Några kort sammanfattande ord om vad livet egentligen går ut på – störst av allt är kärleken. Undrar hur många vigslar där texten från 1 Kor 13 har lästs: Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en. Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den.

De sammanfattande orden i slutet av versen: Men nu består tro, hopp och kärlek, des­sa tre, och störst av dem är kärle­ken.

Eller början av versen:

Om jag ta­lar både människors och äng­lars språk, men sak­nar kärlek, är jag ba­ra ekan­de brons, en skrällan­de cym­bal. Och om jag har pro­fe­tisk gåva och känner al­la hem­lig­he­ter­na och har he­la kun­ska­pen, och om jag har all tro så att jag kan flyt­ta berg, men sak­nar kärlek, är jag ingen­ting. Och om jag de­lar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men sak­nar kärlek, har jag ingen­ting vun­nit.

Det är ord som känns. Även om jag gör allt rätt efter alla konstens regler, men inte gör det av kärlek eller för helt andra syften så är jag bara en tomt ting – det är empati som får oss att bli levande, att bli människor, men jag tror att kärleken sätts på prov idag. Man kan lätt bli dränerad om man är känslomässigt engagerad, man behöver också värna om sig själv. Jag brottas själv med den känslomässiga biten. Allt i livet påverkar känslolivet och att hålla det friskt och nytt är nog en kamp för många. Att inte låta sig nedslås av allt elände, att inte ge upp, att tro på morgondagen, vilja förändra sitt liv, se framåt, sätta små delmål eller känna tacksamhet för det man har.

Nästan alla låtar handlar om kärlek, det är ju den som betyder allra mest – avsaknad av den, tillgång till den, längtan efter den ”No more will you cry, Baby, I will hurt you never. We start and end as one, In love forever, We can ride it together. Making love with each other. Islands in the stream, That is what we are,…”

Det störst djupt liggande behovet som människan har att bli accepterad, vara älskad och att visa kärlek och att älska människor tillbaka. När allting annat skalats bort, är det ändå det som finns kvar. Jag ser dig och du ser mig och plötsligt är vi – vi…