Etikett: övernaturligt

Jag gjorde det…

Av , , 2 kommentarer 2

Är ni av det slaget som tror på övernaturliga saker? Brukar ni se på spooky program på TV? Jag är av den typen som försöker undvika alla slags program med sådana inslag. Kanske för att jag har en viss respekt för sådant som kallas övernaturligt och här kommer förklaringen till detta. Nu får ni följa med i min berättelse och tänka er in att ni är en liten flicka på sisådär nio år.

Det var en varm och härlig sommardag. Som gjord för att åka de tre milen till kyrkogården för att rensa och plantera nya växter på min farmors (som jag för övrigt aldrig träffade, hon avled sju år innan jag föddes) och min farfars grav. På denna kyrkogård finns även andra släktingar begravda. Nåväl, nu åkte jag, en av mina systrar, min mamma och min pappa till kyrkogården i en stilig svart Opel Rekord med brandgula säten. Jag kommer ihåg att vi strosade bland gravarna och tittade på alla gravstenar. När vi återvände hem och när bilen stannar av på gården öppnas dörren till vårt hus på vid gavel och två hysteriska tonåringar springer ut från huset, de skriker och gråter och kastar sig om halsen på mina föräldrar. Tonåringarna var två av mina äldre systrar. Och här kommer deras historia…

När vi åkt iväg tog dessa töser fram symaskinen för något projekt som de skulle göra och radions volym höjdes markant. De sitter där vid köksbordet, den ena av dem syr och vad den andra gör vet jag faktiskt inte exakt, kanske lyssnade hon bara på radion. Efter ett tag hörs ett ljud och en av mina systrar säger: Tyst! De skruvar ned radion och nu hör de hur någon går nedför trappan som slutar i hallen innanför köket; steg efter steg med något som verkar var träskor och sedan stannar stegen av – i hallen. Mina systrar tittar på varandra och sedan springer de till kökskammaren och öppnar ett fönster och kastar sig ut. De springer sedan för allt vad tygen håller till en granne som är hemma. Denna granne följer dem sedan hem och letar igenom hela huset. När han gått hem igen stänger systrarna in sig på toaletten. De sitter där tills telefonen ringer, de rusar ut. Ingen svarar. De stänger in sig igen. Telefonen ringer. Ingen svarar. De sitter där och hittar ett långt, långt grått hårstrå som de sedan inte kan hitta igen. Ingen i min familj hade långt, grått hår vid den tiden.

De är hysteriska när vi kommer hem och jag som var en liten flicka blev skräckslagen, även om mor och far försökte förklara allt med ”fåglar i skorstenen”. Ni förstår, det här är ett sätt för mig att komma vidare, att bearbeta gamla händelser som spökat inom mig. Fast, jag har kommit en bit på väg. Jag har alltid tänkt och sagt att jag aldrig skulle våga sova ensam i mitt barndomshem, men det gjorde jag faktiskt för några nätter sedan. Under en hel vecka hade TVn varit avstängd – men denna natt fick den göra mig sällskap.

Jag tänker att det finns saker som man inte kan förklara. När jag var liten talade vi ofta om att ”någon gick före”, man hörde någon på farstubron en stund innan personen verkligen kom hem eller att det fanns personer som kunde ”stämma blod” om någon fick en blödning som inte slutade kunde man ringa till personen ifråga. I dessa dagar med fakta och vetenskap som nummer 1 är väl detta hokus-pokus, men vad vet vi egentligen…