I morgon sänker vi ner pappa i jorden. Äntligen kan man väl lugnt säga! Träffade en kvinna från gamla grannbyn när vi var i Nordmaling och handlade i går. Fick en spontan kram och hon sa att hon brukar läsa min blogg och hon berättade att hon tyckte att pappas begravning var han uti fingerspetsarna, sen nämnde hon att reportaget var så himla fint. Rätt rolig sak hon berätta, kom inte håg exakt men tydligen hade hon suttit och surrat med några andra kvinnor som hade hört om nån man som hade blivit begraven i en soffa (fniss undra vem som kan gör nått sånt) Men så hade hon läst min blogg och tagit med och visat nästa gång och kvinnorna hade blivit lagom tårögda.

Ja de känns otroligt skönt att äntligen har någon grav att kunna gå till. Men helst av allt anade jag velat ha tillbaka min Goa galna pappa. Den friska om jag hade fått välja förstås! Det är så himla kul att alla mina syskon kan komma eftersom lillsyrran är uppe i norr just nu. Superkul!