Hur kan det komma sig att vi som har det så bra, relativt rika, välmående, bra sjukvård, en polis som inte är korrumperad, mat på bordet, dagis, äldrevård, 40 timmars arbetsvecka, etc etc – ändå har så lätt för att gnälla? Är det varmt redan i maj så blir det ingen sommar och på midsommarafton vänder det och blir mörkare igen. Vi borde kanske gå i samtalsskola för att utveckla vad man kan tala om istället – men allt är för känsligt. I Sverige där ensamheten breder ut sig som en sliten frihetsfilt finns det vissa ämnen som är helt tabu att ta upp – om man inte är i rätt miljö vill säga. Man om man är en vanlig person som funderar över livets frågor finns det knappt någon bekant man kan fråga om denne tror på något annat än marknaden och ett nytt kök, typ Gud. Då är man förmodligen såväl naiv som svag och med all säkerhet får man svaret att ”om inte religion fanns så skulle det vara fred på jorden”.

Jag är oerhört fascinerad över berättelser där människor varit med om ovanliga händelser och gudsupplevelser. Jag antar att det är helt enligt gällande bloggregelverk att ändå få skriva om detta:-) Jag har inga svar, men det verkar som om det finns människor som vet något som inte jag vet. Enbart att erkänna just det faktumet är väl väldigt generöst av mig i dessa tider av ”ståpåsigtillsdenandragersig”. Och jag frågar mig något som säkerligen kommer från psykologin: vill jag ha rätt eller vill jag bli lycklig?

Vill jag ha ett nytt kök eller vill jag uppleva en djupare glädje? Vill jag få vänner som jag kan tala om dessa saker med? Vill jag se människor med andra ögon och inte vara så fördömande? Vill jag utveckla mitt inre och erkänna att för att vara ensam måste man vara väldigt stark?

Friheten kanske inte ligger i allt det materiella, frihet kanske är en andlighet. Ett behov av att vara del av ett större sammanhang. Eftersom jag ändå har den här tråden på gång och knappt någon fortfarande läser det jag skriver, så är det ganska riskfritt för mig att fortsätta. Eller rättare sagt så lägger jag ut några länkar på saker jag läst under de senaste åren som fått mig att tänka mera.

Simon Ådahl om hur hans kampsång för ett enat Korea kom till

En lördag 1996 for Sven-Erik i väg till jobbet på Sandvikens järnverk och fick se Jesus på fabriksgolvet

Den danska journalisten Charlotte Rorths möte med Jesus i kapellet La Sacra Capilla del Salvador del Mundo i byn Úbeda under en pressresa i södra Andalusien.

Allt detta får mig att tänka och känna. Ett nytt kök är enbart ett nytt kök.

Hoppas bränderna i Sverige lugnar ned sig. Tack alla ni som kämpar därute!