, men kommer Lena Andersson över huvud taget ihåg hur det var – att vara barn? Hennes logiska tänkande har ingenting med det känslomässiga att göra. Hon hävdar nu att tre partiledare fortsätter att snedvrida hennes budskap. Inte förvånande så pekar hon ut S, MP och C.

Innan jag fick barn var jag världsbäst på barnuppfostran. Det är väl bara att (fyll i valfritt ord). Sedan blev det inte så enkelt, nej, snarare komplext. Hjärna och hjärta i kombination för att hitta rätta vägen. Hade jag varit fattig och enbart kunnat servera mitt barn spaghetti och baljväxter – ärtor och bönor – så hade jag mått fruktansvärt dåligt. Men inte Lena Andersson. För henne verkar tillvaron vara svart eller vit och en kamp om vem som har rätt – egentligen.

Jag tänker ofta att barnets perspektiv ofta glöms bort. Att inte ha råd. Att inte kunna. Att inte kunna följa med. Att sitta hemma och äta middag efter middag med pasta och baljväxter? Nej, lägg ner den där diskussionen Lena – och tänk på att du var ett barn en gång – knappast fick du enbart middagar med ärtor och bönor…

Reflektion nr 2: Gick till Apoteket idag för att köpa Desivon eller Salubrin (hundra år sedan jag köpte dessa) – ingendera fanns på Apoteket. Hade tappat en trädgårdssax spets på foten och kände att kanske något bakteriedödande vore på sin plats. Frågade personalen om den lilla flaskan ”Klorhexidin – sårdesinfektion” var att likställa med de förgående nämnda? Absolut! När jag kommit hem och dragit bort etiketten för att se instruktionen, visar det sig att ” Klorhexidin är avsett för sårdesinfektion, desinfektion av slemhinnor i samband med förlossning och desinfektion av urinrörsmynningen före insättning av kateter”. Jag funderar om förpackningen har ett bäst före datum. Och då tänker jag inte på förlossning. Man borde få ett korrekt svar. På Apoteket. Men inte nu längre. Är du medlem? Nej. Är det någonting du vill bli? Nej tack. Tystnad.

Nyttjade medlemskortet på Coop igår. Tre paket kaffe för 99 kronor. Tyvärr tog jag fel sort. Orkade inte gå tillbaka och byta. Man är som ett vandrande medlemskapsvillebråd och ändå blir det inte rätt. Men, jag är lycklig ändå! Jag har råd att köpa tre paket kaffe utan rabatt. Barn har sällan några val utan måste förlita sig till den vuxnes förmåga. Vi borde alla komma ihåg hur det var – att vara ett barn…

 

När det spontana skapar naturliga gångvägar…

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är den där gångvägen som aldrig var planerad, utan uppkom spontant när flera människor tänkte samma tanke: Det går fortare om jag genar här istället för att följa gångvägen. Något skapas i den spontana, ej planerade och jag vet inte varför jag kom att tänka på det; kanske var det den där intervjun med Lena Andersson i DN där hon berättar om sin nya bok ”Sveas son”. Jag gillar verkligen Lena Andersson och när hon säger att ”Klassresor sker om man inte hindrar människor. Folk har ett inre driv” så förstår jag ungefär vad hon menar. Fritt citerat så anser Lena att man ska inte styra människor för mycket – för människor gillar att själva klura ut saker. Det ska uppstå naturligt.

Jag tänker att Lena har rätt eftersom jag själv är av samma åsikt. Man kan ha hur stora och fina planer som helst, fyrkantiga hus där människor kan proppas in i, men är husen fula och fantasilösa – vem trivs då att bo i dem och hur skapar man någon kärlek för den plats man bor på då? Jag borde inte skriva det här – men jag tycker synd om Stora Hotellet som har försvunnit i Vävens kalla, vita famn. Väven i sig är fantastisk, men jag blir lite ledsen när jag ser byggnaden. Och borde det inte finnas ett räcke vid älvkanten? Det är ändå underbart att Umeå har ett kulturhus!

Det slår mig också apropå klassresor att klassamhället lever och frodas. Vissa saker är fina och vissa saker är fula och drömmar som människor har sträcker sig inte längre än vad man har just idag. Att för en pensionär kan drömmen vara att kunna få några hundralappar över varje månad – för en stolsmedlem i Svenska Akademien kan det vara att fortfarande ha tillgång till den där våningen i Paris och lite stjärnstatus. Våra världar skiljer oss åt och när politiker ibland talar om ”folk” och hur man ska få dem att jobba, stiga upp på morgonen, inte vara bidragsberoende eller arbetslinjen – så vänder sig något inom mig. Det är ett slags distanserande och med det säger man utan ord att vi är inte av den sorten. Vi vill jobba, vi är inte bidragsberoende, vi är de som kan tänka ut vad vanligt folk behöver — som exv PPM-systemet. Det var verkligen en gåva till såväl Sveriges pensionärer som fondbolag.

Det sägs att den som är stark måste vara snäll. Tilläggas bör att den som har makt måste vara ännu snällare…

 

Allvarligt talat – när någon annan har svaret…

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag köpte en bok till mig själv i julklapp: Lena Anderssons ”Allvarligt talat”. Boken innehåller existentiella frågor från människor riktade till radioprogrammet Allvarligt talat, där Lena A medverkat under några säsonger och gett sina svar på dessa frågor. Svaren är skrivna torrt sakliga och känns skönt befriande från svall av känslovågor. Att det är Lena As svar är ju också något att tänka på – för man tycker inte alltid lika och bara för att något står skrivet är det ju inte lika med att det är sant, men visst är hon klok, Lena. Hon skriver ”Beskyllningar av det psykologiserande slaget, du tycker det du tycker för att du är avundsjuk, går inte att tillbakavisa, vilket gör det särskilt lömska. De är avsedda att snärja, och att skambelägga” vidare ”Att psykologisera människors åsikter är ett maktmedel som heter duga, en härskarteknik avsedd att tysta”. Boken läste ut på några timmar, men jag antar att jag då och då kommer att plocka fram den när jag känner för en sval, mental dusch och en stunds vila i allt som omger oss.

Eftersom jag är ledig några dagar till tänker jag nu påbörja Fredrik Backmans ”Britt-Marie var här” och även gå på några biofilmer.

Har ni läst några bra böcker på sistone?